Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Trams, tagged avföring, önska, barndom, burk, dålig förlorare, diska, diskvatten, fråga, friskast, ge igen, högerspalt, hjälp, hosta, humor, idé, innebära automatiskt, kastrull, kökstjänst, klara av, klimpar, komma ihop oss, komma på, konversationskort, kräks, laga mat, lösa tvisten, lösa upp sig, ljudligast, macka, mamma, mat, mästerkocka, måltid, middag, mjölk, motsats, ost och kaviar, redd, samma macka, säkert kort, sörpeltävling, smörgåspålägg, snäll, snor, soppa, Tofflan undrar, tomat- och champinjonsoppa, tomatröd färg, tråkig, tråkigt, vatten, vispa, voilà, yppa on 27 april 2015|
10 Comments »
Varning! Ett matigt inlägg.
Det är jag som är friskast av oss sen ett par dar. Tyvärr. Det innebär automatiskt kökstjänst. Inte nog med att jag lagar mat, jag ska komma på vad som ska lagas – och det ska vara nåt som jag klarar av att laga. Dessutom diskar jag. Att diska är om möjligt ännu tråkigare än att laga mat.
Idag önskades det soppa till middag. Jag körde på ett säkert kort c/o min mamma från barndomen: tomat- och champinjonsoppa. Alltså inhandlades två burkar soppa – en tomatsoppa och en champinjonsoppa. Innehållet rördes ner i kastrull och två burkar vatten tillsattes. Det såg inte så väldigt gott ut. Det såg ut som… diskvatten – som nån hade hostat i…
Soppa på gång eller diskvatten som nån har hostat i?
Knepet är att vispa – vispa hela tiden. Då löser klimparna upp sig (champinjonsoppan är ju redd) och så småningom intar den en mera tomatröd färg med slät konsistens. Voilà, liksom:
Tomat- och champinjonsoppa med macka och mjölk serverades i afton.
Men jag håller med. Soppa är rätt tråkigt, så för att förgylla måltiden yppade jag mina idéer på konversationskort om snor. Det föll inte i god jord – och det var inte heller meningen. Jag gav igen därför att Vissa Andra har de senaste måltiderna talat om avföring respektive kräks. Vi hade också en sörpeltävling. Jag vann, för jag sörplade ljudligast.
Det var efter sörplingstävlingen som vi kom ihop oss. (Anna är lite dålig förlorare.) Vi diskuterade smörgåspålägg. Anna hävdade bestämt att ost och kaviar inte är gott på samma macka, jag hävdade motsatsen. Så nu behöver vi din hjälp att lösa tvisten!
Kolla in frågan här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Klicka i ditt svar och hjälp oss, snälla du!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Ironi, Personligt, tagged annan sökande, ansökan, eftermiddag, ingnussad grädde på, inte glad, jobba, journalist, klarspråk, läsa, märkligt, media, mejl, myndigheter, queen V, redaktör, retas, rikstidning, slut, snurrar i hjärnan, språk-omos, tack, tankar, tillsätta tjänsten, väldigt glada, we are not amused on 27 april 2015|
Ett inlägg om klarspråk.
Det är otroligt många tankar som snurrar i min hjärna kring klarspråk just nu. Det är inte bara myndigheter som har svårt med det. En journalist (!) på en av våra stora rikstidningar skickade detta mejl till mig nu på eftermiddagen:
Hej,
vi är väldigt glada för att du vill jobba på [XYZ]. Nu är processen med att tillsätta tjänsten som [ÅÄÖ]redaktör klar. Tjänsten har gått till en annan sökande.
Tack för din ansökan.
Eh? Först är vi (EN persons namn finns i slutet på mejlet) väldigt glada och i nästa mening går jobbet till nån annan. Som ingnussad grädde på språk-omoset tackar man för min ansökan.
