Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 juni, 2015

Ett inlägg om en bok.


 

HäxanFör ett tag sen strålade jag samman med Annas snälla mamma i samband med att Fästmön köpte en bästefåtölj. Då hade hon med sig en kasse böcker som vi fick gå igenom innan den skulle lämnas till Myrorna. I den kassen hittade jag Jan Mårtensons deckare Häxan, som jag roffade åt mig. Nu har jag läst boken. Det blev angenäma stunder med god mat och dryck, antikviteter och självaste August Strindberg, minsann! Eller i alla fall den senares konst. Tack, Ing-Mari!

Den här gången hamnar antikvitetshandlare Homan i Frankrike, närmare bestämt i Grez gamla hotell. Nu som då har ett gäng svenska konstnärer samlats. I gänget finns också konstkritiker, konstakademiker och en journalist. Det är en brokig samling människor, men ett tycks de ha gemensamt: hatet mot Pauline, konstkritikern, som går under öknamnet Häxan. Faktum är att hon hatas så mycket att nån tar livet av henne. Eller är hennes fall från slottsruinen en olyckshändelse? Vad har i såna fall hänt med Strindbergstavlan som Homan fått som tacksamhetsgåva för att han räddat en person från att drunkna och som Häxan ”lånat”?

Som vanligt i Mårtensons Homan-deckare är det mycket prat om mat och dryck, men det stör mig faktiskt inte. Inte heller blir jag jättestörd av nyhetsrapporteringen och att de politiska frågor som var på tapeten när boken skrevs omnämns. De tillför förstås inte själva berättelsen nåt. Däremot blir det lite av ett tidsdokument. För övrigt är boken spännande och jag lyckas inte lista ut mördarens identitet trots att Mårtenson på nåt ställe i boken skriver att det klassiska i gamla Agatha Christie-deckare är att den minst sannolika är den skyldiga.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en årligen återkommande radioserie och om en älskad liten röd stuga med vita knutar.


 

Kullamannen

Nej Kullamannen får inte sommarprata, men tillhör min barndom – precis som Sommar i P1!

Förr i tiden tror jag att man lyssnade mer och oftare på radio. Jag minns somrarna i vår lilla sommarstuga i Varamon, på den tiden Varamon var ett sommarstugeområde och inte ett lyxvilleområde. Visst hade vi TV där, men man var ju ute så mycket på sommaren. TV blev sekundärt. (Fast när Kullamannen gick, satt även lilla Tofflan klistrad framför rutan och blev skitskraj.)

Men radio kunde man lyssna på utomhus. Och det gjorde vi! Sommar i P1 var ett av programmen jag minns. I sommar går den 56:e säsongen av programserien och idag presenterades årets sommarpratare vid en presskonferens klockan 13. Min spontana reaktion var att jag inte blev så väldigt upphetsad eller imponerad. Ibland förstår jag inte hur man gör urvalet, riktigt.

Dessa sommarpratare ska jag i alla fall försöka lyssna på:

20 juni: Lena Olin

27 juni: Mona Malm

29 juni: Tom Alandh


4 juli: Liza Marklund

6 juli: Nina Hemmingsson

16 juli: Leila Lindholm

28 juli: Hans Mosesson


3 augusti: Åsa Jinder


Sen vet jag
att jag brukar bli glatt överraskad när jag bara chansar och sätter på radion utan att kolla i förväg vem som sommarpratar!


Här kan du se hela listan över alla sommarvärdar 2015.
 Vilka tänker DU lyssna på???


Här nedan kan du se vår sommarstuga Tallbacken då och nu:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nyheter. Och om årets sommarpratare!


 

Häromdan läste jag i DN – på nätet, förstås, nån papperstidning har jag inte råd med som arbetssökande! – att vi ägnar allt mindre tid åt just att läsa papperstidningar. Enligt artikeln är den genomsnittliga läsningen av papperstidningar 16,3 minuter om dan. Och då är hela världen med i beräkningen. Siffran kommer från brittiska The Guardian, som har publicerat resultaten av en undersökning gjord av Zenith Optimedia.

Tofflan i tidningen

Nä, den här tidningen finns ju inte, varken i pappersform eller på nätet.

 


Läsningen av papperstidningar
har alltså minskat med över 25 procent på fyra år. Inte helt oväntat läser vi nyheter på nätet. Så gör jag. Och jag är inte ensam! Bara 56 procent av svenskarna läser nån morgontidning och bara nio procent läser en kvällstidning i pappersform. Men å andra sidan, de som läser en papperstidning gör det så länge som en hel halvtimme.

Som jag skrev ovan tycker jag att det är alldeles för dyrt att prenumerera på en papperstidning. Dessutom händer det ju saker dygnet runt och jag kan när som helst surfa ut på nätet och kolla senaste nytt. Ofta är papperstidningens nyheter gamla när tidningen anländer på morgonen. Vem vill betala mycket pengar för gamla nyheter?

Samtidigt är jag så gammal (!) att jag ändå tycker att det är nåt visst med att läsa en papperstidning. Kanske inte nyhetsmässigt, men det finns ju mycket annat att läsa i ett blad. Annat, som inte är lika tidsviktigt. Som kulturnyheter, till exempel, recensioner av böcker, filmer, TV, intervjuer med intressanta personer, tidlösa reportage etc.

