Ett laddat inlägg.
Min första tjänstemobil var en sån här Motorola Microtac.
Igår i DN läste jag en intressant artikel om batterier. Jag läste den med stort intresse eftersom jag är så himla trött på att ladda min iPhone, nåt jag får göra minst två gånger om dan. Ja, lite är det ju beroende på hur mycket jag använder mobilen, förstås, men som de flesta andra använder jag min mobil väldigt mycket. När jag fick min första tjänstemobil i början av 1990-talet höll batterierna laddning lika kort tid som idag. En tänker att om det är nåt mobiltillverkarna borde förbättra så är det batteritiden… Fast det gör de ju inte. De vill ju hellre att en köper en ny mobil, som går att använda till ännu mer – och som därmed laddar ur ännu fortare…
I tidernas begynnelse var det viktigt att en laddade ur mobilen och andra uppladdningsbara saker. Det berodde på den sortens batterier som vi använde då. Men idag är det faktiskt tvärtom: enligt DN-artikeln får en längst livslängd om laddningsnivån aldrig går under 60 procent.
Min nuvarande mobil, en iPhone 5, behöver laddas lika ofta som min första Motorola…
Jag hittar bra råd i artikeln och lyfter fram några eftersom jag använder flera uppladdningsbara prylar, till exempel tandborstar:
- Batterier laddas ur även när de inte används. Underhållsladda därför då och då.
- Ladda aldrig ett kallt batteri – låt det få rumstemperatur först. Men förvara batterier som inte används i kylen.
- Låt inte mobilen eller datorn ligga i solen. Det försämrar livslängden.
- Se till att få rätt batteri till rätt produkt. Våga fråga i affären!
- Laddaren ska kunna känna av när batteriet är fulladdat så att det inte överladdas.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 