Men hallå! Skärpning! Så här skriver man väl inte! Eller..? Varför är ni väldigt glada att jag vill jobba hos er när nån annan har fått tjänsten? Retas ni med mig??? Vi är allt annat än glada här borta!*
*We are not amused, som hon queen V sa.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, TV, tagged 24 procent, a-kassa, Akassan Vision, anhörig, Applemänniskor, april 2015, arbetsgivare, återlämna, bakelse, bättre batterier, bil, billigast möjliga, body butter, byråkrat, dagersättning, dagordning, död, Dimsyn, dränka mina sorger, dumheter, dusch, e-postkonto, egentillverkning, elkabel, ett fungerande liv, Expert, födelsedagsbokhög, före skatt, förvånas, fixa, god kaka, Gränby centrum, hallonbakelse, helt frisk, hosta, hundralapp, iPhone, iPhone 5, jädra äppleklocka, jobb, Kjell & Company, klarhet, klarspråkskrav, komma tillbaka, kontaktdel, krångla, ladda, liten sladd, livet, mamma, material, mäkta med, middag, mobiltelefoni, myndighet, nackdel, näs, ny laddsladd, nya infallsvinklar, nyproducerad, oförskämd, oförskämt pigg, offer, ofta, orka referera, otroligt kort batteritid, ouppklarade svenska mordfall, paja, post, postbox, presentbord, reklam, renbäddad säng, Ripassovin, roliga och normala människor, skitliten display, små saker, soffa, sommar, spännande, Svenska fall för FBI, tändaruttag, tejpad, teknologi, tillgänglig, tjänstemobil, ToffelKock, tomat- och champinjonsoppa, Trisslott, TV4, tvätt, upphöra, uppklarade fall, utveckla, vinna, Vision, visstidsanställning on 27 april 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om små saker.
Den här lilla rackarn kostade 160 spänn.
På dagordningen idag stod att fixa ett par små saker. En del av de små sakerna var av yttersta vikt för ett fungerande liv i dagens samhälle. Jag talar om att köpa en ny laddsladd till min mobil. Mitt i sommaren 2013 köpte jag en iPhone 5 eftersom min visstidsanställning upphörde och den där till hörande tjänstemobilen skulle återlämnas till arbetsgivaren. Förra våren pajade laddsladden till mobilen, så då alltså inte ens var ett år gammal. Som tur var kunde jag använda sladden till tändaruttaget i bilen till dess att denna sladd nummer två pajade häromdan. (Jag har använt den tejpad, vilket inte är så smart när det gäller elkablar…) För den som nån gång har ägt en iPhone vet att den måste laddas. Ofta. Som jag ser det är den enda nackdelen med iPhone den otroligt korta batteritiden. Jag fattar verkligen inte varför Applemänniskorna inte gör nåt åt detta problem – teknologin i övrigt utvecklar de ju. Hellre bättre batterier som håller laddningen längre än nån jädra äppleklocka med skitliten display, kan jag tycka.
Men en laddare behövde jag ju så jag kan vara tillgänglig och nås av såväl byråkrater som roliga och normala människor. Alltså tuffade jag iväg till Stormarknaden. Inne hos Kjell & Company hittade just den lilla sladd jag behövde. Ja, för jag behövde precis bara sladden, inte själva kontaktdelen. Billigast möjliga alltså. Ändå gick den rackarn på 160 kronor. Det är 24 procent av min dagersättning från a-kassan – före skatt… Men det har jag ju råd med, enligt den oförskämda människan jag sist talade med på Akassan Vision, en a-kassa som till skillnad från så många andra myndigheter ignorerar klarspråkskravet. (Den oförskämda människan sa för övrigt en massa dumheter som jag inte orkar referera här. Jag kan bara förvånas över att en sån person har ett jobb. Det är ingen jävla vision där inte, utan dimsyn, skulle jag vilja påstå.)
Ripasso Casa Vinironia 2013 fick jag av Annas snälla mamma.
Nej, jag får nog försöka skrapa fram en vinst på Trisslotten som jag fick av Annas snälla mamma igår. Och sen, när jag troligen inte vinner nåt, får jag dränka mina sorger i det goda Ripassovinet hon också gav mig. Det är tur att jag har en sån snäll familj.
