Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 juli, 2015

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Brittisk folkmusik är inte alltför lik svensk, även om vissa instrument är desamma. Men det påhittade Midsomer county är väldigt likt Gotland – i deckarlitteraturen, vill säga. På båda ställena tas ju folk av daga i sån takt och under så många år att det är märkligt att där finns några överlevare. Kvällens Morden i Midsomer, med undertiteln The Balad of Midsomer County, inleds med en dränkning.

Morden i Midsomer Nelson och Barnaby

Nelson och Barnaby löste nya mordfall i Midsomer i afton, på SvT, förstås.


Varför svamlade jag om folkmusik i inledningen? 
Jo, i kväll var det folkmusikfestival i Midsomer. Men kvällen innan festivalen skulle starta mördas arrangören. Han dränks i sitt hem, i en skål med kokta ägg, levande ålar och vatten. Som synes fortsätter de spektakulära modus operandi i Midsomer. Det framkommer ganska snart att arrangören ville flytta festivalen till London, nåt som inte är populärt bland de lokala företagarna. Upp till ytan kommer också ett mystiskt gammalt självmord och en försvunnen masterinspelning där självmördaren sjunger The Balad of Midsomer County. Självklart inträffar flera mord. Kärlek, passion och lojaliteter saknas inte heller som ingredienser i detta det tredje av totalt fyra långfilmslånga avsnitt.

Bitvis var det spännande idag med alla gamla hemligheter och nya bland invånarna. Men det är också lika bitvis segt, trots allt, och jag saknar fortfarande det där riktigt kusliga Midsomer. Den enda gången jag tyckte det var lite läskigt var när mord nummer två utfördes. Uuuuuäääääääck!.. (<== onomatopoetiskt äckelord)

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PS Det fjärde avsnittet av säsongens Morden i Midsomer visas inte förrän den 21 juli!!!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Äntligen är det nåt bra att glo på på TV på fredagskvällar. Fast typat nog sänder TV4 Tyst vittne nästan samtidigt som SvT 1 sänder Ett fall för Vera. Jag spelade in båda serierna på DVD-hårddisken och kikade vid andra tillfällen. I lördags var ett sånt tillfälle, idag var ett annat – till Veras favör.

Joe och Vera

Joe och Vera jagar en mördare som har ihjäl unga människor. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I den här första långfilmslånga delen
av fyra består inledningsscenen av att kriminalkommissarien Vera Stanhope, med hjälp av en ung kollega, sprider sin fars aska i vattnet. Fadern har dött av ålder och naturliga orsaker, men Vera och hennes kollega kallas snart till en brottsplats där offret är en blott femtonårig yngling. Det verkar inte finnas några som helst skäl till varför han mördas. Snart sker ytterligare ett mord och Vera inser att fallen hänger samman på grund av mordsätt, mordplatsernas utseende och de brev båda offren har fått. Vera är en vresig typ och arbetsnarkoman, så ganska snart är hon mördaren på spåren. Slutet blir en ganska hetsig jakt för att finna mördaren innan h*n hinner ta livet av en tredje person. Mitt i jakten blir Veras kollega pappa för tredje gången också, för säkerhets skull.

Jag gillar Vera omgående! Hon påminner mycket om Frost och kanske är det därför serierna heter likadant på svenska, Ett fall för… – det är bara namnen som är utbytta. Lite fantasilöst, tycker jag, som däremot uppskattar Frosts engelska titel, A touch of Frost. Fast namnet på den engelska serien med Vera Stanhope heter å andra sidan kort och gott bara Vera där.

Annorlunda är hon, Vera. Hon är rund, troligen äldre än jag och väldigt bitsk i tonen. Vera är sitt jobb och utan det är hon en väldigt ensam människa. Kollegan Joe är nästan som en son för henne, men hon har väldigt svårt att visa känslor. Första delen är en bra blandning av spännande polisarbete och privatliv – där arbetet kommer i första hand.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blommigt inlägg.


 

Nu har jag utfört dagens alla ärenden (nästan). Jag har också överlevt, till förtret för somliga, till glädje för andra. Ett ärende var att införskaffa en blomma till min lilla mamma. Hon har inte nåt blommande alls på sin balle* just nu, avslöjade hon häromdan. Därför tänkte jag i genren balleblommor** när jag styrde kosan till Blomsterlandet.

Det skulle vara nåt färggrant och lättskött och gärna nåt som inte skräpar ner för mycket. Det blev en kruka med stora, solgula Tagetes. Visserligen var ju det pappas favoriter sommartid, tagetes, men mamma gillar dem också. Fast… vänta nu… det är nåt mer i påsen…

Gul stor tagetes och apple blossom pelargon

En solgul Tagetes i kruka till mamma och… en blomma till!


Det första jag sprang på
när jag kom in på Blomsterlandet var en sorts pelargon som jag har letat efter i typ tio år, appleblossom!!! På ren svenska sket jag därför i att den kostade hela 99 kronor och köpte den. Nu står den i en zinkkruka från förrådet i mitt köksfönster, bredvid den gula orkidén jag fick av Agneta när jag fyllde år. (Ja, tro det eller ej, orkidén lever fortfarande precis som jag!) Lyckan är all!