När det gäller nyheter på webben är det också dessvärre ofta så att det

fort, men fel

som gäller. Jag ser inte bara stavfel och grammatiska fel utan jag ser texter som är så dåliga att jag inte begriper vad där står. Och vissa saker förvirrar mig. Ta bara en av nyheterna idag, den om SCB:s senaste mätning av väljarnas sympatier. Det här skärmklippet är från DN…

DN Rödgröna större än alliansen

Skärmklipp från DN den 3 juni 2015.


… och det här är från lokalblaskan (Upsala Nya Tidning):

UNT Alliansen större än S och MP

Skärmklipp från UNT den 3 juni 2015.

 

Här kan man ju undra vad det är som gäller och om SCB:s siffror ser olika ut hos Dagens Nyheter och Upsala Nya Tidning. För enligt DN är de rödgröna större än alliansen, medan UNT hävdar att alliansen är större än S och MP… Vad är det som är rätt, egentligen???

Jag får känslan att webbnyheter inte alltid är korrekta. Gör webbjournalister verkligen kontroller av källor? Gräver de? Eller trycker de bara ut texter i en rasande fart utan att reflektera över innehållet?

Idag klockan 13 släpper Sveriges radio namnen på årets sommarpratare. För mig är det en rätt kul grej, med hemlighetsmakeriet, presskonferensen och livesändningen på nätet. Därför var det tur att jag inte tittade på Filip och Fredriks program Breaking news igår, för där läckte de nämligen fem namn. Fredrik Wikingsson säger:

Vi tycker att det är breaking news att vara först med att avslöja sommarpratarna […]

Men han säger också…

[…] det är ju inga statshemligheter […]

Nej, några statshemligheter är det ju inte, men ändå tycker Fredrik Wikingsson att det är breaking news. Och Expressen och Aftonbladet, som refererar. Varför förstöra nöjet för en del bara för att få glänsa en stund och vara först?..

Här kan du som har väntat se och lyssna till Sommars presskonferens klockan om årets sommavärdar! Det tänker jag göra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll visade SvT den andra delen av tre i serien Mina två liv. Ann Heberlein är lysande som programledare, intervjuare och ciceron. Hon har verkligen lyckats få till möten med intressanta personer. Den här gången fick vi tittare möta en programledare, en journalist, en konstnär och en psykiatriker. Vidare fick vi en glimt av en teaterföreställning, baserad på Anna Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Mina två liv

Andra delen av dokumentärserien Mina två liv gick igår kväll. I totalt tre delar får vi tittare höra och se människor om livet med bipolär sjukdom.


Ann Heberlein har,
som jag nämnde i det jag skrev om förra programmetsjälv sjukdomen bipolaritet. Ibland är hon manisk, nåt som sen följs av en period med svår depression. I den här andra delen av tre bjuder hon på spännande möten, men också på sig själv och sina egna erfarenheter. Sjukdomen finns i hennes släkt och en faster till henne tvingades till abort och tvångssteriliserades därefter på grund av att hon ansågs för sjuk för att ha barn.

Vidare berättar Ann Heberlein på SvT:s webbplats om hur dåligt hon mådde medan serien spelades in. Men kampen mot den dagliga ångesten syns inte på TV. I rutan framstår både Ann Heberlein och dem hon möter som välfungerande individer. Och det kanske är det som bidrar en del till dilemmat och skammen kring psykisk sjukdom. Alla vill väl vara välfungerande och framför allt normala individer..?

Lite publikfriande kan det tyckas vara att ta med riktiga kändisar i ett sånt här program. När Filip Hammar dyker upp blir jag aningen besviken – han är egentligen inte utredd för sjukdomen utan har fått höra av en amerikansk läkare att han kan vara bipolär. Men när han sen berättar finns det förstås ett och annat som tyder på att läkarens utslängda ord kan vara sanna. Filip Hammar säger bland annat i programmet:

[…] Jag kan vakna klockan sex och känna mig kanon, sedan när jag rostat min första macka och det kanske gått tolv minuter, då mår jag skitdåligt […]

Aningen intresserantare – om man nu kan gradera människor så – var mötet med konstnären Fia Backlund i USA. Fia Backlund fick riktiga psykoser i sena tonåren. Sen dess har hon medicinerat, men på senare år har hon valt att sluta med läkemedel. Hon fick hjälp att trappa ner. Vidare ägnar hon sig åt en, totalt sett, sundare livsstil som inkluderar träning och vettig kost. Fia Backlund blir därmed beviset för att medicin inte alltid är det bästa och rätta för alla.

Journalisten Kristofer Andersson är den jag som tittare kommer minst nära. Han skriver och driver ett modemagasin. Och just mode har blivit hans räddning, eftersom det handlar om så mycket yta. Han säger:

[…] Yta kan bli det som räddar liv, därför att du får en rustning mot livet. Mode transformerar människor, från att vara den aparta till att bli drottningen eller kungen. […]

Psykiatrikern Simon Kyaga berättade om sin intressanta forskning kring sambandet mellan bipolär sjukdom och kreativitet. Han menar att det finns ett påvisat samband mellan kreativa yrken och personer som har sjukdomen. Och även om bipolär sjukdom är en funktionsnedsättning ser man också ökad kreativitet och ledarskap bland de sjuka. Det sägs ju, för övrigt, att många historiska framstående personer har haft bipolär sjukdom…

Nästa vecka visas det tredje och sista avsnittet. Självklart tittar jag då! Det här är mycket intressanta program som ger mig nya kunskaper om hur personer med diagnosen bipolär sjukdom fungerar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »