Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2015

Ett rätt stölligt inlägg.


 

Säng Vadstena

Sängen heter Stöllestan, det vill säga Vadstena.

Fy te rackarns vilken dag det var igår! Det var som rena Stöllestan* hela dan här. Det började med att jag råkade få syn på nån som har gjort mig fruktansvärt illa. Humöret sjönk nästan ända ner till Kina. Sen gav jag mig iväg till Stormarknaden för några ärenden. Ja, jag skulle handla lite mat och ett par öl eftersom jag fick lite över när alla räkningar var betalda. Och så skulle jag in till Teliabutiken ett ärende å mammas vägnar.

Enligt en digital skylt skulle det vara sex (6) personal som arbetade just då. Jag såg tre (3). Det minimala könumret som var på tur var 50. På min lapp stod det 60. Det segade på. Trots att jag är bra på att köa är det inte nåt jag tycker är särskilt roligt. Därför hoppade jag in till Systemet. När jag kom tillbaka var det fortfarande nummer 50:s tur… Nåja, jag stod och hängde på min kundvagn och blev nästan mer irriterad på en annan kund som flanerade runt i den trånga butiken och suckade och klagade på att det tog sån tid. När det sen blev min tur fattar jag inte varför jag gick dit. Ville jag ha en social kontakt IRL eller vad? Jag hade enkelt kunnat göra ärendet via nätet… DUMHUVE-TOFFLAN! 

Jag var hungrig när jag kom hem. Frukosten hade varit lite torftig, två rostade mackor, så jag hällde upp cornflakes och mjölk med en klick drottningsylt, som fortfarande levde, i en skål. Sen kontaktade jag Massolit förlag via Twitter angående den där boken jag skulle få för recension. Nåt svar fick jag inte först, men det kom ett mejl – med en länk till en e-bok. Och jag läser för bövelen inte e-böcker heller, utan så länge jag kan – för ögon och förstånd – läser jag på gammalt hederligt sätt. Jag skickade en ny tweet till förlaget och talade om att jag inte läser böcker på detta sätt. Efter ett par timmar (!) fick jag till svar att de inte skickar annat än e-böcker till bokbloggare.

Glöm recensionen!

svarade jag då.

Boken lär jag så småningom inhandla och läsa och bedöma som det verk författarna har gjort. Nån recension blir det inte, bara ett kort inlägg om den här bloggen fortfarande existerar då. Men förlaget kan jag dra sig på en tallpinne.

Telefontroll

Det var faktiskt varken Telefon-Trollet eller Gud som ringde utan Svenska kyrkan.

Vad var det mer för stölligt som hände den här dan? Jo, bäst som jag satt här hemma vid datorn och försökte vara lite seriös så börjar min fasta telefon att tokringa. Det är bara mamma och idioter till säljare som skiter i att kolla att jag har NIX som ringer på den. Nu såg jag på nummerpresentatören att det var ett Uppsalanummer. Och eftersom jag är i den situation som jag är svarade jag. Fick en ton i örat och sen bröts det. Fem gånger till, med fyra minuters mellanrum ringde det. Ibland svarade jag, ibland tryckte jag bara på luren och sa inget. Det tutade ibland, det las på i andra änden ett par gånger utan tut.

Telia logga

Telia vaknade på Twitter fram på eftermiddagen.

I samma veva som ringandet vaknade Telia på Twitter. De hade sett min bild från Teliabutiken på Instagram och ett antal timmar senare kommenterade de bilden… fast på Twitter. Ja det här med att kommentera saker i rätt kanal tycks inte ens företagen ha koll på. Men just då var det faktiskt OK, för jag kunde fråga om råd kring eftermiddagens telefonterror. Och hör och häpna, jag tror det var Han Där Uppe i egen hög person!!! Eller nej, hans hantlangare här på jorden var det – Svenska kyrkan, fick Telia fram. Ja, det var inte Kyrkan som ringde utan en fax eller nåt som stod nånstans inom Svenska kyrkan. Men sen kunde Telia inte hjälpa mig mer och efter sex ringningar upphörde det, tack och lov! Jag fick i alla fall med mig ett tips på en kod jag kan knappa in ifall det händer igen. Det kan hjälpa.

