Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 14 juni, 2015

Ett inlägg om loppis, hantverk och underbar grönska.


 

Pinocchio

Idag var vädret långnäsigt! Den lilla Pinocchio fyndade Anna igår hos Emmaus för 25 kronor.

Det regnade i natt. Den här dagen började mulet också. Inte alls som igår. Det kändes lite snopet och långnäsigt. Men hur det än var så tuffade vi iväg till Ulva Kvarn. Jag lider svår brist på ljus och luft – och grönska, insåg jag när jag kom dit.

Ulva Kvarn är ett underbart vattenhål som ligger några kilometer från där jag bor, för den som inte känner till stället. Där finns en liten hantverksby med små bodar där det säljs allt från silversmide och smycken till kryddor och vintagekläder. En och annan badanka (!) såg vi också.

Inne i den gamla kvarnen finns en jättefin diversehandel som säljer antikt. Där strosade vi en lång stund, sen vi gett upp tanken på att kolla vad dagens magra backluckeloppis hade att erbjuda på den leriga åkern. Men man kan väl säga att priserna i diversehandeln ligger på en aningen högre nivå än bakluckeloppisens… Vi såg fina burkar, fint porslin, Lisa Larsson-figurer – och en stor Orreforsskål av sorten jag samlar på för 480 kronor. Den fick stå kvar. Det fick även Rörstrandskruset för 600 kronor. Underbara ting att titta på!

Vi hoppade upp till glashyttan och såg ännu fler vackra saker samt en utställning av glasblåsarna Mikael och Stefan Erlandsson.

Här kan du se några fina och roliga ting vi såg:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men bäst av allt var nog grönskan!
Roligt nog hade ett gäng konstnärer, Rackarna i strömmen, gjort utomhuskonst, varav det mesta stod i vattnet. Det var en del lustifika saker. Somligt vackert, annat väldoftande och visst bara underligt. Härligt var det att strosa vid vatten, i det gröna. Bara njuta av det jag såg och de dofter jag kände i luften. Och av min älskades sällskap.

Här är några mest gröna bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag har telefonerat med mamma 
och försökt få henne att fixa nån middag till sig själv. Och nu ska jag laga söndagsmiddag bestående av stekt kycklingfilé med ädelostsås samt grönsaker i ugnen till Anna och mig. Jag kan om jag vill, typ, men det enda roliga med mat är att äta den.

Jag hoppas att du har haft en fin och bra helg!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket finns såväl glädje som sorg och ett stort mått stress.


 

Det blev en riktigt skön och slapp kväll igår. Maten lagade sig själv, nästan – räkor med tillbehör. Det var bara att koka ägg, skiva desamma samt en avocado och sen ställa fram detta och det övriga. Vi åt ganska sent och i alla fall jag var rejält hungrig. Det var länge sen frukost och eftermiddagskakan. I kylen låg sen länge ett italienskt billigt chardonnayvin som passade alldeles utmärkt till räkorna! Och som alltid när vi har ätit räkor är uppdelningen den att jag går ut med skalen till soprummet och Fästmön diskar.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter maten hängde vi med på
prinsbröllopets middag via Sveriges Television. Vi lyssnade på talen, vi kollade vad de åt, blomsterarrangemang, kläder, kyssarna, bröllopstårtan, brudvalsen… Det kändes nästan lite som om vi var med och delade parets glädje.

rosa gerbera

En tröstebukett med gerbera som jag fick en gång.

Men mitt i glädjen fanns också sorgen för så många den här dan. Under kvällen kom ett tredje dödsbud på två dar, detta tredje om att Magnus Härenstam gått bort. Nu har han joinat Brasse och Eva en trappa upp och jag misstänker starkt att inte en dag blir tråkig där. Här nere på jorden fattas han emellertid, liksom ett par andra människor som har ryckts bort från sina nära och kära nyligen och alldeles för tidigt. Jag önskar jag kunde trösta, men döden är så oåterkallelig och inget jag säger eller gör gör nån skillnad. Smärtan finns där i alla fall och de döda förblir döda. Det har gett mig mycket att tänka på och fundera över och delvis förändrade perspektiv på vissa saker.

Selfie 13 juni 2015

Blandade känslor i mig.

Det var med blandade känslor jag gick till sängs i natt, även om jag flamsande försökte mig på en vals med Anna innan läggdags. Det är bara att konstatera att vi inte kan dansa tillsammans, trots att vals är bland de enklaste danserna.

På morgonsidan hade jag en fruktansvärd mardröm. Jag har fortfarande hjärtklappning och tryck över bröstet, för jag blev otroligt uppstressad. I drömmen hade jag varit i en affär och storhandlat. Jag hade min bil i ett parkeringshus. Av nån anledning glömde jag ställa in mina matkassar och en bokkasse i bilen – innan jag gick (!) därifrån. När jag kom på detta rusade jag tillbaka till parkeringhuset. Då var inte bara mina kassar borta utan även min älskade Clark Kent*! Jag sprang upp och ner i trapporna i parkeringshuset, men ingenstans fanns varken bilen eller mina saker. Det sista jag gjorde var att åka en rulltrappa inne i affären. När jag stod på toppen av rulltrappan lyckades jag tappa min plånbok också. Jag SPRANG (tro mig, jag springer ALDRIG i verkligheten!) nerför trappan. Som tur var hittade jag min plånbok bland grönsakerna. Där hittade jag också en bok från min borttappade bokkasse. Den boken var allt som var kvar…

Kanske min dröm var bilden av det som blir kvar efter mig: en bok? Jag tolkade drömmen lite på det viset. Därför fotade jag ett par av mina att läsa-högar bara för att visa att det inte är dags för avfärd än. Jag ska bara läsa de här böckerna – och några till – först…

Två att läsahögar

Två av mina att läsa-högar. Det finns fler…


*Clark Kent = min bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »