Ett märkligt inlägg.
Felix var borta, men kom hem fyra minuter efter att jag postat det här kollaget och en efterlysning på Instagram.
Den här veckan har jag varit med om några märkliga saker. Jag gissar att det är sammanträffanden, men riktigt säker kan en ju aldrig vara…
I tisdags hade en av familjens katter varit försvunnen sen fredagskvällen. Det fanns inte så mycket jag kunde göra åt det, för katten försvann i Förorten och jag befinner mig i New Village. Men Fästmön gav sig ut med Felix pappa för att leta efter katten. Anna la ut en bild på Instagram i samma veva på hur de stod under ett träd för att slippa bli regnvåta och jag kommenterade bilden genom att undra om Felix inte hade kommit till rätta än. Det hade han inte. Jag slängde ihop ett kollage om tre bilder på Felix och la ut på Instagram tillsammans med en efterlysning. Fyra minuter efter att min bild blev postad satt Felix utanför dörren hemma hos sig och ville in.
Den andra konstigheten inträffade på torsdagsförmiddagen. Jag fick ett sms med tre smileypussar från Anna och svarade – med tre smileypussar och en tårta, av nån anledning…
Tre smileypussar och en tårta.
Jag vet inte varför jag skickade med en tårta, för vi hade inte messat tidigare på morgonen och ingen av oss fyller år eller nåt. Men det som är ännu märkligare är att jag två minuter senare blev bjuden på tårta av vännen M, per sms…
Två minuter senare kom sms från M.
Ja man kan ju undra lite över detta. Att Felix kom hem berodde troligen på att det var dags, han var trött och hungrig efter fyra dygn på luffen. Och att M bjöd in mig på tårta berodde nog på att hon hade en bit över från igår. Fast varför jag messade en tårta till Anna kan jag inte förklara. Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka till M och smocka i mig tårta, för jag hade annat för mig. Kanske behöver jag bli lite mer lyhörd för mina egna förmågor och tolka dem bättre så att vissa saker passar bättre in i min planering… Eller… så är det just det rubriken på det här inlägget säger, sammanträffanden, och de sker ju lite när som…
Vad tror DU??? Råkar du ut för såna här sammanträffanden då och då??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Alltid och hela tiden. Hortellskan sa ju att hon kände på sig att Fimpen skulle komma hem oskadd i en kommentar hos mig, innan han kom och din efterlysning satte fart på Flexus att komma hem och lugna gubben. Annas ord var också märkliga och lät så självklara när vi skildes åt efter kattjakten. Hon sa att han sitter hemma nu vid altandörren på ett övertygande sätt och det gjorde han! Tror minsann Anna har en släng av häxa i sig, dock en positiv sådan.
Det är mycket som pågår som vi inte noterar av olika anledningar…
He he he, ja just, det finns fler häxor här i världen… 😉
Jag kände på mig att han skulle komma hem, men hur förklarar jag en sån känsla rationellt..?
Skönt att han är på rätt plats nu i alla fall!
Bra timing med tårtan 🙂
Visst var det märkligt?! Hoppas tårtan blev uppäten! Jag for till Förorten senare på kvällen på glass och jordgubbar, men då orkade jag ingen tårta OCKSÅ. Fast den var, som sagt, kanske uppäten.
I mitt liv har det hänt en hel del märkliga saker, jag är säker på att det är min älskade far i himlen som fixar och donar… Siffrorna 8 och 18 följer mig på olika sätt. Pappa var född 180818. Adressen jag bor på har portnummer 18. Mitt förra portnummer- efter en råjobbig skilsmässa- nr 18. Jag blev uppsagd från mitt förra jobb, sista arbetsdag där var 7 juli, den 8:e hade jag ett nytt jobb tack vare tunnelbanestopp och en mycket klok kvinnlig bussförare. Sambon är född -58, träffades i augusti för nu 9 år sedan… månad nr 8. Det finns flera oförklarliga händelser till, men 8 och 18… ❤
Va spännande med dina åttor och 18!!! 😛