Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 26 maj, 2015

Ett inlägg om att det kan vara osäkert vad som är gratis, men ett gott skratt kostar ju ingenting. 


 

Litteratur till en positivist med norskt ursrprung.

Den rätta boken till min ordvitsande vän med norskt påbrå.

I förra veckan bestämdes det lite hastigt att jag skulle stråla samman med vännerna Ingela och Gunilla här i Uppsala i söndags. Eftersom jag visste att Gunilla hade fyllt år ett par dar före vår träff – och för att hon är en sån god och positiv vän – ville jag försöka hitta en liten present. Det blev ett av ärendena i fredags.

Jag hade bestämt mig för att försöka hitta en bok. Gunilla och jag har väldigt… divergerande intressen. Hon gillar till exempel sport och jag gillar böcker. Det händer att vi driver med varandra och oss själva då och då, för jag avskyr verkligen allt som har med sport och idrott att göra och Gunilla är inte överdrivet förtjust i böcker. Detta till trots har vi roligt när vi ses och vi ser INTE ner på den andra för att den inte gillar samma saker som en själv. Men jag ville ju vara en god vän (sic!) och försöka utöka Gunillas hemmabibliotek. Jag letade och letade efter ”rätt” bok. En lång stund höll jag i en mycket djup och seriös bok som har stor betydelse i mitt eget liv. Fast nej. Det är ju det här att vi är så olika, Gunilla och jag. Boken har stor betydelse i mitt liv. Jag la tillbaka boken.

En av de sista anhalterna i fredags innan vi for hem och tog helg, Fästmön och jag, var Återbruket. Du vet, stället där jag kraschade glasdörrar så killen i kassan PRUTADE på de två bokhyllorna jag köpte. Där hittade jag nu också den perfekta boken: Norgehistorier. Perfekt därför att Gunilla är en ordvitsare OCH har norskt påbrå. Framme vid kassan hos Återbruket finns en korg med diverse böcker som är gratis. Jag stod och rev en stund i den men hittade inget jag ville ha. Därför vände jag mig till tjejen i kassan för att betala boken som skulle bli en födelsedagspresent till Gunilla.

Nej, nej, den är gratis!

svarade hon.

Va? Är det säkert?

sa jag.

Jorå, försäkrade tjejen i kassan, varpå jag tackade och Anna och jag lämnade butiken. När vi kom ut sa Anna:

Hon trodde nog att du hade valt boken till Gunilla i den där gratiskorgen!

Alla böcker gratis på Återbruket

ALLA böcker gratis på Återbruket just nu…

Självklart var det så! Trodde jag… Men… igår tittade vi in på Återbruket en stund och då såg vi – här och var – RÖDA skyltar där det stod att ALLA böcker är gratis… Typat, när jag hade gått och fnissat åt och skämts lite över att jag hade lurat en loppis. Så eh ja… Även en kommunikatör kan missa väsentliga skyltar… Nu vet du, Gunilla, ifall du läser det här inlägget, hur fruktansvärt svindyr din present var!!!

Det här med skyltning är förresten inte alltid så… lätt. Ibland är skyltningen så minimal att man inte hittar, ibland är den så… total att man liksom… blir tyst över övertydligheten. Som skyltningen på Social Ekonomi Uppsala

Skylt på Social ekonomi Uppsala

Eh… ja… Vi kände oss både välinformerade och välkomna. Ingen risk att vi gick vilse i affären.


Skyltning är ju ett sätt att kommunicera
med kunder, rabattkuponger är ett annat. Idag med posten fick jag en kupong från stans nyaste ICA Maxi. Om jag tolkar texten rätt skulle jag i princip kunna åka dit, fylla en kasse med varor för 100 kronor, lämna fram kupongen i kassan – och enbart betala för kassen. Eller? Hur tolkar du texten? Tänk på att kommunikation är svårt…

Rabattkupong ICA Maxi Gnista

Rabatt 100 kronor när du handlar för minst 100 kronor, innebär..?


Ett ställe där det inte är gratis är Motalabron. 
Jag tycker ärligt talat att det är skit, på ren svenska. Vill man leda bort trafiken från Metropolens lilla trånga centrum, över vattnet, söderut ska man väl inte ta betalt för det?! Men det vill Trafikverket. Och Motalabron är häftig att köra på. Därför kostade mamma och jag på oss att åka på bron tur och retur när vi skulle besöka vännerna i Aska i påskas. Enligt skyltar skulle räkning komma med posten. Det var den 5 april vi korsade bron. Jag kan inte påstå att jag har väntat och längtat efter räkningen. Jag glömde bort den. Men så idag hittade den vägen ner i min postbox. Räkningen på infrastrukturavgiften – ja, det heter så! – för färden över bron var på… tio kronor. Alltså, det måste ha varit så mycket dyrare än en guldpeng att ta fram räkningen, skriva ut den, stoppa den i ett kuvert och skicka den med snigelpost till mig…

Infrastrukturavgift 10 kr

Infrastrukturavgift på 10 kronor för vår resa fram och tillbaka över Motalabron på påskdagen.


