Ett inlägg till vänskapens lov.
Elliot, lilla hjärtat!
Idag blev jag förälskad. I en man. Ja, det är sant! Men han är fyrfota, hårig och har svans. Dessutom skällde han ut mig vid första ögonkastet. Elliot är emellertid inget troll utan världens sötaste hund. Jag var hembjuden till hans Mormor på rabarberkräm till lunch. Mötet med Elliot blev liksom en bonus. Jag är rädd att jag stannade alltför länge (över fyra timmar). Fast vi fikade också…
Med vissa människor – och fyrfotingar! – klickar man. Elliots mormor är en sån person. Det här var andra gången vi sågs och det blev en hel eftermiddag. Ändå var det aldrig tyst. Vi har mycket gemensamt, men inte allt. Därför är det givande på alla sätt att samtala med nån som förstår hur det är utan att man behöver precisera och gå ner på detaljnivå. Och att denna så förstående person också kan tillföra nytt i dialogen.
Vi för en kamp för vår existens och vår tillvaro. Vi är behövda på många sätt, men inte fullt ut. Då är det bra att peppa varandra genom att tala om att man duger.
Jag är väldigt glad för min nya vän. Elliots mormor gör inte bara superperfekt rabarberkräm (varken klistrig/klimpig eller för lös och lagom söt), hon lagar gott kaffe och bakar fin sockerkaka också. Inte tänker jag på mat nu när jag har kommit hem!.. Men det ätbara är en del, vänskap är nåt annat. Det är inte lätt att få nya vänner när man är i min ålder. Och det är ju inte det enda som är svårt med åldern, vet vi ju… Jag läste nyss en tweet från en person som tycker att folk som är 60 år är från medeltiden.
Lilla vännen,
har jag lust att säga
stäng näbben!
Jag är visserligen en bra bit från 60, men jag har vänner som är där och de är allt annat än urgamla. Men vi som är lite äldre än 28 har lärt oss att välja våra strider. Vi, såna som Elliots mormor och jag, behöver inte hävda vår brist på erfarenhet såsom småfolket gör. En del av småfolket, ska tilläggas. Inte alla.
Det har varit en skön eftermiddag i solen. När regnet kom vevade Elliots mormor ner markisen och så satt vi kvar och babblade. Innan jag gick fick jag titta in i garaget och tänk – där stod en Billy rödbrun som jag ska få om jag vill ha den! OM jag vill!!! Dessutom har jag blivit lovad hemtransport i en något större bil än Clark Kent*. Men först ska både hyllan och garaget tömmas och det sker i samband med garagerenovering. Där har jag lovat att vara behjälplig. Jag vill gärna vara behövd ibland, vill inte du det?
Hemma i New Village ringde telefonen när jag precis fått av mig skorna. Det var lilla mamma. Jag ÄR behövd. Det är gott att veta. Jag tror också att hostig pojke i Himlen uppskattade glassdessert efter sin lunch. Personligen hade jag tänkt mig ett längre besök på förmiddagen, men ett test kom emellan.
Solen lyser fortfarande. Har DU haft en bra dag???
Här kommer några bilder från min dag:
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Det är klart man är söt om man heter Elliot 😉
Förstår att du blev kär, vilken liten goding ❤
Va roligt att få nya vänner, det är som du skrev inte det lättaste när man kommit över tonåren (vilket du ju nyss gjort 😉 )
Så snällt att du får just en sån hylla som du vill ha och hemkörd också!
Ha dé!/Kram
Eller hur, mormor?! 😉
Ja denne fyrbente sötnos var en riktig darling och om hans mormor inte passar sig kommer jag och lånar honom. Efter utskällningen blev vi nämligen kompisar. 😛
Ja just en sån hylla som jag vill ha och behöver, trots att jag nyligen skaffat två! 😛
Kram!
Elliott hälsar och tackar för trevligt sällskap idag
Å vilken mysplutt han är! 😛
PS Hans mormor är rätt OK hon också! 😉
Å jösses en sån liten sötnos!! Förstår att du föll handlöst för detta lilla hjärta!
En Billy till!! Riktigt kul. Hoppas att du får hem den lite smidigare den här gången. Den ska ställas i gästrummet, eller hur?
Jamen han ÄR för söt, Elliot! ❤
Jepp, Elliots mormor visade hyllan och frågade om jag vill ha den. OM jag vill! Och ja, den ställs i gästrummet och fylls med…brittiska deckare, tror jag. 😛 Men det lär dröja ett tag innan hyllan är tömd, så jag vet inte när den ”anländer”.
Härligt med Elliot, mormor och rabarberkräm!
Kram
Det var en fin eftermiddag med Elliot och hans mormor. Och ingen var dum mot nån, det var så skönt att slippa bli påhoppad för minsta lilla ord. Eller nåja… Utskälld blev jag ju först av Elliot, men sen blev vi riktigt bra kompisar. 😛
Voff
Eh???
Underbar liten Elliot! Jag är själv mer en kattmänniska, men ibland så STORMAR vissa hundar in i mitt hjärta! Jag var hos en god vän, vi väntade på hennes granne med jycke att komma ner på en fika. Öööhhohhmmm hund, tänkte jag. Det ringde på dörren, den öppnades och in far Pralin och direkt upp i mitt knä! Och jösses vad min tillvaro blev fylld av hundpussar och hundkramar!!! Jag hade aldrig träffat vare sig Pralin eller matte Beata, men serru där klickade det direkt. Min goda vän Malena har 2 katter och en hund, och de tyr sig till mig när jag är på besök i staden vid Vänerns strand. Jag ser fram emot varje besök hos Malena, för när man är där så har man får man en själslig SPA-behandling! Jag mår så gott, och till råga på allt göds jag några kilo till, då människan lagar brutalgod mat… såna människor behövs! Och ett bevis på att jag är en snäll en, annars skulle väl inte djuren gosa som de gör… eller? 🙂
En sån pigg liten kille gjorde underverk för mitt mående! 😛 Jag är ju hundmänniska, jag, men har väl hittills haft lite större hundkompisar än Elliot. Den här lille killen är det ju omöjligt att inte bli förälskad i, skämma bort, gosa med! 😛
Ditt uttryck ”själslig SPA-behandling” är finfint och det tänker jag använda mig av vid tillfälle! Det vill säga citera dig och ange källan! 😛
Så klart du är en snäll en!