Ett irriterat inlägg.
Den som inte har jobb och inget hellre vill göra än att jobba blir minst sagt irriterad när de som jobbar inte jobbar. Eller är väldigt och pinsamt ineffektiva. Här ska du få två exempel ur mitt händelserika liv:
Jag fyllde år i söndags. På söndagar delar PostNord inte ut några brev. Därför hade familjen Raffa, med Tant i spetsen, postat ett födelsedagskort till mig på förmiddagen, onsdagen före. Förhoppningen var att två dagar skulle vara tillräckligt med tid för kortet att komma fram, det vill säga senast i fredags. Idag, tisdag hade kortet singlat ner i min postbox. Tisdag. Sex dar… Ska det ta sex dar för ett brev med korrekt adress och porto att levereras från Falun till Uppsala??? Fy 17 så ineffektivt och dåligt, PostNord!!!

Två födelsedagskort, varav det till vänster tog sex (6) dar på sig att hitta från Falun till Uppsala.
Till Tant Raffa – och till Mia, vars försenade födelsedagshälsning också den kom idag – säger jag däremot TACK! (För jag blev ju väldigt glad, även om dagen inte prickades in.) Jag hoppas att Tant Raffa klagar riktigt ordentligt – om nu Kundservice svarar i den telefon vars nummer finns på webben. För övrigt, en väldigt dålig webbplats, där det är svårt att hitta och finns uselt med information. Jag har massor av förslag till förbättringar av PostNords webbplats med mera, men jag skulle aldrig vilja jobba på det företaget – inte ens om jag fick en exklusiv brevöppnare!!!
Sen var det det här med träbenen… Fästmön köpte fyra träben på IKEA förra måndagen till sin ”nya” fåtölj. Men utan att öppna de två förpackningarna insåg hon att det var ett felköp. Eftersom jag är på benen (de vanliga, inte träbenen!) erbjöd jag mig att åka ut till IKEA, lämna benen och få pengarna tillbaka.

Träben skulle återlämnas.
Jag parkerade i p-huset. Där var bra skyltat till Byten & Återköp och jag tog en särskild hiss dit upp på plan ett. Sen upphörde mina positiva intryck. Längs ena låååångsidan av en stor sal fanns många kassor. EN kassa var öppen. I den stod två unga tjejer. Den ena grejade oupphörligt med sitt hår och den andra pratade om lunch. Före mig på tur stod två tjejer, kanske något äldre än dem i kassan, med en stomme till ett köksskåp på en kärra. Inget hände, deras nummer blev inte framtryckt. De tittade på varandra, de tittade på tjejerna i kassan, de tittade på mig. Jag tittade på dem, jag tittade på tjejerna i kassan… och TILL SLUT var det väl så att Den Onda Toffelblicken träffade IKEA:s personal.

Den Onda Toffleblicken. OBS! Titta inte för länge!
I min enfald trodde jag att de båda tjejerna i kassan hade vaknat till liv och insett att de var där för kundernas skull. Men icke! Hårgrejsandet och lunchsnacket återupptogs. Till sist fick jag nog och stegade fram.
Har ni tid, eller?
frågade jag surt.
Den ena unga tjejen gav den andra instruktioner om hur hon inte skulle ta emot kunder som inte väntade på att deras nummer hade tryckts fram!!! Den andra unga tjejen började hjälpa mig. Makalöst!
Jag la fram mitt ärende, det vill säga sa att jag ville byta två obrutna förpackningar träben.
Den Hjälpsamma:
Varför då?
Jag:
Vadå varför då?
Den Hjälpsamma:
Ja, varför vill du byta dem? Passade de inte?
Jag:
Passade? Som du ser är förpackningarna obrutna. Jag vill byta dem, bara.
Den Hjälpsamma:
Har du kvitto?
Jag:
Nej, jag tog med mig en cykel!
sa jag INTE utan halade fram kvittot.
Den Hjälpsamma började knappa in nånting. Hon frågade, i tur och ordning efter
- mitt namn
- mitt postnummer
- mitt telefonnummer
Jag svarade men kunde inte låta bli att fråga
Varför vill du ha de här uppgifterna? Är det inte lättare att du ber mig om legitimation?
Den Hjälsamma flinade generat och svarade:
Nej, legitimation behövs inte.
Nåt svar på varför hon ville ha mitt namn, mitt postnummer och mitt telefonnummer fick jag aldrig. Tjugo minuter senare åkte jag därifrån med en hundralapp i näven.
Låt oss säga att jag inte var särskilt imponerad av IKEA:s personals effektivitet… Men det gav mig i alla fall ett ämne att blogga om och det tackar jag för. Jag hoppas att nån från IKEA läser det här inlägget och börjar prata service gentemot kunder med sin personal. Kanske håller nån liten… kurs… För vad hände egentligen med
kunden har alltid rätt – till god service?!
Nån som vet???
Livet är kort.
Det där på IKEA var vi ute för i Linköping på IKEA där. Två yngre flickor som pillade med håret och såg allmänt uttråkade ut. Vi skulle ställa undan det vi hade handlat och gå en runda till. Vi hade blivit hänvisade från kassan till just den disken där flickorna stod och snurrade på håret med fingrarna. Ingen av dem visade intresse för att vi stod där och väntade på någon reaktion. Pinnen är ju inte sen med sin sura reaktion och frågade HÖGT om vi kunde ställa ifrån oss våra saker där. Ja, där, sa den ena och pekade med ett halvt finger åt ena hållet. Tittade knappt på oss och fortsatte med sitt hår.
Jag tror att Pinnen och jag vore ett bra team vad gäller syrlighet i våra röster… 😈
Blev nåt konstigt där. Här fortsätter kommentaren om IKEA:
Vi släpade in våra saker bakom nån slags vägg och gick iväg. ”Undrar om de har nån aning om att vi har ställt ifrån oss grejer där”, sa Pinnen när vi gick iväg. ”Vi kanske inte har nåt kvar när vi kommer tillbaka och ska hämta dem.”
När vi kom tillbaka stod det en ny brutta vid disken och vi hämtade våra saker utan att hon tittade ens en gång. Vi kunde ha plockat med oss vad som helst från det utrymmet utan att någon reagerat, verkade det som, för ingen brydde sig.
Dåligt, tyckte vi.
Administrationsskorpionen kanske tyckte att du skrev för lång kommentar! 😆
Just det där att personalen inte bryr sig kan reta gallfeber på mig! 👿
Hej,
Grattis på födelsedagen lite såhär i efterskott💐🎂
Hej och tack! 😛
Det var ju tur att du fått kortet över huvud taget!
Pratade med ”postis” idag då han levererade posten klockan 15.30!
Bara det alltså….
Han sa att det blivit uruselt sen PostNord tagit över och efter att ha jobbat där i 27 år funderade han på att säga upp sig, ”men det finns ju för f-n inga andra jobb så man lär väl bli kvar, man skäms ju att vara ”postis” nu för tiden, ett jobb som var bra förr och man kände sig uppskattad”.
Ja, ja…
IKEA, ett kapitel för sig!
Undrar vad Kamprad skulle säga om han visste hur värdelös service det är där mellan varven.
Ha dé!/Kram
Här delas posten från PostNord ut på förmiddagen, vid tiotiden. Vem är hemma då mer än såna som jag? Helt onödigt att dela ut så tidigt, satsa på att få fram brev mellan Falun och Uppsala på en dag i stället! 👿
Servicen från IKEA:s personal idag var riktigt usel. 😦
Kram!
Fasiken också! Att jag inte visste att posten klantar sig så där, då kunde ju jag oxå ha skyllt på dem. Istället för att behöva skämmas och hänvisa till min allt mer stigande minnesproblematik! Fast du hade väl inte trott på det ändå, det är ju som sagt inte första gången😌
Nä, lite misstänksam hade jag nog blivit. 😛 Men tänk så snabbt DITT kort kom fram till Uppsala, det är väl nästan längre mellan Byhålan och Uppsala än mellan Falun och Uppsala???
Idag försökte mamma sätta dit mig vad gäller mitt minne, men det var faktiskt jag som hade rätt! 😛 (För en gångs skull, enligt mor…)
PS Nu har jag kollat och faktum är att det bara är hälften så långt mellan Falun och Uppsala som mellan Metropolen och Uppsala. Kan snabbheten i leveransen av ditt kort bero på Tobbe Brevbärare, tro? 😉