Sista stöllerierna inträffade vid halv sex-tiden i Förorten. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och skjutsade henne till Kreta för att hämta hem pizzor till sig och grabbarna. Medan vi väntade på att bagarna skulle göra sin grej, gick vi in på möbelaffären bredvid. Först ser jag en säng som heter Stöllestan, det vill säga Vadstena. Och sen hör jag karl’n i kassan köööra värsta säljsnacket gentemot en familj, döh. På östgötska…

Sen åkte jag hem och lagade mat och sprättade en öl. Och läste Femina, nummer 15 från den 15 april 1962. Men DET blir ett annat inlägg på en blogg nära dig vars utrymme visst aldrig tycks ta slut..!


*Stöllestan = Vadstena på östgötska

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Vera bort, men inkommer Jo i Black work på fredagskvällarna. Jaa, mycket brittiskt är det nu, många serier att kolla på. Just fredagskvällar gillar jag att se deckare. Black work inte är en deckare, precis, utan en polisserie i tre delar. I afton visade SvT1 den första delen.

Black work

Jo, spelad av Sheridan Smith, är inte bara polis, hon är även gift med polisen som mördas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Stuart Wood, Des Willie/ITV) 


Black work inleds med 
några icke helt lyckliga glimtar från ett polisäktenskap. Jo träffar en annan polis vid sidan av. De sitter i bilen och pratar, inget har direkt hänt även om det finns nåt emellan dem. Jo bestämmer sig till sist för att försöka ta tag i sitt äktenskap – fast då är det försent: hennes man hittas mördad. Det visar sig att maken har jobbat undercover med ett fall under ganska lång tid. Jo bestämmer sig för att hitta mördaren.

Det är aningen för mycket skuld- och relationsdrama för att jag ska tycka att det blir riktigt spännande. Därmed inte sagt att den här serien inte känns realistisk. För det gör den! Och jisses vilken mardröm att en dag upptäcka att en inte vet vem ens partner är eller vad h*n har jobbat med egentligen. Den dagen när man inser detta är dessutom den dan partnern mördas…

Toffelomdömet efter första avsnittet blir aningen över medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om självmord.


 

Förra året tog 1 531 människor livet av sig, enligt Suicide ZeroSen läser jag att Glashuset i Backens ledning slår sig för bröstet för att Uppsala har lägst antal självmord i landet och att självmorden här har minskat med 66 procent. Det är knappast tack vare vården, för vänder en sig dit erbjuds en i princip en hjälp: medicin. När en vänder sig till vården för att en plågas så svårt av ”en sak” att en vill avsluta sitt liv är det faktiskt ofta bättre med annan hjälp. Tyvärr är det stora brister vad gäller alternativ till medicin inom vården. Det kan till och med bli så att en får så mycket medicin utskriven att det räcker att ta livet av sig – tre gånger.

Så det är lite märkliga siffror som kommer från Socialstyrelsens dödsorsaksregister över upplänningarna under 2013 och 2014 och som är det Glashuset i Backens ledning hänvisar till. Siffran för hur många som tar livet av sig varje år hamnar hos Socialstyrelsen på cirka 1 100 personer. Hur kan siffrorna skilja så??? Det är ändå över 400 personer – liv – det handlar om…

Men oavsett hur många det är som dör i självmord varje år är dessa många fler de som dör i trafiken.  Trots det får trafikforskningen ett par hundra miljoner varje år av staten, medan Nasp, som jobbar med forskning kring självmord, bara får tre miljoner.

Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att minska självmorden i Sverige. Det spelar ingen roll, tycker jag, att Glashuset i Backen gläds över ett minskat antal självmord. Varje självmord är ett för mycket och borde faktiskt kunna ha förhindrats.

Ljusmanifestation mot självmord den 10 september


Den 10 september är det Suicidpreventiva dagen.
På flera ställen i Sverige tänds då ett ljus för var och en av de 1 531 människorna, som enligt Suicide Zero tog livet av sig 2014. Suicide Zero är värd för många av dessa manifestationer. Temat för årets dag är

Reaching out.