För övrigt har jag ställt undan sakerna från mitt presentbord nu. Body butterburken kom till användning redan på förmiddagen idag efter duschen. Böckerna har lagts i en särskild födelsdagsbokhög. Hundralappen till en god kaka eller bakelse från mamma är undanstoppad – vi hade nämligen MATERIAL kvar för egentillverkning av hallonbakelser idag. Sängen är renbäddad, tvätten hängd och Fästmön hostar i soffan. Nu är det bara att vänta till kvällen när ToffelKocken ska laga tomat- och champinjonsoppa till middag.
Klockan 21 ska vi glo på en ny TV-serie på TV4 som jag tycker låter spännande, Svenska fall för FBI. Detta är en alldeles nyproducerad dokumentärserie där två experter tar sig an ouppklarade svenska mordfall. Tanken är att experterna ska hitta nya infallsvinklar som förhoppningsvis leder till att fallen blir uppklarade. Många anhöriga behöver få klarhet i saker och ting även om de döda offren inte kommer tillbaka.
By the way… Nån annan post än reklam kom inte idag till min postbox och mina båda e-postkonton krånglar. Det verkar som om så väl den lilla posten som den stora inte mäktar med livet i april 2015. Själv känner jag mig oförskämt pigg för min ålder just idag – 53 bast. Helt frisk är jag emellertid inte. Men det visste du väl redan..?
Hur pigg känner du dig??? Skriv gärna några rader och berätta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Puckon, Vänner, tagged administration, andra sortens människor, Apple, baksida, balkong, batteritid, bädda rent, béarnaisesås, be dem visa hänsyn, bjuda på, blå himmel, bokgallring, dålig kvalitet, den bästa födelsedagen, förpesta tillvaron, feber, febernatt, fikabord, fin sommarkväll, göra iordning, gnäll, Gränby centrum, grilla, ha sönder, hacka, höras och ses, hela kvällar, hemkörningspizza, het lägenhet, hosta, inbjudan, inställt, iPhone 5, Ipren, kan inte ta, kök, kycklingpizza, läkarbesök, leva länge på, litteratur, livet, lunch, mätt och glad och nöjd, måndag, mejl, mobiltelefoni, mobiltelefonladdare, molnfri, nappa på, när och kära, nya modeller, oförskämd, presentbord, rök stiger, röka vattenpipa, rökfylld, renovera, restaurangbesök, rota, säga till vänligt, sämre, shima, sitta, sjukling, sparas i mitt hjärta, stänga fönster och dörrar, straffa, sträckt en muskel, sweet and sour sauce, telefonsamtal, tvätta, uppskattad, uppvaktad, utveckla teknologi on 27 april 2015|
8 Comments »
Ett måndagligt inlägg.
Kycklingpizza med béarnaisesås och sweet and sour sauce.
Det är måndag och dan efter bästa födelsedagen på mycket, mycket länge. Det blev en sån fin dag med nära och kära runt fikabordet i mitt kök och många, många telefonsamtal. Jag kände mig så uppskattad och uppvaktad att det är nåt jag kommer att leva länge på. Det sparas i mitt hjärta och tas fram de där dagarna när den andra sortens människor vill ta över och förpesta tillvaron.
Sista samtalet igår kom strax före hemkörningspizzorna levererades. Vår ursprungliga tanke var att göra ett restaurangbesök på kvällen, men det var inte att tänka på. Fästmön blev sämre igår kväll och febern kom tillbaka. Men jag blev så mätt och glad och nöjd på pizza som kördes hit från Shima och som Anna bjöd på. Jag orkade faktiskt inte äta upp, så det finns en bit kvar till lunch idag.
Samtalet jag fick strax innan maten var från Den Hjärtegoda. Det har nu gått alldeles för lång tid sen vi hördes och sågs, men livet är ju så där ibland. Det som nu blev bestämt är att vi ska ses om några veckor. Jag har fått en inbjudan att rota bland Den Hjärtegodas och hennes mans böcker. Just nu renoverar de och vad jag förstår pågår samtidigt en bokgallring. Och sånt är jag förstås inte sen att nappa på!
Mitt digra presentbord.
Min måndag har startat som en vanlig vardag för mig med administration. Utanför är himlen blå och alldeles molnfri. Det börjar bli dags att göra iordning på ballen*. Men gissningsvis kan jag sitta där lika lite som förra säsongen. Det har nämligen redan börjat rökas vattenpipa och grillas runt omkring. Nu tycker du att jag låter som en gnällkärring och det har du rätt i. Jag blir gnällig när det liksom röks och grillas inte en timme eller två utan hela kvällar och varje fin sommarkväll. För rök stiger, som bekant, och placerar man vattenpipa och grill precis nedanför min balle blir ballen rökfylld. Det går inte att sitta där. Jag har försökt, men jag bara hostar och får svårt att andas. Får gå in och stänga alla fönster och dörrar åt baksidan till. Häcka inne i en het lägenhet varenda fin sommarkväll är inte särskilt roligt. Därav gnället. Och nej. Jag tänker inte säga till vänligt ytterligare en gång, för vissa människor kan inte ta att andra ber dem visa hänsyn utan att straffas och vara oförskämda.
Anna har hostat och sträckt en muskel. Dagens läkarbesök är inställt eftersom hon är sjuk. Just nu tror jag att hon telefoner med sin chef. Jag ska ta en tur till Stormarknaden och inhandla Ipren och en laddare till min mobil. Nu har jag nämligen haft sönder den andra laddaren till min inte ens två år gamla iPhone 5. Dålig kvalitet, måste jag säga! Och dålig batteritid, framför allt. Jag kan inte fatta att Apple inte gör nåt åt batteritiden när de utvecklar teknologin i övrigt och kommer med nya modeller hela tiden.
Ytterligare på min agenda idag står att tvätta och bädda rent efter sjuklingarnas febernätter. Och så ska jag förstås ta reda på sakerna på mitt presentbord. 😛
Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta så blir jag glad! (Jag har tyvärr inte möjlighet att svara på enskilda mejl längre.)
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, TV, tagged anklagad för mord, borgmästare, byhåla, byns hjärta, för många, företagsledare, febrig, framångsrik affärsman, frikänd, fyllas, hem, Henrik Rafaelsen, hitta bevis, i lagens mening, längta, låna, långt, Lena Endre, lockats, Malaysia, norrman, norsk, olöst mord, omdöme, ort, rafflande, rädda företaget, rentvå sig, skyldig, son, spänning, Stig Amdam, Sveriges Television, thriller, trailer, webb on 27 april 2015|
6 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Igår kväll startade en ny norsk TV-serie på SvT1, Frikänd. Fast norsk och norsk… Helt norsk är den ju inte eftersom skådespelaren Lena Endre har en viktig roll i den som företagsledaren Eva på den lilla orten Lifjord. Jag hade lockats till TV:n av intressanta trailers i veckan och såg nu första delen av tio tillsammans med en febrig fästmö.
Frikänd med Lena Endre i mitten som företagsledaren Eva. Henrik Rafaelsen till vänster spelar sonen och Stig Amdam till höger är borgmästare, ser det ut som. (Bilden är lånad från SvT:s webb.)
Den framgångsrike affärsmannen Aksel Borgen återvänder efter 20 år till byhålan. Där har han tidigare varit anklagad för mord på sin flickvän Karine, dotter till företagsledaren Eva. I lagens mening blev han frikänd, men eftersom mordet är olöst ses han fortfarande som den skyldige av många i byn. När han nu kommer tillbaka är det för att rädda företaget som är byns hjärta. Enligt SvT:s webbplats gör Eva allt för att hitta bevis för att Aksel är skyldig, medan Aksel, å sin sida, försöker rentvå sig.
Det blev en rafflande och spännande start på Frikänd. Man ser hur Aksel har längtat efter att komma tillbaka ”hem”, även om han numera har familj och framgångsrika affärer i Malaysia. Tio avsnitt känns emellertid som ett par för många och jag undrar om dessa kan fyllas med lika mycket spänning som första delen. Vi får se.
Toffelomdömet blir högt. Norrmän kan göra thrillers!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 