Ett inlägg om längden på prylar i sociala medier.
Häromdan läste jag en intressant text som jag hittade hos Sveriges Kommunikatörer om hur långa olika saker – texter, filmer, ljudfiler etc – ska vara i sociala medier. Om syftet är att nå och få många läsare/tittare/lyssnare finns nämligen inte bara bästa tider för publicering utan självklart också optimala längder på materialet. (Sen kan man ju ha andra syften med sina webbgrejor!) Bakom tankarna kring längderna står Buffer, ett socialt medieverktyg.
Detta är några av ideallängderna, enligt Buffer:
- Twitter. Mellan 17 och 100 tecken. Tweets som är kortare än 100 tecken blir till 17 procent mer lästa än längre tweets.
- Facebook. 40 tecken. Poster med 40 tecken får 86 procent högre engagemang än poster med fler tecken.
- Hashtaggar. Sex tecken. Använd inte specialtecken, undvik slang och börja inte med siffror.
- URL:er. Åtta tecken. Lite i kortaste laget, tycker jag, men gissar att http:// och www inte räknas.
- Bloggrubriker. Sex ord är viktigast (notera särskrivningen!) – de tre första och de tre sista. Det är nämligen dessa som blir lästa.
- LinkedIn. 25 ord är ett bra riktmärke i dina texter. Håll dig till mellan 16 och 25 ord om du vänder dig till företag och mellan 21 och 25 ord till kunder. Dessa texter får nämligen flest delningar.
- Blogg. En bloggtexts ideala längd är 1 600 ord. Maj gadd, det är många ord, det… Men av alla lästa inlägg är 74 procent kortare än tre minuter långa och 96 procent under sex minuter.
- YouTube. De flesta filmer är korta. Cirka tre minuter är en bra längd.
- Poddar. Meddellängden på poddar är runt 22 minuter. Studier visar att studenter tappar intresset efter mellan 15 och 20 minuters föreläsning. Det kan vara ett bra riktmärke!
The internet is Zoo. Bilden är lånad från Buffer.
Det här inlägget är inte ens 300 ord långt. Det blir nog inte läst, dårå, om man ska tro Buffer. Samtidigt, betänk att Buffers siffror gäller amerikanska sociala medier och dito texter!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Aha ett intressant inlägg som jag själv har funderat över, tänker att det hänger på var mitt inlägg ska visas. På Fb är folk ofta ganska lata och verkar många gånger vilja ha texter som är som en rubrik och så en lättsam bild. Ibland skriver jag längre inlägg och jag vet vilken typ av inlägg de skrattar och kommenterar och framförallt vilka som är för ställningstagande politiskt. Nu menar jag inte ställningstagande partipolitiskt utan mer att reagera på sånt som händer i samhället eller inte händer. Många vill inte visa åsikter, orkar inte skriva/tycker sig inte kunna skriva/eller reagerar aldrig på något vis om det inte bara är floskler, ytligheter och roligt. Jag blandar friskt och vet när jag får till ett kåseri som sitter som ett smäck. Här på wp har det förändrats sedan jag tidigare var väldigt aktiv, ett nytt folk har klämt sig in och variationen på ”bästa bloggar” verkar mest handla om politik och gärna SD vilket jag tycker är botten trist, sen en skyhelsickes massa träliga bloggar om mode, smink och bilder på flickor, kvinnor i närbild. Förr var det vuxet folk här inne, nu känns det som om jag letar och letar efter vuxna tänkare med ett tankeliv att dela med sig av. Tur att jag har kvar vänner sen förr och tur att jag har hittat nya, att det finns andra som gillar att kasta sig ut i ordspenaten och dela sitt liv med mig och andra.
Det handlar till stor del om vilket syfte man har med att finnas i olika sociala medier. Jag finns t ex inte på Fejan och det är ett medvetet val jag har gjort – av just de skäl som du anger ovan! Jag är intresserad av att skriva – om saker jag gillar, saker jag blir förbannad på, sånt som är på tapeten i omvärlden, familjen etc.
Som många bloggare har jag emellertid s k webbtroll efter mig. Ett av dem har förföljt mig sen 2010. Det finns bara ett ord att säga om det: fixering. Men såna här människor, som man ju faktiskt inte VET om de är farliga för en själv, ens familj och ens vänner (de har verbalt gett sig på familj, vänner och även mina jobbkontakter) gör att jag inte skriver så mycket och ofta om familjen längre. Fotona jag lägger ut på människor i min närhet som jag gillar och är rädd om är ganska sparsamma och få.
När jag började blogga – och fortfarande, tycker jag! – var det samma typ av bloggar som idag som får flest besökare. Det är bloggar som handlar om smink, mode, matlagning, träning, inredning etc. Det vill säga bloggar, som enligt mitt sätt att se, är väldigt ytliga. På Instagram har vi dessutom Synnerligen Seriösas Selfieklubb med mängder av tillgjorda bilder på det egna jaget. Visst, jag tar också selfies, men jag brukar göra mig rätt ful, häckla mig själv etc.
Ja. Det jag ville komma fram till är att skrivandet är det viktiga för mig. Därför läser jag också bara bloggar med människor som gillar att skriva, men också bloggar som handlar om sånt som intresserar mig, t ex litteratur.
1600 ord? Så långa inlägg orkar inte jag läsa…. 😉
Nä, inte jag heller! 😉
Mina längsta inlägg är nog mellan 600 och 800 ord. I vanliga fall är ett inlägg på 400nånting ord. Vid nåt tillfälle skrev jag ett inlägg på cirka 1 000 ord.