Och det är precis det vi behöver göra. Vi behöver visa att vi bryr oss och att vi finns för varandra. Att tända de där ljusen den 10 september är ett sätt att uppmärksamma de tragedier som drabbar närstående, vänner, kollegor, grannar med flera. För ett självmord drabbar ju egentligen inte mest den som tar sitt liv utan alla dem runt omkring.

Kanske anordnas nån manifestation här i Uppsala den 10 september i år. I annat fall kan den som befinner sig i eller väljer att åka till Stockholm delta i ljusmanifestationen vid Katarina kyrka på Söder mellan klockan 18 och 21.

Att tända ljus gör kanske ingen skillnad, men att skryta över självmordsstatistik är oförskämt. Det handlar om att bry sig, att fråga hur nån mår – det kan betyda att nån faktiskt inte tar sitt liv.

Jag tänker tända ljus den 10 september oavsett var jag befinner mig. Och ja. Jag frågar varje dag hur människor mår. Inte för att jag själv ska må bättre utan för att jag bryr mig. Hur ofta frågar DU???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förljuget och fuskande inlägg. Ha ha ha, bara skojar! Eller..?


 

Varför ljuger och fuskar vi människor? Sker det nånsin i djurens värld, till exempel? Jag försöker nog att varken ljuga eller fuska själv. Mest för att jag inte kan ljuga (medvetet), det syns direkt. Att bli avslöjad som lögnare skulle vara väldigt pinsamt. Och när det gäller fusk… Nää… jag vill inte tillskansa mig fördelar och vinster av nåt slag – varken små eller stora – för är dessa baserade på fusk är de ju inte äkta. Du skulle bara veta hur… upprörd jag blir när jag i samtliga skriftliga meddelanden från Akassan Vision upplever att jag blir misstänkliggjord för fusk… Jag, som till och med häromdan betalade min infrastrukturavgift på fem (5) kronor från mammas födelsedagsutflykt i somras…

Infrastrukturavgift 5kr

Såna här fakturor ägnar sig vissa byråkrater åt att skicka ut. Undrar vad själva handläggandet kostade. Med all säkerhet mer än fem spänn.


Psykologiprofessorn Per Carbring menar 
att människor vanligen inte fuskar och ljuger för att få fördelar. Fusket och lögnerna handlar i stället mest om att undvika obehag. Han säger i en artikel i Dagens Nyheter häromdan att det är svårt att upptäcka lögnare och fuskare just i stunden. Själv blev jag ljugen rakt upp i ansiktet häromdan och uppfattade lögnen direkt. Det gjorde mig mycket, mycket ledsen eftersom det var en person som jag tycker om.

Spelkort

Att fuska i kortspel är väl inte hela världen..?

Att ljuga om eller fuska i små saker/sammanhang är väl inte hela världen. Som när man spelar kort eller brädspel hemma i familjen. (Fast personligen lackar jag ur då. Och jag är verkligen inget bra på kortspel som Bluffstopp och liknande…) Men ibland får fusket (slarvet?) väldigt stora konsekvenser. Jag läste i Aftonbladet igår om ett förväxlingsfel vid fertilitetskliniker i Danmark. Detta har lett till att åtminstone ett barn har fötts med ”rätt”mamma, men ”fel” pappa. En dansk kille blev till efter att ägg hade förväxlats och fick ”fel” därmed föräldrar. Nu misstänker man att det har förekommit åtminstone fem ytterligare förväxlingar. Det går inte att föreställa sig vilka känslor alla inblandade får när ett sånt här fel har upptäckts. Tänk att kanske ha levet ett helt liv i lögn, på sätt och vis, på grund av en förväxling vid tillblivelsen…

ULkort

Laddat med hur mycket? Tja, det måste jag gå till en kassa för att få veta.

