Ett småskrattande inlägg om en liten värld, men också om spännande gamla byggnader och böcker.
I förmiddags var jag iväg för att leta upp en blomsterbutik här i Metropolen Byhålan. Sist jag var här låg den på ett ställe, nu på ett annat. Men jag hittade den! Påskliljor inhandlades för vidare spridning å gravar senare idag. Eftersom mamma var hemma promenerade jag till stan, det är ju inte alls långt att gå. Jag slogs av hur fint det är att man har bevarat viss gammal bebyggelse trots att man byggt hyreshus både på längden och höjden.
Alla gamla hus revs alltså inte. Ett av de finaste är Dubergska gården, en blå träkåk där det visas konst. Didrika Duberg var en gammal Motalaprofil som inte bara var gift med en häradshövding – hon såg till att det startades en flickskola i Byhålan. Skolbyggnaden blev klar 1860 och är alltså den blåa träkåken som står där än idag. Fram till 1910 var där skola för tjejer vars föräldrar inte hade pengar till döttrarnas skolgång. Sen dess har huset varit både bostad och affär.
Dubergska gården var ursprungligen en flickskola. Huset är från 1860. Notera hur gammalt möter nytt i såväl stensättningen som husen träkåk – höghus.
På eftermiddagen slängde jag in mamma och rollatorn i bilen och passade på att klämma mitt finger på den senare. Mamma ville till en affär och jag skjutsade. När mamma senare rollade över till sin frissa gick jag ner i källaren med lite grejor. Inte så lätt att kolla läget i förrådet när bara ett fåtal lampor fungerade. Men jag hade tur! Jag mötte… inte källartrollet utan vännen M:s (h*n som såg mig svischa förbi i bilen igår) mamma! Och när hon tände i sitt förråd kunde jag se även i mammas. Det blev en lång och trevlig pratstund, dessutom. Snacka om att det är en liten värld här i Metropolen…
Nu väntar ett besök hos pappa och di gamle på kyrkogården, därefter mat från samma ställe som igår. Jag har fått en vägbeskrivning inför utflykten till landsbygden på påskdagen. I morgon ska jag försöka göra fint på mammas balle* om det är soligt. Och framåt kvällen ska vi titta i en riktigt gammal bok. Det är ju långfredag och vi behöver vara lite kristliga av oss, så vi ska öppna den stora Karl den XII-bibeln. Enligt mamma är denna bibel inte bara en gammal bibel utan innehåller dagboksanteckningar förda av nån Bernadotte… Silkesvantarna lär åka på!!!
Denna ska vi öppna och titta i i morgon på långfredagen.
*mammas balle = mammas balkong
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Hehe! Det var kul! M:s mamma brukar jag träffa ibland på stan, eller på auktion. Hon är så himla trevlig att prata med. På stan i eftermiddag såg jag faktiskt M utanför Systemet. Jag väntade på Danneman som var inne och handlade lite påsköl. Vi hälsade bara, pratade inte nåt.
Den här stan är verkligen liten. Risken att man träffar nån man känner är väldigt stor. På alla möjliga och omöjliga ställen.
Jaa, S var ju jätterolig att prata med! Vi hade massor att snacka om. 😛
På Systemet var även jag idag, men på förmiddagen, för att köpa tre påsköl. Vi gick om varandra, för ni var väl efter ditt jobb?
Det var så lustigt att träffa S – i mammas källare! 😛
Ja, vi var där strax innan 5 på eftermiddagen. Konstigt att vi springer på samma ställen fast olika tider hela tiden.
Jamen va fasen… Jag ska till din sons granne på påskdagen kl 14. Ska vi ses där? 😉
Ja, varför inte?! Vi får höras om det!:)
Ha ha ha, det vore lustigt. Men nu är vi hembjudna på kaffe till J:s granne, jag och mamma. Jag hade bara tänkt att titta in och säga hej, fast jag lyckades visst bjuda oss på fika också. Din sons granne och jag har inte setts på nästan fem år, så det är på tiden nu. 😛