Ett lite frustrerat inlägg i vilket Tofflan ändå utlovar att ta tag i saker och ting.

Min nya skrivbordsstol får stå i hörnet tills jag orkar ta nya tag med inställningarna senare idag.
Ja, jag fick ju en skrivbordsstol igår av vännerna A och J. Jag provsatt den på kvällen och en stund på morgonen idag, men jag får bara ont. Så nu sitter jag i min gamla trasiga, medan den ”nya” och fina och framför allt hela blåa stolen står i ett hörn i mitt arbetsrum. Men jag ska ta nya tag och försöka få till inställningarna, för jag vägrar att tro att min gamla stol är bättre än den blå. Så det, så. (Ja, jag är sur!)
Dessutom kanske det är så att jag har nåt skit i kroppen. När jag kom hem igår kväll fick jag först ont i magen, sen ont i huvudet också och slutligen ont i nacken – igen. Jag hade så ont att jag mådde illa. I ett ögonblick av klarhet insåg jag att jag varken hade ätit eller druckit sen frukosten, så jag pinade mig ut i köket. (Stackars mig, eller hur? <== ironi) Det blev en micrad liten ostpaj, inköpt på Tokerian för ett tag sen (två för 30 kronor), samt några bitar fetaost, tre småtomater och ett gäng svarta oliver. Osten och oliverna hittade jag i kylen och de hade överlevt påsken, tomaterna köpte jag igår.
Men det hjälpte inte att äta och dricka östgötsk mjölk. Jag la mig på soffan med en pläd och slumrade till i trekvart. Sen kändes det lite bättre och jag klarade av att se både säsongsavslutningen av Veckans brott och den där sena filmen på TV. Jag börjar visst bli en riktig cineast – fast från vardagsrummet, dårå. Hela två filmer såg jag igår och det är rekord. Jag brukar mest läsa om eftermiddagarna och kvällarna och se nåt enstaka TV-program. Som i kväll. Då ska jag naturligtvis se När livet vänder klockan 20 i SvT 2. Det är ett program jag försöker att aldrig missa. I kväll handlar det om psykisk sjukdom.
Fast först är det ju dag. Morgonen har jag som vanligt skött administration. Det var lite svårt att besöka vissa webbplatser, bara, och det är inte första gången. Suck! Dagens utflykt går till Stormarknaden där jag hoppas kunna hitta nya gympadojor som ska ersätta de trasiga jag nu går i. På sätt och vis blir det en födelsedagspresent från mamma, eftersom det är hennes pengar som betalar eventuella skor. Och när jag ändå är på Stormarknaden ska jag försöka inhandla en klädvårdsrulle och ett skohorn – mina gick ju sönder igår. Har jag för hårda nypor?
Mitt på dan ska jag träffa en vän och få höra en sida av en sak som jag kan ha missuppfattat. Kan ha, alltså. Det är viktigt att få klarhet i saker som handlar om människor man kallar sina vänner och som man gillar. När det gäller vänner har jag inte hårda nypor, men jag vet att jag kräver lojalitet och ärlighet. Skadad som jag är tycker jag att jag ofta blir sviken. Jag måste lära om och inte vara så hård och snabbdömande. Jag måste bli bättre på det sociala.
Vad händer hos DIG idag? Lär du om, är du placerad i hörnet och idkar du socialt umgänge? Skriv några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!
Livet är kort.
Det där med att vara social kan vara svårt. Jag är ju så hemskt social hela dagarna när jag står i receptionen och tar emot patienter. Trevlig och pratar och småskrattar ibland, så det blir bra stämning när de kommer hit. När jag sen kommer hem på kvällarna eller när det blir helg, så är det så himla skönt att bara sitta hemma och glo i tomme. Jag behöver inte träffa nån, bara min egen familj. Sambon har lite svårt att förstå ibland, när han är sugen på lite sällskap eller att vi ska åka och hälsa på nån. Jag har inget sug efter sånt. Torris, brukar han kalla mig och jag svarar med att jag vet om att jag är torr och tråkig och att jag inte har några problem med att vara det. Det känns bekvämt och bra för mig. Och så förklarar jag hur det ligger till med det sociala livet på jobbet.
Naturligtvis åker vi iväg ibland. Det måste vi ju göra. Men hos mig finns ingen oro i kroppen, om vi säger så, när jag inte träffar nåt folk.
Och helgen hos dig i maj är nåt utöver det vanliga. Det har vi planerat för länge och det ska bli skitkul, verkligen. Så det behöver du inte oroa dig för, att jag inte skulle tycka om det, alltså. Jag längtar riktigt mycket tills dess.
När jag jobbar är jag som du. Då försöker jag vara mycket social på jobbet och sen när jag kommer hem vill jag bara få vara. Sitta och läsa… ja, du vet. Har inte så stort behov av umgänge.
MEN… när man inte har de naturliga sociala kontakter ett jobb ger är det lätt att man isolerar sig. Jag får därför tvinga mig själv till små utflykter från hemmet – minst en om dan. Då är det lättare att locka mig själv med att träffa en trevlig vän. 😛
Majhelgen ser jag verkligen fram emot! Men jag ska försöka ringa dig antingen i kväll eller i morgon (i morgon torsdag är nästan bättre för min del).
På torsdag passar bättre för mig också. Vid halv åtta ungefär. Ska till morsan en sväng, men då är jag hemma igen.
Det skulle nog vara annorlunda om man hade andra uppgifter på jobbet. Om man bara satt och skrev på sitt rum, så. Då kunde man väl vara lite sugen på sällskap och umgänge. Jag tror att det har lite med åldern att göra också. Man mäktar inte med, på nåt sätt. Orken finns inte till sånt. Man mår bra när lugnet lägger sig som en filt omkring en.
Oki, då försöker vi ringas i morgon.
Ja jo, men jag har ju inget jobb alls, så att säga, mer än det jag gör hemma och det är väldigt isolerande. Samtidigt vet jag att jag är som du när jag jobbar!
Hoppas du får till inställningarna på stolen, den SER ergonomisk ut !
Den har en massa spakar, men som vanligt tror jag att jag behöver fler händer. 😛
Håller tummarna för att du får åbäket att passa dig – annars får du hiva den i soporna!
(Vi har f ö rätt många klädvårdsrullar sedan vi var begåvade med fyrbeningar, så får du slut på dina kan du svänga förbi ;-)!)
Men det är nog bara jag som är tafatt. Jag ska greja med den i morgon när jag är utvilad och försöka få rätsida på den. Jag provade en sorts nacksving idag och då hände nåt med ryggstödet – men inte tillräckligt för att det ska passa min rygg och nacke. Skam den som ger sig – i morgon är det på’t igen! 😛
Ha ha ha, jaa du, jag var faktiskt och köpte ett nytt skaft idag! 😛
Vilken snigg blå färg!
Jo, men tyvärr tror jag inte stolen och min dumma kropp går ihop. 😦