I samband med detta är fusket hos UL den 14 och 15 augusti en piss i havet. Och nåt fusk är det kanske inte egentligen, bara ett tekniskt fel – och ytterligare en bekräftelse på att jag aldrig ska ladda ner deras app (det är inte första gången den krånglar). För en gångs skull är det inte resenärerna som har fuskat med biljettavgifterna utan UL. Det vill säga UL:s app, dårå. Resenärer som använt appen under de aktuella dagarna har blivit dubbeldebiterade. Men kontaktar en UL:s kundservice kan en få pengarna tillbaka om en tror sig ha råkat ut för detta. Heder åt UL som erkänner detta, i alla fall i lokalblaskan (som kanske inte alla läser, men…)

Däremot är det inte hedersamt av UL att strulet med reskassesaldot kvarstår och skylla på att det beror på att chaufförerna lämnar in sina redovisningar sent. Lös problemet, bara! En har inte en aning om sitt saldo, för när en loggar in och kollar sitt kort kan det visa ett helt annat saldo än när en står på bussen och ska betala.

Och ta bort texten

[…] Vi jobbar på en lösning […] 

när det gäller kortköp via läsplatta eller smartphone som står på webbplatsen. Inget har hänt på flera månader… DETTA är ljug!


Nästa inlägg i serien Hajpat, som troligen är den sista serien på den här bloggen, kommer inom kort!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om gamla kollegor, vänskap som dör, vänskap som överlever, en kärlek som många försökt stoppa och en viss förtjusning.


 

Grejor i backspegeln

Jag har rätt många grejor i backspegeln – inte bara den mentala utan även i bilen…

Vänner kommer och går, men vår familj består.

Det låter nästan som ett påhittat ordspråk. Och idag är inte ens familjen statisk, ju. Jag tillbringade gårdagskvällen med Fästmön. Vi firade åttaårsdagen av vår första dejt. Senare i höst firar vi sjuårig förlovning – om inget händer som slår upp den. Ingen av oss hade nog tänkt en sån lång förlovning, men det stoppades ju käppar i mina framtidshjul för sex och ett halvt år sen. Så länge har jag kämpat för tillvaron. Jag har haft motgångar och jag har haft bra stunder. Motgångarna vill jag inte prata om öppet, men bland de bra stunderna kan jag nämna 2012 när mina aliens visade sig vara av arten lilla c, jag fyllde 50 och jag arbetade på Den Bästa Arbetsplatsen.

De senaste dagarna har jag haft mejlkontakt med Bästa Vännen och före detta kollegan från en arbetsplats som var raka motsatsen till den ovan. Jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit i nåt sammanhang och det löftet har inte varit svårt att hålla. Men vissa före detta kollegor vill en gärna ha kontakt med och nu planerar vi en liten återträff i höst. Detta fick mig att titta i min mentala backspegel och minnas en annan före detta kollega. En som jag trodde var min vän också. H*n som inte hade tid att komma ut fem minuter en vinterdag (jag kunde ju inte komma in) så att jag fick överlämna en liten sak från min mamma. Jag fick ta med mig den lilla saken tillbaka hem igen. Sen dess har jag inte haft nån som helst kontakt med personen ifråga. Men jag har noterat att vi numera bor på gångavstånd från varandra. Och jag har förstått att jag är persona non grata. Jag grät när jag kastade den lilla saken från mamma.

 Lax ris och sås

Hemlagat rules!

Men igår kväll var jag i Himlen och Anna lagade underbart god lax som vi åt tillsammans med killarna. Kattan var också med på ett hörn. Hon blev väldigt förtjust i mina tofflor. Jag fick förklaringen senare på kvällen av äldsta bonusdottern via Instagram:

Hon gillar ju fotsvett

Hmpfffff… Jag har mycket torra – och framför allt – luktfria fötter. Och tofflor. Nåja, hur som helst blev även jag lite förtjust – i denna fyrbenta, håriga mörderska som hittills har tagit livet av två småfåglar och en vårtbitare på Annas balle*. Vete 17 hur Katta bär sig åt, men en riktig seriemörderska är det. Fast hon är väldigt söt också, det går inte att komma ifrån…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är fredag 
och de flesta laddar för helg. För min del är det likgiltigt – vardag som helg är likadana. Enda skillnaden är att jag försöker ge mig sovmorgon på lördagar och söndagar och går inte upp klockan sju. Ingenting alls är inplanerat i min helg, men jag måste handla lite idag så att jag får ihop till en middag och i morgon, avtalade jag igår, ska jag telefonera en längre stund med lilla mamma. Vädret ser ut att bli blandat, men en del sol kan det bli lördag och söndag. Så då får jag gissningsvis stänga mitt hem åt baksidan om jag inte vill få det inrökt och få svårt att andas.

