Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 juni, 2015

Ett inlägg om en bok.


 

När blodsbanden bristerRedan när jag såg titeln på boken När blodsbanden brister kände jag obehag. Och inte blev obehaget mindre under tiden jag läste Hanna Svenssons bok. Undertiteln till den är nämligen En sann berättelse. Det är den springande punkten i det hela, nämligen. Är detta en sann berättelse? Hanna Svensson är i vart fall en pseudonym. Jag fick boken i ett grönt paket från vännen FEM i februari och det tackar jag för!

Hanna och Peter träffas ganska sent i livet, hon är närmare 40, han cirka tio år äldre. Men de gifter sig snabbt, får barn snabbt – och separerar när barnet, Lukas, är två år. Separationen blir inte nån trevlig historia. Dessutom uppfattar Hanna att Lukas mår dåligt när han har varit hos sin pappa. Så småningom kommer det fram att Peter har förgripit sig sexuellt på sin son. Det blir vårdnadstvist och rättegångar, men när domen kommer orkar ”Hanna” inte läsa den… Orkar inte..?

Jag har mycket svårt för den här typen av böcker som utger sig för att vara sanna. Tittar jag på insidan av pocketbokens pärm i slutet står det emellertid att den är

[…] baserad på en sann historia […]

Det är en ganska stor skillnad jämfört med förstasidans undertitel En sann berättelse. Och jag blir tidigt i berättelsen misstänksam. Det är mammans, ”Hannas”, berättelse jag som läsare får ta del av. Det är alltså ”Hannas” sanning jag blir serverad. Den är mycket ensidig: ”Peter” är aggressiv, han har alkoholproblem och han har utsatt sonen för incest.

Det är många saker i boken jag reagerar på och därför ifrågasätter jag starkt att detta är en sann berättelse. Jag kan köpa att den är baserad på verkliga händelser, men vems sanning ger den? Jo, mammans, ”Hannas”. Om det föreligger misstanke om att ett barn far illa på nåt sätt bör det utredas snarast. Det märkliga är att jag tycker att detta inte görs. Eller så har jag bara ”Hannas” ord för att det inte görs…

Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar hur det gick för ”Hanna”, ”Peter” och ”Lukas”. Min åsikt är att ett barn behöver båda sina föräldrar. Om det finns minsta misstanke att ena föräldern gör barnet illa ska det utredas bums. Det ska inte ta flera år, som i den här boken. Och inte ens när den slutgiltiga domen kommer grundar den sig på ordentligt utredningsarbete.

Jag köper inte rakt av att den här ensidigt berättade historien är sann, det är ju i princip endast en persons berättelse. Boken är skriven 2004 i juni och är alltså ganska precis elva år gammal. Förhoppningsvis sköts ärenden av den här typen mer effektivt nu för tiden. Om inte, är det förfärligt.

Det är omöjligt att ge boken ett omdöme eftersom jag inte kan vara säker på att den är vad den utger sig för att vara.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om blommor och ett besök på stans nyaste blomsteraffär.


 

10 Regnbågsros

En tror inte att den är sann, regnbågsrosen, men det är den. Jag har INTE Photoshoppat den, mer än beskurit den.

Att titta på vackra blommor – och fota! – ger en stunds tröst och glädje åt många av oss. Jag var nyfiken på stans nyaste blomsteraffär som nyligen öppnade ganska nära där jag bor. Det var Blomsterlandet som öppnade sin andra affär här i Uppsala.

Blomsterlandet har verkligen blommor i regnbågens alla färger! Jag såg så mycket fint att det sved i ögonen. För hur det än är gav besöket inte enbart tröst och glädje. En hel del sorg vällde upp. Sorg över drömmar som krossats och drömmar som aldrig blev av.

Men jag strosade runt en stund trots allt och tittade på såväl uteblommor som inneblommor, snittblommor som träd. Jisses, om jag hade kunnat ta med mig fota allt! Jag skulle inget köpa mer än möjligen en lila hänglobelia till ballen*. Det fanns några där, men jag tyckte att de kostade lite för mycket för min plånbok så de fick stanna kvar.

Orkidéerna var fantastiska liksom kaktusarna – fast på olika sätt, förstås. De förra är ju mest vackra, medan kaktusar är mest häftiga. Men jag såg en orkidé som såg förbannad ut! Utomhus fanns bland annat magnoliaträd som inte blommade just nu, förstås, men också en liten lund med citronträd, olivträd och kumquatträd. Hur maffigt som helst!

Naturligtvis saluför affären också krukor, redskap, jord med mera. Där säljs också doftljus och – förvånande nog – saft. Saft från mina hemtrakter.

Men ingenting fick följa med mig hem, trots att både saften och regnbågsrosorna lockade enormt. Jo, förresten! Jag tog en gratis broschyr om orkidéskötsel som jag satt och bläddrade i en stund i bilen när jag kommit tillbaka till garaget. Min lilla utflykt varade knappa halvtimmen och jag ville inte riktigt gå hem.


Här är några bilder från min tur till Blomsterlandet. Kanske Encyclopedia BotAnnaecea Belgique, det vill säga VänAnnan i Belgien, kan upplysa mig om den lila blommans namn samt kontrollera så jag inte ljuger om några andra namn?

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Balle-premiär och äntligen regn igen!

Ett inlägg om inledningen på helgen. 

Varning för äckliga bilder!!!


 

Öl o bok premiärsittning balkong 5 juni 2015

Min ballepremiär inföll igår och inkluderade en starköl och en bok.

De nybakade studenterna igår hade i alla fall tur med vädret. Det var så där soligt och lagom varmt hela dan och kvällen. Ja, det var till och med så skönt att Tofflan vågade sig ut på sin balle*. Varje gång det är finväder är jag rädd att jag ska bli besviken och inte kunna sitta på ballen på grund av grillrök och annan rök. Men tack och lov inte igår! Jag har nog klarat mig bra hittills den här säsongen och lyckats hålla mig borta rökiga dagar. Eller också ägnar man sig åt sin nya hobby: att odla gräs och maskrosor. (Plätten ansades hela två gånger förra året, typ.) Nåja, hur andra gör är deras sak – så länge jag inte har svårt att andas. Jag kunde njuta en hel timme igår, med nervevad markis (soleksem är inte roliga). Nån champagne hade jag inte på min premiär, däremot en starköl och min bok på gång. Det dög bra.

Visp

En vanlig jävla visp kostade 30 spänn.

Min middag lagade jag till och åt i köket. (Ja, min enorrrma lägenhet har ett kök. Är det tillåtet, tro?) Eftersom matkontot var relativt nypåfyllt unnade jag mig en liten bit kalkonfilé igår när jag var på Stormarknaden. Vidare inhandlade jag ett köksredskap. Tänk att en vanlig, jävla handvisp kostar 30 kronor! Det är tur att jag inte har nån diskmaskin, för handtaget på vispen är av sån sort att det blir förstört om det inte diskas för hand. Sånt har Fästmön lärt mig, för i det hemmet, där vi ibland har varit en sex, sju personer, finns det tack och lov maskin. Men några saker måste ändå alltid diskas för hand i diskhon. Jag bor ju ensam och vi är vanligen en eller två här. Då känns det rätt onödigt med diskmaskin. Samtidigt ska du veta, att om det är nåt hushållsgöra jag verkligen avskyr så är det att diska! Fy te rackarns! Det är värre (<== tråkigare) än att laga mat, i mitt tycke.

Fågelbajs

Toalett för hönshjärnor? Tja, somliga tycks tro det. Men det är faktiskt mitt balkongräcke.

Tanken var att jag efter maten skulle inta glass med blåbär som jag köpt extra billigt på ICA Solen. Fast jag orkade inte. Jag var rätt trött efter maten och tämligen slut efter att ha fått skura ballen innan jag kunde sitta där. Mest var där massor av pollen. På baksida av huset där jag bor finns det många björkar. Jag är innerligt tacksam att jag inte har ärvt pappas överkänslighet mot björk! Nu var det emellertid inte bara pollen som jag fick skura bort. En och annan hönshjärna – eller i vart fall fågel – hade använt mitt balkongräcke som toalett. Jag nynnade

Fågelbajs, fågelbaaaaaaajs…

på Edelweiss-melodin medan jag torkade skit. (Nynnande gjorde jag förstås inte högt, så roligt skulle de omkringboende inte få!)

Agneta invalid word

Det gick inte att lägga Agneta i Wordfeud.

Jag hade tänkt leta upp nåt att glo på ur min DVD-hylla eller på min hårddisk, för det var inte nåt som jag tyckte var sevärt på TV igår kväll. Men det blev som vanligt – jag läste och gjorde allt för att spöa min sjuka kompis i Wordfeud. Enda gångerna jag spöar Agneta är nämligen när hon är sjuk, så det gäller att ta tillfället i akt. Men att hon är invalid är att ta det hela lite långt. Hon är förkyld. Det gick emellertid inte att lägga ordet Agneta.

Idag är det ordning på torpet igen, det vill säga det regnar. Jag känner mig nästan som min bloggvän Jontas, en riktigt härlig surgubbe i Götet, när jag skriver så. Jontas har, enligt min mening, ofta rätt i sina syrligheter, dessutom. Jag undrar, till exempel, vad han skulle ha skrivit om han råkade få syn på det ledsna tennisnätet som nu har varit uppspänt på vår tennisbana i många dagar. Jag tror inte att det var tänkt så att bostadsrättsföreningens medlemmar måste köpa nytt nät varje säsong. För det lär vi ju blir tvungna till om det sitter uppe hela säsongen. Det blir sprött av stark sommarsol och… hängigt av sommarregn. Faktum är att det ser bedrövligt ut just nu. Fruktansvärt slarvigt av den som satte upp nätet att inte ta ner det igen! En fördel är dock att så länge nätet sitter uppe slipper man fotbollsspelande på tennisbanan. Det finns inget mer enerverande när man försöker läsa en bok, nämligen, än en boll som upprepade gånger studsar mot asfalt.

