Ett påhälsat inlägg.
Det blev en supersoft söndag idag. Kanske det jag behöver för att klara av morgondagens prövningar. Fästmön och jag tog en tur till ICA Solen innan jag… åkte till min nya, manliga vän och hälsade på! Jepp, jag fick ju en sån vän i våras och nu kan jag tala om att det börjar bli allvar oss emellan. Vi hade emellertid ett ”förkläde” i form av hans mormor. Om nån vecka eller så ska både mormor och mamma komma hem till mig för att inspektera på besök. För faktum är att Elliot och jag kanske ska börja träffas tre dar i veckan här hemma hos mig i New Village. Elliots mamma studerar utomlands och Elliots mormor fick alldeles nyligen nytt jobb. Elliot och jag, vi jobbar inte just nu, men Elliot kan inte vara ensam en hel dag medan mormor och morfar jobbar. Därför har jag erbjudit mig att hänga med honom. Elliot är visserligen 42 människoår, men bara sex hundår, ska jag kanske tillägga. (Om jag nu minns och räknar rätt..?)
Så här nöjd såg Elliot ut när han var hos mig sist.
För mig skulle detta vara en utomordentlig chans att känna mig behövd och att tvingas ut på promenader varje dag. Dessutom skulle jag få sällskap medan jag sitter och skriver. Så håll nu en tumme för att Elliots mamma godkänner mig som daghundvårdare ett tag i höst! (Det handlar om att hjälpa en vän, för att tala klarspråk.)
Söndagsmiddag.
Det har blivit kväll och det har varit en kvav dag. Lägenheten kändes alldeles instängd när jag kom hem, så jag har öppnat balledörren* och fyra fönster för att få in frisk luft. (Ingen grillar eller röker just nu, HURRA!) Jag har också ätit söndagsmiddag, snabbast tänkbara tillagning – stekt kycklingkorv och pulvermos. Till det serverade jag smörgåsgurka och räksallad, i glaset mjölk. Eftersom jag åt så mycket annat gott på Kreta igår har jag mitt lördagsgodis kvar. Det tänkte jag inta i kväll samtidigt som jag läser en lättsmält deckare. En perfekt avslutning på veckan. Men först ska lilla mamma få ett söndagssamtal.
I morgon tar jag nya tag på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag och Anna åka och köpa färg. Till vad? That’s for me to know and for you to find out!
Ha en fin söndagskväll!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ååhh! Ska du få bli hundvakt! Gud, så avis jag blir. Jag skulle också behöva nån man MÅSTE gå ut och gå med.
Det låter absolut jättekul och Elliot är ju bara för söt. Vilket sällskap. Nån att gå och småprata med hemma. Det gör ju jag med katten när jag är hemma. Han svarar inte, men jag pratar ändå.
Nej, nu har du inte läst riktigt ordentligt. Jag KANSKE ska hjälpa en kompis med att passa hund när hon jobbar, men Elliots mamma måste få säga sitt först. Inget är bestämt.
Men OM det blir så, är vinsterna sällskap och att vara behövd för mig! 😛 Dessutom lär jag komma ut på promenader, vilket inte vore fel för kroppshyddan och psyket. 😛
Hej! Hoppas verkligen att det blir så att du kommer att kunna hjälpa till med Eliot. Har själv haft 2 hundar och det är verkligen sällskap, samtidigt att man är tvungen ut i ur och skur. Mina hundar blev 13 år och saknades väldigt när dom gick bort.
Men jag är idag för gammal att ta hand om ny hund även om man har mycket sällskap av djur. Någon som alltid är glad när man kommer hem även om
man bara har varit ute med sopor eller har varit borta en längre stund.
Hoppas att det kommer bli så du får lite sällskap när du är ensam.
Kram
Tack snälla Grethe, det hoppas jag också! 😛
Jag hade hund som barn och vet vilket sällskap det var för mig som ensambarn med en sjuklig mamma som ofta och långa perioder var inlagd på sjukhus. Mamma säger att hon skulle vilja ha hund, men hon är medveten om att det inte funkar eftersom hon går med hjälpmedel.
Kram!