Appleblossom-pelargon nära

En appleblossom-pelargon har jag letat efter i ett decennium!..


*balle = balkong

**balleblommor = balkongblommor

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tipsande inlägg.


 

Den som läser min blogg vet att jag laddar för mammas födelsedag. Det blir både paket och upplevelser, men i det mindre formatet. Man får tänka på att mamma ju faktiskt är rörelsehindrad och dessutom blir 80 bast… Men hade mamma varit yngre skulle jag nog att kollat in Upplevelse.com och köpt nåt därifrån. Tyvärr tror jag inte att det skulle passa min mamma med ölprovningar, spökvandringar och ballongfärder i 80-årspresent – även om jag själv tycker att det låter urhäftigt.

Men… jag har ju vänner som är yngre än min mamma. Bland annat har jag en kilkompis som fyller halvsekel i höst och som jag tror skulle uppskatta en upplevelsepresent. Jag gillar ju själv spänning i litterär form och om jag nu skulle tvingas följa med – ingen större uppoffring – skulle jag nog överväga att ge bort en mordgåta med middag. Det är en sorts rollspel där man under middagen ska klura ut ett mordmysterium. Alla som deltar får egna ledtrådar och ska också utföra vissa saker under middagens gång. Ungefär tre timmar tar detta och upplevelsen kan man vara med om på flera platser i landet, varav Uppsala, där vi bor, perfekt nog är en.

Mordmysterium


Sen skulle jag också kunna tänka mig
fladdermussafari i Hässleholm, vinprovning i Stockholm, fotokurs i Uppsala och… Nej… vänta lite… nu börjar det ju låta som om JAG vill ha presenter. Tyvärr fyller jag inte år förrän om knappt tio månader… Fast jag får väl tipsa somliga i tid, dårå…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om resedrömmar.


 

New York duschdraperi

Resedrömmar om New York kan jag ägna mig åt när jag sitter på toa och glor in i detta duschdraperi.

När jag sitter på toa kan jag samtidigt passa på att drömma om New York. Inte för att jag har nån outsäglig längtan just dit, men jag kan liksom i tanke och dröm ramla in i mitt duschdraperi – som består av en bild med en yellow cab framför en massa byggnader.

Att drömma om att resa är OK, men jag ska erkänna att jag mer och mer skulle vilja upptäcka världen i verkligheten för min personliga del, inte genom andras texter och bilder. Innan det är… försent. En blir ju liksom inte yngre…

 

Men nån New York-resa blir det förstås inte för min del, däremot för en god väns del, i höst. Det är vännen väl unt! Själv åker jag till mamma i Metropolen Byhålan i morgon. Det blir inte nån semestertripp direkt. Det är lite saker jag ska försöka hjälpa min mamma med – om jag nu får. Och sen ska vi ju fira hennes 80-årsdag. Vi far bort över dagen med hjälp av Clark Kent*. Jag tror att det blir en bra liten roadtrip på en dag, det är nog vad både mamma och jag orkar med. Jag har gjort en reseplan i huvudet och färden inkluderar ett besök i en stad jag bodde i som litet barn, innan jag började skolan, på äldre stenåldern, alltså.

Idag har jag tusen och en saker att göra, men som vanligt går halva dan åt till att administrera. Och så skriver jag. Igår fick jag ett grönt paket som visade sig innehålla en nyutgiven bok. Den läste jag och bloggade om här samt skrev om i UppsalaNyheter här. Förresten väntar jag på ytterligare ett bokpaket, men det lär nog inte hinna hit innan jag åker till mamma. Då har jag två spännande böcker att se fram emot när jag kommer tillbaka hem i stället. Två böcker, som jag köpte för namnsdagspengen från mamma. Den ena är en antologi över deckare och deckarförfattare i Sverige, den andra är en deckare. Tur att jag har ett och annat hyllplan kvar i mina två deckarhyllor i hallen. Dessa inrymmer främst svenska deckare, men också knappt två hyllplan skandinaviska, särskilt norska, deckare.

Skandinaviska deckare

Knappt två hyllplan inrymmer skandinaviska, främst norska, deckare.


Min dag ska nu fortsätta med 
alla måsten och några viljen, förutom sedvanlig jakt på grundtrygghet i tillvaron. Jag ska åka och tanka, handla mat (fisk och potatis finns, måste köpa nån sås av nåt slag) och införskaffa en blomma till mamma. Som belöning tänker jag titta på första avsnittet av sarkastiska Vera, som jag inte kunde glo på i fredags för att jag körde bil just då – DVD-spelaren klarar bara av att spela in ett program och det gick två samtidigt. Därför spelade jag in avsnittet i natt i stället.

Packa behöver jag visst också göra, kom jag på. Det ligger nån lapp på ena köksbänken där jag bockar av efter hand. Jag får INTE glömma mina mediciner den här gången, för mina e-recept är slut! Försöker slutligen upparbeta lite reselystnad inför de här dagarna.


Slutligen vill jag tacka för ALLA vänliga kommentarer och pepp i föregående, lösenskyddade inlägg! Det betyder oerhört mycket ska ni alla som skrev veta! Eftersom jag skriver det här i orange är det väldigt viktigt – och sant! TACK!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »