Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged ansa, att-läsa-hög, avslöja, äta frukost, öppet fönster, överkänslighet, balkong, balkongräcke, besviken, björk, blåbär, bloggvän, blomma, Blomsterlandet, boll, bostadsrättsförening, champagne, dammsuga, diska, diskho, diskmaskin, DVD-hylla, Edelweiss, enerverande, enorm lägenhet, ensam, extra billigt, fågel, fågelbajs, fördel, förkyld, finväder, fira, fred, fruktansvärt slarvigt, fylla på, Göteborg, glass, Gränby centrum, grillrök, handdiska, handtag, hängig, härlig surgubbe, hårddisk, hönshjärna, helg, hem, hett, hushållsgöra, ICA Supermarket Solen, inte perfekt, inte sevärt, invalid, kaffe, kalkonfilé, kök, köksredskap, kylig vind, laga mat, lagom varmt, lakan, läsa, ledsen, litteratur, lunch, lyssna, mackor, matkonto, medlem, melodi, middag, nationaldag, När blodsbanden brister, nervevad markis, njuta, ny hobby, nynna, nyperkolerat, odla gräs och maskrosor, onödig, ord, ordning, pappa, platt, pollen, premiär, ratt, rök, rökiga dagar, regn, sambo, säsong, sång, se bedrövligt ut, senapsmugg, shopping, sjuk, sjuk kompis, skura, slippa, slut, smuligt, soleksem, soligt, sommarregn, sovrum, spöa, spela fotboll, spilla, sprött, stark sommarsol, starköl, student, studsa mot asfalt, svårt att andas, syrligheter, tacksam, tennisbana, tennisnät, tillåtet, toalett, torka skit, tråkigare, trött, tur med vädret, tvätta, uppspänt, vill mig väl, visp, Wordfeud on 06 juni 2015|
8 Comments »
Ett inlägg om inledningen på helgen.
Varning för äckliga bilder!!!
Min ballepremiär inföll igår och inkluderade en starköl och en bok.
De nybakade studenterna igår hade i alla fall tur med vädret. Det var så där soligt och lagom varmt hela dan och kvällen. Ja, det var till och med så skönt att Tofflan vågade sig ut på sin balle*. Varje gång det är finväder är jag rädd att jag ska bli besviken och inte kunna sitta på ballen på grund av grillrök och annan rök. Men tack och lov inte igår! Jag har nog klarat mig bra hittills den här säsongen och lyckats hålla mig borta rökiga dagar. Eller också ägnar man sig åt sin nya hobby: att odla gräs och maskrosor. (Plätten ansades hela två gånger förra året, typ.) Nåja, hur andra gör är deras sak – så länge jag inte har svårt att andas. Jag kunde njuta en hel timme igår, med nervevad markis (soleksem är inte roliga). Nån champagne hade jag inte på min premiär, däremot en starköl och min bok på gång. Det dög bra.
En vanlig jävla visp kostade 30 spänn.
Min middag lagade jag till och åt i köket. (Ja, min enorrrma lägenhet har ett kök. Är det tillåtet, tro?) Eftersom matkontot var relativt nypåfyllt unnade jag mig en liten bit kalkonfilé igår när jag var på Stormarknaden. Vidare inhandlade jag ett köksredskap. Tänk att en vanlig, jävla handvisp kostar 30 kronor! Det är tur att jag inte har nån diskmaskin, för handtaget på vispen är av sån sort att det blir förstört om det inte diskas för hand. Sånt har Fästmön lärt mig, för i det hemmet, där vi ibland har varit en sex, sju personer, finns det tack och lov maskin. Men några saker måste ändå alltid diskas för hand i diskhon. Jag bor ju ensam och vi är vanligen en eller två här. Då känns det rätt onödigt med diskmaskin. Samtidigt ska du veta, att om det är nåt hushållsgöra jag verkligen avskyr så är det att diska! Fy te rackarns! Det är värre (<== tråkigare) än att laga mat, i mitt tycke.
Toalett för hönshjärnor? Tja, somliga tycks tro det. Men det är faktiskt mitt balkongräcke.