Nu är det väl dags för fredagsfika för dig, eller? Jag tar, utan kollegor, en svart kaffe i min gamla senapsmugg.

Senare idag kommer ett nytt inlägg i den här bloggens sista serie Hajpat. Idag handlar det om ljug och fusk.


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nattande inlägg.


 

Monstret

Just nu läser jag den här så ofta tillfälle ges och alltid innan jag ska sova!

Nu är det snart läggdags för somliga. Ja, utom för nattugglorna och nattarbetarna, förstås. Tofflor drar sig vanligen tillbaka till bädden nånstans mellan klockan 22 och 23. För att läsa! Jag läser alltid en stund innan jag ska sova. Just att läsa då har visat sig vara väldigt bra, enligt forskare.

Numera är det rätt vanligt att vi kollar sociala medier och mejl i sängen innan vi ska sova. Dessutom gör vi det fort – varje post ägnas typ 15 sekunder. Och det är inte bra. Det har nämligen visat sig att läsning av längre art är bra för oss på flera sätt. Bland annat blir vårt minne bättre av att läsa liksom andra mentala förmågor, enligt forskarna. Den som läser blir också bättre på att prata inför andra människor samtidigt som de blir bättre tänkare. Vissa forskare hävdar till och med att vi läsare – ja, jag räknar mig till dem av nån anledning..! – blir bättre människor. Skälen till det är att läsningen ökar vår förståelse för andra människor och gör oss bättre på social samverkan. Dessutom minskar läsning stress – och det är ju ett jättebra sätt att göra kroppen klar för sömn, eller hur..?

vikta lakan

Renbäddning på gång!

Men… hur ofta tvättar/byter du sängkläder, ijenklien? Brittiska forskare menar att man sprider bakterier om man inte tvättar sina sängkläder tillräckligt ofta. Enligt professor Sally Bloomfield är det minst lika viktigt som att tvätta händerna och skölja grönsaker. Därför tycker hon att vi ska tvätta och bädda rent en gång i veckan – allra helst om vi har barn. Jag har inte barn, som tur är. För barnen.

Det är inte bara bakterier som hamnar i sängen. Vi tappar en hel del hudceller och svettas också och det drar till sig kvalster. Kvalster i sin tur avger avföring som kan ge oss kliande näsa, irriterade ögon och astma.

En gång i veckan låter väldigt ofta, enligt min mening, men när jag läser om bakterier, hudceller och svett är det egentligen ganska rimligt. Jag byter sängkläder oftare sommartid eftersom jag svettas mer då. Och jag byter alltid när jag har varit sjuk.

Men ärligt talat byter jag i vanliga fall sängkläder ungefär en gång i månaden. Det är alltså inte tillräckligt ofta! En säng blir ohygienisk efter två till tre veckor. En undersökning bland britterna visade att en av tio inte byter sängkläder mer än en gång i månaden. Kvinnor tycker att det ska bytas var femte vecka, män var sjätte. Bara en tredjedel byter en gång i veckan. Ju äldre vi blir desto oftare byter vi sängkläder, dessutom.

Nu har jag berättat att jag läser en stund innan jag sova varje kväll och att jag bäddar rent en gång i månaden. Men brukar DU läsa innan DU ska sova och hur ofta bäddar DU rent? Vågar du svara (ärligt) i en kommentar???

Kudde

Sov gott!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kärleksfullt inlägg.


 

Ros med ljuspunkt

En ros till Anna. Diamanten i blomman får hon föreställa sig.

Och så tar vi lite kärlek! Det måste det alltid finnas rum för. När jag träffade Fästmön var det verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag föll som en fura. I kväll är det åtta år sen vår första dejt.

