Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, tagged affär, allt, arrogans, Återbruket, öppet, barn, betong, bil, bild, bipolaritet, bipolär sjukdom, blogg, blomvattning, boende, bostadsrättsförening, bra förhållande, bra nivå på blodsockret, bråk, bråka, brist på hänsyn, brus, det gjorde inte ont, dokumentär, dokumentärserie, DVD, el, entonigt surrande ljud, extraa sjåigt, följa med, förälder, försöka sova, försvinne, fester, fika, finna ro, flerfamiljshus, fortplanta sig, gamla lampor, gigantiska öron, grannar, Gränby centrum, grejor, ha tur, har roligare saker för sig, hattar, hälsa på varandra, hög musik, helg, hjälpa till, humor, information, ironisk kaffekopp, jobba över, kontakt, kristdemokrater, lampskärmar, läggdags, lämna, läsare, lördag, ljudrelaterade fenomen, loppis, loppisfynd, Lystra antik, matos, möblera om, medveten, Metro, middag i farten, mig, Mina två liv, morgon, mr Rage, mugg, muta, natt, när andan faller på, onsdag, pigg, premiäravsnitt, psykisk sjukdom, rökning, regel, rumpor, sakna, samverkan, sömn, second hand, sex, shopping, skoja, skrikiga ungar, skriva, slagsmål, slå ner rumorna, sluta, småprata, smått galen, sol i sinne, sol ute, soligt väder, sopor, sova, spola på toaletten, sprida ut, starta tvättmaskin, stå utanför, störa oss på, störd, störning, storhandla, svår skada, svenskar, Sveriges Television, ta slut, tåla vissa ljud, text, The Knockers, tidsinställa, till salu, tobaksrök, toleransnivå, trapphus, trappuppgång, trasig, trädgårdsredskap, tvätta, tvätta sig under armarna, tvättmaskin, tyst, umgås, undersökning, Uppsala, utbytt, utsövd, var inte svårt, varor, vidarerapportör, vrede, Yougov on 27 maj 2015|
Ytterligare ett rätt blandat inlägg, mest med fokus på humör, shopping och störningar.
Det soliga vädret från i morse försvann ganska snart. Kanske hade det med min svåra skada att göra, för mitt humör sjönk också. Notera att den ironiska kaffekoppen från förmiddagens inlägg är utbytt mot en mugg som en gång ägdes av mr Rage (herr Vrede). Nu står den på Återbruket i Uppsala och är till salu för en femma, tror jag.
Mr Rages (herr Vredes) mugg finns för nån femma på Återbruket.
Sol ute och sol i sinne må försvinne, men den här bloggen tar visst aldrig slut. Det måste vara extra sjåigt just nu för den som är både läsare och vidarerapportör, medan andra har roligare saker för sig. Fick man inte följa med? Å, det där att stå utanför vet jag ALLT om. Nåja, så att du och andra inte ska sakna mig alltför mycket brukar jag skriva flera inlägg åt gången när andan faller på och sen sprider jag ut dem genom att tidsinställa dem. Så du har tur – här kommer ett sånt inlägg.
I eftermiddag har vi nämligen fullt upp med shopping. Ja jag shoppar inte, jag kör bara bil. Fästmön får hem barn till helgen och det ska storhandlas på Stormarknaden. Den som känner mig vet vad jag tycker om såväl storhandling som stormarknad. Inte, tycker jag om dem. Men barn och deras föräldrar måste ju få mat och ibland brukar Anna muta mig med en fika.
Innan vi storhandlar ska vi åka och titta på hattar. Nä, jag bara skojar! Anna ska titta på lampskärmar till sitt loppisfynd som hade två trasiga såna. Säljaren tipsade oss om en affär som både tillverkar skärmar till gamla lampor och kan hjälpa till att fixa elen till lamporna också. Lystra antik, som affären heter, har emellertid bara öppet onsdagar och lördagar. Idag är det ju onsdag, Anna slutar förhoppningsvis jobba klockan 14 (om hon inte måste jobba över) och då passar vi på!
Nya ”hattar” behövs!
