Husdjur, skrivande och verbal belöning

Ett blandat inlägg.

---

 

Felix, kom hem!

Dagarna springer iväg – på ett sätt. I morgon är det juli. Tänk… Här händer inte mycket mer än att jag väntar på en bok för recension. Författaren är från krokarna och jag hoppas kunna läsa och skriva om boken innan jag reser neråt landet. Men det är ju ännu tid kvar. Jag är husdjurs- och blomvakt för tillfället och det ger tillvaron lite stadga och mig själv en känsla av att vara behövd.

På husdjursfronten inom familjen är det annars lite oroligt. En av bröderna Kex har hållit sig hemifrån sen i lördags, tror jag. Även om katter är friare liv än andra husdjur är det lite oroande. Vi får hoppas att han snart står utanför pappas dörr och jamar efter mat.

Det har blivit lite sämre väder igen. Idag känns det som om regnet hänger i luften. Inte mig emot, jag föredrar ju regn framför sol, men jag tänker på dem som har semester just nu och som kanske vill ha det torrt och varmt. Idag var den ursprungliga tanken att jag skulle träffa en kompis när hon har slutat jobba i eftermiddag för en liten hundpromenad i Gamlis. Tyvärr protesterar inte bara högerfoten utan benet, så vi får se hur det blir med det. Men jag kan ju alltid ta bilen bort och att äta en glass kan man göra sittande… Jag har sms:at en förfrågan och väntar nu på svar.

Sent igår kväll blev jag tipsad av en kompis om en ledig tjänst. Denna tjänst – med flera – sökte jag i morse. Man tycker att det borde vara min tur snart, men man vet inte. Det verkar inte vara tur det handlar om utan rätt kontakter, rätt ålder och rätt ”bagage”. Men självklart reagerar jag när jag läser textraderna i nedanstående skärmklipp från en dagstidning och undrar varför ”Nisse”, som har skrivit raderna, har fast jobb och inte jag. När det skrivna ordet ska vara det främsta verktyget känns det märkligt att ”Nisse” får betalt för att skriva så här illa:

Det här fick ”Nisse”betalt för att skriva…

Jag får en del förfrågningar om jag vill skriva saker, men sen tycks frågorna rinna ut i sanden alternativt har frågeställarna annat för sig. Det är lite dåligt, för jag själv svarar snabbt. En tappar sugen, lusten. Så jag harvar på här på bloggen och skriver gratis. Det är i vart fall stor belöning att få läsa dessa rader i en kommentar från en läsare (Tack, asamon!):

Hej Tofflan! Jag brukar inte läsa bloggar så ofta, men jag har fastnat för din. Du skriver jättebra och med humor, skrattar för mig själv medans jag läser en del saker. Jag kände att jag ville skriva några rader för att gratulera dig till en så bra blogg! Tummen upp för bokrecencioner också, det var så jag hittade hit via Bokus. Jag följer dig både på instagram och twitter, men jag är ingen stalker, jag bara fastnat för vad du skriver.  […]

Jag har fått en inbjudan att delta i en dag med skrivinspiration i höst. Inte för att jag vet om jag lever då, men när jag har publicerat det här inlägget tror jag bestämt att jag anmäler mitt intresse att delta. En måste göra saker en tycker om, också, och när det inte kostar nånting heller, så…

Nu är förmiddagspausen slut och jag ska fortsätta mitt sedvanliga arbete. En dag ska det ge frukt, en dag. Så måste jag tänka, annars går jag under.

Vad har DU för dig idag??? Skriv några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.