Tennisnät i regnet

Ett ledset och hängigt tennisnät på vår tennisbana.


Men åter till regnet, åter till ordningen. 
Jag vaknade av ett litet smatter och en kylig vind som drog in genom mitt öppna fönster i sovrummet. Så jag klev bara upp och satte på kaffe. När det var färdigt bredde jag två mackor och tog med mig dessa och min senapsmugg fylld till bredden med hett, nyperkolerat kaffet in till sängen. Jag lyssnar nämligen ibland till mina vänner, såna som vill mig väl. Vännen FEM avslöjade när hon var här på besök att hon och sambon äter frukost på sängen varje helg.

Blir det inte smuligt då? Och spiller ni inte?

undrade jag.

Va 17 gör det?! Det går ju att dammsuga och lakan går att tvätta!

svarade FEM då. Och visst är det så.

Kaffe o mackor på sängen o bokhög

Kaffe och mackor på sängen till mig själv. Notera EN av mina att läsa-höger vid pilen!


Min dag har knappt börjat 
och ändå är det snart lunch. Det är nationaldag idag och den firar jag inte på nåt särskilt vis. Visst är jag glad och tacksam att jag bor i ett land där det råder fred, men allt är inte perfekt här. Om det är nåt att fira överlåter jag det till andra. Jag själv tar kanske en tur till Blomsterlandet och tittar på blommor. Sen läser jag nog ut min bok och börjar på en ny. Glad och tacksam är jag också för mina att läsa-högar, som OFTA fylls på av goda vänner som Agneta, FEM, Åsa, Inger med flera!

Ros med ljuspunkt

En ros till dig som har orkat läsa ända hit!


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bil-igt inlägg.


 

 Laserstrålen Carolinabacken

Här ska det bli paradgata. Carolinabacken med laserstrålen fotade jag i november förra året.

På måndag ska det bli ännu mer bilfritt inne i Uppsala centrum. Det är rätt bilfritt redan nu. I alla fall är det inte bilvänligt, varken ur framkomlighetssynpunkt eller parkeringssynpunkt. Trångt, enkelriktat, vägarbeten och svindyra parkeringsavgifter – om man nu ens hittar lediga ställen att lämna sin bil på. Sen undrar man varför city dör och handeln minskar…

Nåja, alla åker ju inte bil. Några åker buss och en och annan cyklar. Frågan är hur det blir på Drottninggatan. Uppsala kommun har nämligen bestämt att göra en paradgata från Carolina Rediviva på krönet ner till Vaksalagatan. Hej och hå! Där har ju en gång varit en parad. En fejkad sån, visserligen. Det var när Flickan som lekte med Kickan, eller vad den nu heter på engelska, skulle spelas in. Själva paradscenen gjordes då mellan Carolina Rediviva och Trädgårdsgatan, ungefär. Men det var i filmens värld. I verkligheten låter paradgata bara så… 1800-tal, tycker jag.

 

Rökfri

Rökfritt i bilen i England och Wales från oktober – om det finns barn i fordonet.

Den som kör bil i England och Wales från och med oktober får allt se till att fimpa före körningen – åtminstone om det finns minderåriga bland passagerarna. Då införs nämligen ett förbud mot rökning i bilen om det finns barn i den.

Den walesiska hälsoministern anser att bilrrökning är ett riktigt hot mot barns hälsa. Barnen kan ju ofta inte själva välja om de ska åka i bilen och de kanske inte heller kan säga åt den vuxne att inte röka.

På offentliga platser och i arbetsfordon i Wales råder redan rökförbud. Att bryta mot förbudet ska leda till böter om 50 pund, det vill säga cirka 600 kronor. Ett bra förbud, tycker jag!

 

Gammal trampbil

Möjligen må denna framföras utan körkort.

Sen var det dags för reklam! Eller… reklam och reklamfilmer kan ju vara… rätt irriterande. Irriterande dåliga, alltså. Värst av alla just nu är väl reklamen för Microlax, du vet…

När du har förstoppning kan det vara frustrerande att inte veta när din situation kan lätta…

Men bilreklam tänker jag på nu. Du har kanske inte missat att Avicii gör reklam för ett visst bilmärke? Fast det inte många av oss vet är att han faktiskt inte har körkort… Ärligt talat vet jag knappt vem Avicii är heller. Sångare? Musiker? Mångmiljonär? Jag googlade eftersom jag var så obildad. Nåja, han får förhoppningsvis snart ”lappen”, han håller på att ta körkort. Trovärdigheten för bilmärket i fråga? Nja, den sjönk väl några decimeter efter avslöjandet om den körkortslöse föraren.

 


Livet är kort.

Read Full Post »