Man skulle i detta sammanhang kunna ha sagt

Det var bättre förr!

Men faktum är att det inte var det. För till och med på 1700-talet fick Byhåleborna betala broavgift för att färdas på den då befintliga bron över kanalen, Storbron. Utveckling? Nja…

some things never change.

Bara broarna och deras ägare…

Bropeng Storbron

Kopia av en bropeng från 1787.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om att hålla masken och om att drömma – det är gratis!


 

Afrikansk mask på Återbruket pris strax över 100 kr

Ibland får man försöka hålla masken. Just den här masken finns på Återbruket igår och kostade endast strax över 100 kronor.

Igår hade Fästmön ledig dag efter sin långa jobbarhelg. Vädret var kasst och ingen av oss var på solskenshumör heller. Jag funderade mycket på allt det jag skrev i gårdagens lösenskyddade inlägg. Det är svårt att göra nåt åt vissa saker. Ja, inte bara svårt, omöjligt.

Därför gällde det att få tankarna på bättre och mer positiva spår. Vi åkte till Jysk där Anna hade sett en puff som hon övervägde att köpa till sin nyligen inköpta bästefåtölj, den som kostade en hundring på Myrorna i Boländerna. Vi var ju en tur på diverse ärenden – privata såväl som tjänste – i fredags och det var då hon såg den. Tanken är att hon vill använda som fotpall, men förvaringsutrymme är heller aldrig fel. Och nu hade hon mer tur – det var reapris på puffen så den blev ännu billigare än den faktiskt redan var från början!

I fredags hade jag sett och provat världens bästa kontorsstol också på Jysk. Ja, den var världens bästa för mig och min dumma rygg. Tyvärr hade den inte världens bästa pris utan var verkligen svindyr – den kostade 2 500 2 499 kronor. Men å så bekväm den var och som sagt, rätt för min rygg. Titta bara så fin!

Kontorsstol

Världens bästa kontorsstol. Men svindyr…


Den här stolen 
skulle jag kunna skriva textmässiga underverk i. Men… är den svindyr, så är den och det är bara att slå den ur hågen. Priset var alldeles för högt. MEN IGEN… Naturligtvis hade ju även denna nedsatt pris igår…

Kontorsstol halva priset på Jysk

Världens bästa kontorsstol nedsatt till halva priset.


Ja, hade jag jobbat och uppburit lön 
skulle jag inte ha tvekat en sekund! Jag tillbringar så mycket tid med att skriva vid datorn att jag verkligen skulle utnyttja stolen mycket och bra. MEN IGENIGEN… Har man ingen inkomst så har man inte. Stolen fick stå kvar. Men lite grann finns den i mina drömmar, tillsammans med den där kattlampan jag såg på Chilli i fredags. Fina grejor, men tyvärr inte för mig. Det är bra träning för självet att inte falla för frestelser och handla på kredit. Drömmar, däremot, är ju gratis…

Läsande katt lampa

Jättefin – och svindyr den med! – läsande katt-lampa på Chilli.


Efter Jysk tog vi en kortare loppistur,
men jag såg ingen lämplig hylla att försöka baxa hem. I stället la jag mina pengar på en kasse mat, en roll on-deo för tio kronor och… jaa, en kaka med choklad och kokos. Den smakade som en dröm, men den var förstås inte helt gratis den heller…

Kaka med choklad o kokos

Kakan, med smak av choklad och kokos, var naturligtvis inte gratis. Men god!


Tack Vännen för samtalet i förmiddags!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Medan min sköna soverMedan min sköna sover Det är en vacker titel på en bok. Men Mary Higgins Clarks deckare med den titeln är allt annat än vacker. Boken inleds med ett mord på en känd författare och journalist, som sen paketeras in i plast och göms. TACK, Agneta, boken var riktigt spännande!

Tanken är väl att ingen ska hitta mordoffret Ethel Lambston. Fast man finner henne förstås och på så sätt dras Neeve Kearney, som driver en framgångsrik modeboutique, in i utredningen. Detta väcker hennes tankar på det ouppklarade mordet på modern Renata.

Den här boken har några år på nacken – den kom ut redan 1990. Ändå tycker jag att den håller bättre än många andra deckare (och trots avsaknaden av mobiltelefoni och datorer i boken). Den är spännande och det är inte förrän i slutet det avslöjas vem mördaren är och mördarens skäl till mordet. Men det finns många som har orsak att ta livet av Ethel Lambston…

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Sättet att börja en bok, den allra första meningen, kan vara skälet till att läsaren lägger ifrån sig boken eller fortsätter läsa. Dessutom kan meningen bli klassisk.

I Dagens Nyheter hittade jag ett roligt test som gick ut på att man skulle gissa boken genom att läsa förstameningen. Totalt var det 15 frågor och jag hade bara tio rätt… Så bok-klok är jag nog inte. Hur många rätt får du? Klicka på länken nedan och testa!

Kan du gissa rätt bok?

 

Resväska med böcker

Är du bok-klok???  (Resväskan och böckerna tillhör inredningen på Myrorna, Kungsängsgatan i Uppsala.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »