Ett ordmärkande inlägg.
Det är inte lätt alla gånger att hantera språket rätt – även om skriftspråket är skribentens främsta verktyg. Så här Twittrade lokalblaskan tidigare idag:

Vad står det, egentligen?
Ja vad står det, egentligen, i Tweeten? För det första har twittraren svårt att hålla isär yrkeskategorierna inom vård och omsorg. Det är en viss skillnad på sjuksköterskor och undersköterskor. De förra har högskoleutbildning, medan de senare har gymnasieutbildning. Inne i artikeln stod det däremot rätt.
Med denna lilla skillnad i utbildningslängd kommer också skillnader i lön. Att se nån av yrkeskategorierna som TJÄNARE har jag däremot svårt att göra, vilket jag också försökte uppmärksamma lokalblaskans twittrare på… Båda yrkeskategorierna äger nämligen nåt som kallas yrkesstolthet…

Jag tror inte att undersköterskorna tjänar SÄMST utan MINST.
Jag tror inte att lokalblaske-twittraren uppfattade nyansen (”tjäna SÄMST” underförstått ”utföra tjänster på sämsta möjliga sätt” >>> ”tjäna MINST” underförstått ”tjäna minst pengar”) i språket där, för h*n svarade…

Lokalblaskan har uppenbarligen flera som skriver på en och samma tweet, men medgav skrivfel.
Fast nu när jag läser svarstweeten blir den ännu lite roligare eftersom det framgår av den att det var FLERA personer som skrev en och samma tweet – det står ju ”vi” och inte ”jag”… Inte konstigt de blev stressade!..
Hur som helst, det här är ingen stor grej, men jag ville lyfta fram att jag tycker att det är viktigt att vi formulerar oss rätt och blir varse på nyanser och tänkbara tolkningar när vi skriver. Kommunikation är svårt, men en skribents främsta verktyg är skriftspråket. Det kan alltid bli bättre och träning ger färdighet! För egen del har jag anmält mig till en skrivardag i höst och alldeles nyss fått besked om att det finns en plats reserverad för mig. Det kan jag behöva, för jag skriver långt ifrån perfekt…
Livet är kort.
Sorgligt nog kommer jag inte ihåg mycket från svenska undervisningen. Jag skriver bara, blir det rätt så skyller jag på ett slags språköra för just svenska språket, skriver jag fel skyller jag på ingenting, det får bara bli som det blir med ord och vändningar som är just mina. Något gör jag rätt trots oskolat skrivspråk, det har mängden läsare genom åren visat mig och lyft mig med sina önskningar om att jag ska skriva en bok. Men det vet jag inget om, bokskrivandet menar jag. Kram 🙂
Jag hade en skitelak magister på mellanstadiet, men han lärde mig stava och han lärde mig grammatik. I övrigt vill jag helst glömma honom. 😦
Det inlägget handlar om är att jag tycker att språkproffs borde vara bättre på att hantera skriftspråket än vi vanliga dödliga. Journalister får betalt för att skriva, det får inte vi andra. Ibland tvingas vi andra till och med betala för undermåliga texter.
Här finns ett manus som bara väntar på att bli utgivet 😉
Fattade vad du menade med inlägget, det är nog mest min egen osäkerhet när det kommer till svenska språket som får mig att kommentera som jag gjorde. Grammatik går det att äta? Ibland tänker jag att jag skulle gå till någon som verkligen kan svenska och be personen att läsa lite av min enorma skörd av texter och tala om vad jag lider av. Men samtidigt så vill jag inte göra det, min stil är ju min och är det så många som vill läsa den vore det synd att göra sig själv osäker och kanske tappa det där fria som jag känner är just jag i mitt skrivande. Om du kommer med en bok så står jag där i kön och vill ha den signerad, var så säker.
BRA! Jag var inte säker på det, nämligen. Det här inlägget är inte ironiskt i egentlig mening, utan pekar bara på hur ytterligt svårt det är med… ord…
Inte ska du vara osäker när det gäller ditt språk. Du har en rytm och ett flöde som tilltalar mig – och det är sällan du gör språkliga eller grammatiska fel, bara så du vet 😉 Man ska ha sin egen stil, det har jag också. Jag skriver till exempel den här bloggen i en ganska talspråkig stil. Men det är lätt att göra – när man som jag under 23 års tid var tvingad att skriva så korrekt och byråkratiskt att jag till sist höll på att spy på eländet.
Tack, manus är som sagt klart och väntar på att bli utgivet… 😉