Att storhandla kräver bra nivå på blodsockret. Och så ska man helst vara pigg och utsövd också. Jag är varken pigg eller utsövd, för nu är det andra natten i rad som min sömn störs – av grannar. Ibland verkar det som om nån i huset möblerar om vid läggdags (med början runt 23-tiden). Men de senaste nätterna har man startat sin tvättmaskin vid den tiden. Igår kväll var klockan 23.10. Ligger man då och försöker sova och hör ett entonigt surrande oljud som fortplantar sig genom betongen kan man bli smått galen! Då blir jag mr Rage på muggen ovan! Jag är fullt medveten om att man får tåla vissa ljud när man bor i ett flerfamiljshus. Men det sitter information – text och bild – i alla trappuppgångar om vilka regler som gäller för boende i den här bostadsrättsföreningen. En regel är att det ska vara tyst i husen mellan klockan 23 och 7. Nu tycker jag att man måste få till exempel spola på toaletten på natten och tvätta sig under armarna klockan sex på morgonen. Men att starta en tvättmaskin klockan 23 är ren och skär arrogans och brist på hänsyn gentemot andra människor.
Tvätta på natten i ett flerfamiljshus är brist på hänsyn. Jag kan inte sova om jag samtidigt måste försöka hålla för mina gigantiska öron.
Igår läste jag om en undersökning om grannar som Yougov har gjort på uppdrag av Metro. Undersökningen handlar om vad vi stör oss på hos våra grannar och om vi hälsar på varandra. Kontakten med grannar skrev jag om ganska nyligen och där framgår det tydligt vad jag tycker: jag kan hälsa och småprata och hjälpa till med blomvattning, men umgås vill jag inte! (Hälsade och småpratade gjorde jag senast häromdan med en granne. Det gjorde inte ont och var inte svårt.)
Det svenskarna stör sig mest på hos sina grannar är ljudrelaterade fenomen, visar resultaten av undersökningen. Men då är det hög musik, fester, barn, bråk, sex eller ljud från trädgårdsredskap. Vidare stör sig svenskarna på tobaksrök, matos och sopor utanför trappen/huset/trappuppgången. För övrigt är det mest kristdemokrater som stör sig på sexljud. (Undrar om The Knockers var kristdemokrater. Skrikiga ungar hade de i vart fall, vilket var fler än jag som tyckte men kanske bara jag som sa nåt om…)
Tobaksrök är det tredje största störningsmomentet. Det hör troligen ihop med att allt fler är så smarta att de faktiskt inte röker. Detta gör att toleransnivån gentemot rök är betydligt lägre numera än för 20 år sen.
Att man bråkar med sina grannar är inte så vanligt, men det händer att det förekommer slagsmål i trapphusen. Samtidigt är det bara 32 procent som säger sig ha ett bra förhållande till sina grannar. Och bara var fjärde person hälsar på sina grannar…
Ja ja… Jag får försöka finna ro i bruset på Stormarknaden i eftermiddag… Vi lämnar varor och grejor i Himlen och lär väl inte landa i New Village förrän framåt kvällen. Gissningsvis blir det middag i farten innan vi slår ner rö… rumporna och glor på gårdagens premiäravsnitt av Mina två liv, som jag spelade in på DVD-hårddisken. Det är bra och viktigt att visa en dokumentär om psykisk sjukdom, i det här fallet bipolaritet.
En dokumentärserie på SvT i tre delar om livet med bipolär sjukdom.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, tagged administrera, alkohol, allmängods, alternativ, andras grejor, arbete, återanvändning, barn, bil, bild, blod, blodsår, bud, champagne, champagneglas, CV, delas, djupt sår, dyrt, elände, färg, företag, försöka sälja, fira, fotograf, fråga om lov först, fungerar inte, funktionshinder, gåva, göra konst, ge bort, ge bort gåvor, golv, grå, gynna, hålla mig på benen, humor, hundralapp, Iittala, inga skrupler, ingen lyxpryl, inkClub, Instagrambilder, inte solklara regler, jätteont, jobb, känslor, KBT:a, kliva upp, kommentar, konstnär, låna, loppis, lukrativ affärsidé, mejl, Metro, min förtjänst, Myndigheten, nätshopping, New York, nytt jobb, oteknisk, ouppackad, paket, plåster, present, redo, Richard Prince, Samhall, säljas, sår, second hand, självironi, Sjukstugan i Backen, skada mig, skåla, skriva, skrivare, slutsats, sociala medier, soligt, Solskenet i någons liv, spara, svart, svart bläck, Sverige, svida, svimma, sysselsättning, ta en bild, tänka på miljön, text, tjäna storkovan, toner, tonerbyte, totalt pris, traumatisk vistelse, trist, trogen kund, Uppsala, Uppsalanyheter, USA, utskrift, variation på temat, vänster pekfinger, värt, vittne on 27 maj 2015|
Ett inlägg om känslor, sår och att ge bort gåvor – och andras saker.
Den här kaffekoppen såg jag på Social Ekonomi Uppsala i måndags. Den illustrerar bra detta första stycke i mitt inlägg.
Det är inte alla förunnat att vara Solskenet i nåns liv. Men i morse kunde jag sätta upp det på mitt CV. Fästmön hade klivit upp för att göra sig redo för arbetet. Morgonen var grå och trist. En stund senare, när vi satt i bilen utanför hennes jobb blev det plötsligt soligt. Av detta drog vi båda slutsatsen att det måste vara min förtjänst – jag är helt enkelt Solskenet i Annas liv. (Om du inte fattar att jag är ironisk i den här texten behöver du inte läsa mer.)
Jag skulle vilja fortsätta vara Solsken idag, men efter att ha tampats med tonerbyte i min skrivare är det omöjligt. Tur att det inte fanns några vittnen. Min skrivare behöver jag när jag ”administrerar” för att kunna visa upp att jag ”administrerar”, så att säga. Min skrivare är ingen lyxpryl, den kostade ett par hundralappar för några år sen. Det som är dyrt är toner till den. En behållare svart och en behållare färg behövs och det totala priset ligger på runt 400 spänn. Sånt svider. Men jag har ärligt talat ingen lust att åka in till Myndigheten i stan så snart jag ska göra en utskrift som har med min ”administration” att göra.
Det som händer när jag byter toner är för det mesta att
- skrivaren inte fungerar efter tonerbytet
- det blir svart bläck överallt – på golvet, på mig etc
Men idag blev det en variation på temat
Otekniska Tofflan.
Ett blodsår!
Det som skedde idag var att jag lyckades skada mig så att ett blodsår, som barnet I brukade säga, uppstod. I samband med detta passade jag på att KBT:a mig lite och ta en bild. Det är nämligen så att jag svimmar vid åsynen av blod efter en traumatisk vistelse på Sjukstugan i Backen år 2010. Idag höll jag mig på benen – men det var knappt. Och nu sitter jag och skriver med ett plåster på vänster pekfinger för att inte få skit i det djupa såret – som för övrigt gör jätteont när jag skriver. (Det här är självironi.)
Den här gången när jag grejade med skrivaren var det trots allt värt eländet ganska mycket för mig personligen. Jag brukar nätshoppa toner via UppsalaNyheters webbplats (högerspalten) hos InkClub. På så vis gynnar jag två företag här i Uppsala samtidigt som jag tänker lite på miljön (återanvändning av tonerbehållare) och på sysselsättningen (InkClub har anställda i Uppsala samt samarbetar dessutom med Samhall, som ger jobb åt människor med funktionshinder).
Förra gången jag köpte toner fick jag som trogen kund en fin present – det är här det extra värdet för mig personligen kommer in! Jag fick ett paket med två champagneglas från Iittala. Bara så där… Glasen är ännu ouppackade. Tanken är att spara dem för att sen skåla med dem fyllda av champagne när jag har fått nytt jobb. Alternativt ges de bort till nån annan som ska firas. Eller så försöker jag väl sälja dem… (Man ska inte ge bort gåvor man själv har fått, men glasen är ju inte nån gåva från nån jag känner utan från InkClub…) Nån som redan nu vill lägga ett bud på glasen???
Fina champagneglas från Iittala. Lägg ett bud på dem genom att skriva en kommentar eller mejla mig – adress överst i högerspalten!
En människa som inte tycks ha några skrupler vad gäller att sälja andras grejor är Richard Prince, läser jag i Metro. Han är konstnär och fotograf, bosatt i New York – och lever på att göra konst av andras Instagrambilder. Tydligen är detta en mycket lukrativ affärsidé, för enligt Metro
[…] tjänar [han] storkovan. […]
Det är nämligen så att det vi lägger ut på nätet blir allmängods, kan delas fritt och uppenbarligen säljas – i USA, i alla fall. Här i Sverige får man varken låna texter eller bilder hur som helst – men det är inte solklara regler vad som gäller! Så tänk på att det är bäst att fråga om lov först innan du lånar!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 