Tanken var att jag efter maten skulle inta glass med blåbär som jag köpt extra billigt på ICA Solen. Fast jag orkade inte. Jag var rätt trött efter maten och tämligen slut efter att ha fått skura ballen innan jag kunde sitta där. Mest var där massor av pollen. På baksida av huset där jag bor finns det många björkar. Jag är innerligt tacksam att jag inte har ärvt pappas överkänslighet mot björk! Nu var det emellertid inte bara pollen som jag fick skura bort. En och annan hönshjärna – eller i vart fall fågel – hade använt mitt balkongräcke som toalett. Jag nynnade
Fågelbajs, fågelbaaaaaaajs…
på Edelweiss-melodin medan jag torkade skit. (Nynnande gjorde jag förstås inte högt, så roligt skulle de omkringboende inte få!)
Det gick inte att lägga Agneta i Wordfeud.
Jag hade tänkt leta upp nåt att glo på ur min DVD-hylla eller på min hårddisk, för det var inte nåt som jag tyckte var sevärt på TV igår kväll. Men det blev som vanligt – jag läste och gjorde allt för att spöa min sjuka kompis i Wordfeud. Enda gångerna jag spöar Agneta är nämligen när hon är sjuk, så det gäller att ta tillfället i akt. Men att hon är invalid är att ta det hela lite långt. Hon är förkyld. Det gick emellertid inte att lägga ordet Agneta.
Idag är det ordning på torpet igen, det vill säga det regnar. Jag känner mig nästan som min bloggvän Jontas, en riktigt härlig surgubbe i Götet, när jag skriver så. Jontas har, enligt min mening, ofta rätt i sina syrligheter, dessutom. Jag undrar, till exempel, vad han skulle ha skrivit om han råkade få syn på det ledsna tennisnätet som nu har varit uppspänt på vår tennisbana i många dagar. Jag tror inte att det var tänkt så att bostadsrättsföreningens medlemmar måste köpa nytt nät varje säsong. För det lär vi ju blir tvungna till om det sitter uppe hela säsongen. Det blir sprött av stark sommarsol och… hängigt av sommarregn. Faktum är att det ser bedrövligt ut just nu. Fruktansvärt slarvigt av den som satte upp nätet att inte ta ner det igen! En fördel är dock att så länge nätet sitter uppe slipper man fotbollsspelande på tennisbanan. Det finns inget mer enerverande när man försöker läsa en bok, nämligen, än en boll som upprepade gånger studsar mot asfalt.
Ett ledset och hängigt tennisnät på vår tennisbana.
Men åter till regnet, åter till ordningen. Jag vaknade av ett litet smatter och en kylig vind som drog in genom mitt öppna fönster i sovrummet. Så jag klev bara upp och satte på kaffe. När det var färdigt bredde jag två mackor och tog med mig dessa och min senapsmugg fylld till bredden med hett, nyperkolerat kaffet in till sängen. Jag lyssnar nämligen ibland till mina vänner, såna som vill mig väl. Vännen FEM avslöjade när hon var här på besök att hon och sambon äter frukost på sängen varje helg.
Blir det inte smuligt då? Och spiller ni inte?
undrade jag.
Va 17 gör det?! Det går ju att dammsuga och lakan går att tvätta!
svarade FEM då. Och visst är det så.
Kaffe och mackor på sängen till mig själv. Notera EN av mina att läsa-höger vid pilen!
Min dag har knappt börjat och ändå är det snart lunch. Det är nationaldag idag och den firar jag inte på nåt särskilt vis. Visst är jag glad och tacksam att jag bor i ett land där det råder fred, men allt är inte perfekt här. Om det är nåt att fira överlåter jag det till andra. Jag själv tar kanske en tur till Blomsterlandet och tittar på blommor. Sen läser jag nog ut min bok och börjar på en ny. Glad och tacksam är jag också för mina att läsa-högar, som OFTA fylls på av goda vänner som Agneta, FEM, Åsa, Inger med flera!
En ros till dig som har orkat läsa ända hit!
*balle = balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Redan när jag såg titeln på boken När blodsbanden brister kände jag obehag. Och inte blev obehaget mindre under tiden jag läste Hanna Svenssons bok. Undertiteln till den är nämligen En sann berättelse. Det är den springande punkten i det hela, nämligen. Är detta en sann berättelse? Hanna Svensson är i vart fall en pseudonym. Jag fick boken i ett grönt paket från vännen FEM i februari och det tackar jag för!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 