Jag är bjuden på middag i afton. Önskar jag hade haft möjlighet att bjuda ut, men jag ska ärligt erkänna att hemlagad mat är nåt jag verkligen längtar efter. Däremot skulle jag vilja strö såväl rosor som diamanter över min älskade. Nu får hon använda sin fantasi till det i stället.

Käraste, bästaste, älskaste Anna du… Hoppas det blir många år ytterligare! Jag älskar dig.

Anna

Min kärlek utan brillor på bilden.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om liv och död och sånt mitt emellan.


 

Det som inte dödar oss

Ett boksläpp på liv och död, nästan.

Ibland hajpas vissa saker och företeelser mycket. Så mycket att en kan tro att det handlar om liv och död. Och ibland är ju vår kamp på liv och död. Igår strösslade lokalblaskan omkring sig i sociala medier, framför allt och på den egna webbplatsen i synnerhet, om att en av dess anställda lyckats få tag i den så kallade fjärde Millenniumdelen, Det som inte dödar oss av David Lagercrantz. Wow, över ett dygn tidigare än ”alla andra” kunde lokalblaskan lägga händerna på boken. Det fick somliga att hylla lokaljournalistiken som fenomen. Men faktum är att boken inköptes på Pressbyrån på Stockholms central av en till Uppsala jobbpendlande kulturchef. Inte mycket Uppsaliensiskt där, om du frågar mig.

Sen snabbläste en pöjk på lokalblaskan boken och kom fram till att den inte var så bra. Det är så jag tolkar ordet

dussindeckare.

Pöjken Tim Andersson, han som snabbläste boken igår före alla andra, benämner idag på nätet boken som

[…] den orimligt upphaussade uppföljaren ”Det som inte dödar oss” […]

Jens Liljestrand vid Expressen kallar boken

[…] en hopplöst blek kopia […]

Och nog kan det vara så, kan jag tro, utan att ha läst boken. Författaren själv säger att han förstår ilskan hos journalistkåren inför förlagets ganska hårda villkor. Det får mig ännu mer att undra om inte hela grejen med böckerna på Pressbyrån på Stockholms central är en del av marknadsföringsjippona kring boken. För det är ju inte helt otänkbart att det flanerar omkring en och annan journalist just på Centralen i Kungliga Hufvudstaden.

David Lagercrantz verkar trots allt vara en mänsklig man, kanske inte helt medveten om (?) vilket rabalder det skulle bli kring boken. Till TT säger han att uppmärksamheten är surrealistisk, men att det var ett passionsprojekt som inte handlar om varken pengar eller berömmelse. Just den senare, berömmelsen, är han

[…] så jävla trött på nu att jag håller på att bli galen […]

För egen del tänker jag förstås läsa boken. Självklart är jag nyfiken på den. Men även jag är rätt jävla trött på hajpen kring den.

Uppdrag granskning loggaEn kommun nära min är lite hajpad nu också efter att ha blivit granskad av Uppdrag granskning. Det hade varit lite mer lokaljournalistiskt att rapportera om detta igår, kan jag tycka. Nu tror jag inte att granskningen är på liv och död, men Knivsta kommun har bestämt sig för att krishantera efter onsdagens program (som jag missade). Programmet handlade om en tvist mellan kommunen och en företagare. Jag tycker inte alltid att Uppdrag granskning utövar bra journalistik. Men nåt gott tycks detta i Knivsta haft med sig eftersom kommunen ändå har självinsikt nog att försöka hantera kritiken genom att göra nåt åt den uppkomna krisen.

Sölve & Co

Gårdagens fynd! Men vad hände med författaren???

För egen del ska jag inom en snar framtid gripa mig an Britt-Marie Citrons bok om Motala-skandalen, Sölve & Co. Jag fyndade ju den igår för en femma. Bokens undertitel är Korruptionsskandalen i Motala. Bland politiker och tjänstemän där fanns inte mycket till självinsikt. Samtidigt tycker jag inte att det är OK att angripa de inblandades – och fälldas – åldriga anhöriga, såsom gjordes av somliga (inte Britt-Marie Citron!). Sånt är bara skamligt! Britt-Marie Citron fick Stora journalistpriset 1996 för sina avslöjanden. Henne hörde en  inte så mycket av sen dess. Vad hände???

