Ett inlägg om själarnas gemenskap vad gäller litteratur.
Bokmal!
säger en del och fnyser föraktfullt åt såna som mig och mina likar. Själv gläds jag åt själarnas gemenskap. Vad är väl bättre än att finna den gemenskapen i böcker?!
En lördag tidigare i år stapplade vännen Agneta in i mitt hem med två tunga bokkassar. Jag läser så ofta jag kan och tackade och tog emot med varma händer. Nyfiken var jag på innehållet. Undrade vad det var för böcker i papperskassen från OBS! Interiör, kassen som aviserade
Fri parkering!
Det var nämligen ett tag sen OBS! Interiör las ner. Dessutom har själva OBS!, det som en gång var Stormarknaden, lagt ner. Nä, det är ingen ordning på affärerna nu för tiden…

Undras vad denna papperskasse från OBS! Interiör döljer…
Ursprungligen fick jag två bokkassar, men OBS! Interiör-kassen var så rymlig att alla böcker fick plats i den. Idag är en sån där dag med strålande väder och mastodontpassjobbande Fästmö. Då vill jag helst vara hemma och sysselsätta mig med diverse. En perfekt dag för att sortera sina att läsa-högar, med andra ord! Jag började med att hälla ut alla böcker på gästsängen.

Massor av deckare, främst brittiska, att sortera.
Jag hittade främst brittiska deckare i kassen. Typ Elizabeth George, PD James, Ruth Rendell (nyligen avliden) och Agatha Christie. Härligt! Sen fann jag en och annan Henning Mankell och ett par Håkan Nesser, också. Böckerna sorterade jag i författarhögar. Jag la den äldsta boken överst, för det är så jag plockar böcker i en att läsa-hög.

Deckare att läsa sorterade i författarhögar.
Det var när jag skulle kolla utgivningsår (för att kunna lägga böckerna i kronologisk ordning) som jag såg det. Precis som jag själv brukar göra hade den förra ägaren skrivit datum i boken för dess inköp. Ibland fanns där en kompletterande rad – exakt så som jag gör! Det var så… rörande, på nåt sätt, att läsa.

Den här Agatha Christie-boken köpte Siv en regnig lördag 1987.
Tack snälla Agneta för förtroendet att ta hand om dessa böcker som tillhörde din bokmals-mamma! Jag ska vårda dem ömt!
(Självklart har jag Agnetas tillstånd att lägga ut bilderna!)
Livet är kort.
Här har du ännu en bokmal som ofta tänker att lyckan är att kunna försvinna in i någon annans värld via en bok. Hela livet har böcker varit berikande fast på oändligt olika vis. Böcker symboliserar rikedom för mig och människor som inte läser är ett konstigt släkte för mig och nu tänker jag inte på analfabeter.
I din bokhög såg jag Elizabeth G, hennes böcker tar jag mig aldrig igenom och vet inte varför, tråkig kanske, för just mig?
Fridens och trevlig Pingst!
Jag använder böcker extremt mycket just nu för att fly verkligheten som stundtals är svår att orka med.
Böcker och läsning är mitt stora intresse och det berikar verkligen mitt liv! Men vi är olika och människor som inte läser är inga kufar i mina ögon, bara annorlunda än jag själv.
Javisst ja! Det är pingst…
Inte konstigt släkte som ditt ”kufar” utan mer vad de berikar sig med, vad de gör av all tid läsare läser? Har väl svårt att förstå helt enkelt hur man inte lockas att läsa om man kan läsa. Jag har vänner som inga hobby har, de läser inte, löser inte korsord, för mig är det konstigt, tomt men inte konstigt som kufigt utan mer ofattbart vad de gör när de inget gör?
”Har väl svårt att förstå” är en annan femma än ”ett konstigt släkte” som du skrev först. Jag har också svårt att förstå att man inte läser böcker, men vi människor är olika. Vi får respektera varandras olikheter, helt enkelt. Själv kan jag inte tänka mig ett liv utan böcker och läsande.
Lilla mamma <3, tänk om hon vetat att hennes väderbetraktelse för snart 28 år sedan skulle hamna "på datorn" som hon skulle sagt! Då hade hon nog skrivit lite mer ;-)…!
Jag tyckte att det var så rörande!!! Jaa tänk om hon hade skrivit lite mer, t ex:
”Idag var ungen extra besvärlig och ville inte bädda sängen!” 😉 ‘
Nä allvarligt, jag ska vårda böckerna ÖMT, lita på det!!!
Det skrev hon säkert också, men inte i böckerna =)! Jag HATADE att bädda när jag var liten (men 1987 hade jag lärt mig att man kunde bädda fast det inte är det roligaste som finns).
Det tror jag faktiskt inte. Jag tror att hon var mycket stolt över att du var hennes dotter. Du är en lojal och rakryggad person, utan en massa tjafs och konstigheter för dig.
Det var inget dåligt omdöme det, tack snälla <3!
Det är ett ärligt omdöme! Jag har ju känt dig ”ett tag”! 😛