Ett språkligt inlägg.
Särskrivning är en språklig sjukdom som blir alltmer utbredd. Ibland är det väl så att man kanske mest stör sig på det, men förstår vad som menas. Andra gånger kan särskrivningen göra att betydelsen av en mening blir annorlunda än vad som var avsett.
Så här Twittrade nån på Radio Uppland tidigare idag:
Tolkningen av detta blir att tre kvinnor har utfört en sorts stöld som kallas permobil och åtalas nu för det. Men nånting säger mig att det inte finns nåt som betecknas som permobil stöld. Mycket riktigt kommer lite senare en korrigering:
Ah! De tre kvinnorna har stulit en permobil och ska nu åtalas för det.
Kommunikation är svårt. Särskrivning är en språklig sjukdom! Bli frisk snart! Heder till Radio Uppland, dock, som gjorde om och gjorde rätt!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Här håller jag verkligen med dig. Har ju blivit precis hur vanligt som helst numera. Överallt. I bloggar. I tidningar. I menyerna på restaurang. Det retar en språkpolis.
På en restaurang för lunchmat stod det helt nyligen att en av rätterna var ”Makaroni pudding med sallad”. En gång tidigare har det varit ”kyckling filé och sallad”.
I muntligt tal retar jag mig på ”ge den till han”!!! Ursäkta, men det låter vansinnigt korkat!
Kramis
Riktigt utbrett elände, denna särskrivning. Man fattar ju inte vad som menas på vissa ställen. 😦
Det värsta jag vet är ”vårat” och ”erat”. I talspråk är det nästan OK, men i skrift… 👿
Absolut, det skiljer i tal och skrift. Slarvstavfel i vissa sammanhang kan vara OK men inte i andra
Slarvstavfel kan vara OK, men när stavfelen beror på att ett så kallat proffs är okunnigt har jag svårt att… acceptera det. Tal och skrift är olika saker, men ”vårat” och ”erat” är baske mig inte OK i talspråk heller. I mina öron. 😮