En som valde livet före en säker död vid 11 september-attackerna var Marcy Borders. Då var hon 28 år och arbetade på 81:a våningen. Hon och hennes kollegor uppmanades att stanna kvar i byggnaden, men Marcy Borders tog sig via trapporna ut till en näraliggande byggnad. Stan Honda tog en bild av henne och bilden kallas Damen i damm. Men det Marcy Borders var med om satte sina spår. Hon mådde mycket dåligt psykiskt och började dricka. För ett tag sen blev hon nykter alkoholist. Fast då var det försent. I måndags avled hon av nån form av cancer i magen.


Nästa inlägg i serien Hajpat, som troligen den sista serien på den här bloggen, handlar om ljug och fusk och förväxlingar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om butiksnamn – och fina grejor, förstås.


 

Efterrättstallrikar djupa 20 kr st Social Ekonomi Uppsala

Sex stycken fina, djupa och engelska efterrättstallrikar finns bland annat på Social Ekonomi Uppsala för 20 kronor styck.

Det blev en miniloppisrunda igår framåt kvällningen. Jag skulle kolla in Uppsalas nyaste antik-, retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4 A. Butiken är så ny att den inte ens har nåt namn än! Och det går inte att hitta på nåt namn till den heller via Instagram för att placera den på kartan, för den möjligheten är numera borttagen (att hitta på egna platser). Men… vi börjar väl med first things first…

På vägen mellan Toffelhemmet och den nya butiken, i Fyra mackarnas hörn vid Shellmacken, ligger secondhandaffären med det helt omöjliga namnet Social Ekonomi Uppsala. De är inte så bra på att stava på sin webbplats, men de gör en god insats genom att ge arbetslösa en vettig sysselsättning med fokus på individens förutsättningar.

Här finns en del riktigt fina grejor, men en kan också göra fynd vad gäller vardagsporslin. Och böcker, förstås. Ja jag erkänner, jag köpte en bok idag för hela fem kronor. Det ska bli riktigt spännande att läsa journalisten Britt-Marie Citrons Sölve & Co som handlar om den så kallade Motalaskandalen vid mitten av 1990-talet.

Sölve & Co

Dagens fynd var skandalöst billigt, fem kronor.


Men huvudmålet idag 
var ju den nyöppnade lilla butiken runt hörnet från Soul food och ett övergångsställe, nästan, från Vaksala torg. Kanske butiken inte är så liten egentligen, men den är… belamrad! Här finns ett mindre rum med kläder och ett större rum med möbler och prylar. Detta är definitivt ingen loppis utan här säljs kvalitetssaker. Jag såg allt från snygga burkar och en och annan leksak till lampor, skålar, perstorpsbord och teakhyllor, Uppsala Ekeby-keramik med mera. Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau. som driver butiken, har ännu inte kommit riktigt iordning. En gick med hjärtat lite i halsgropen under premiärbesöket, rädd att riva ner nåt. Alltså, det är inget ställe där du ska bära ryggsäck på dig!

Här är några bilder från mitt besök idag i den namnlösa butiken:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Lite längre fram,
men ändå inom en snar framtid, hoppas jag kunna göra ett längre inlägg här på bloggen och eventuellt också en artikel på en lokal webbtidning om Uppsalas nyaste stjärna bland retro- och vintagebutikerna. Men… nu behövs lite hjälp! Butiken har inget namn! Har du nåt förslag går det alldeles utmärkt att lämna det i en kommentar här på bloggen så för jag det vidare. Butiksägarna har egna idéer kring namn, så några namnförslag behöver de inte!

Vill du gå till den namnlösa butiken och kika på egen hand på vad som finns eller kanske få inspiration till namn på butiken är den alltid öppen onsdagar och torsdagar klockan 15 – 18 och lördagar klockan 10 – 15, men den kan vara öppen även andra tider!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »