Ett sväriskt inlägg.
Förlusten sved och tarvade en svordom.
För ett tag sen, i början av mars närmare bestämt, var det svordomskonferens här i Uppsala. Ja det låter helknäppt, men det var till och med ett inslag på riksnyheterna på TV om det, såg jag. Och nu har jag funderat ett tag på vad jag ska skriva om detta eftersom språk är ett av mina stora intressen.
Det var skandinaviska språkforskare som träffades här under två dar för att prata om varför vi svär som vi gör. Föreläsningarna var öppna för vem som helst och handlade om allt från engelska svordomar på svenska till trender inom svärandet.
I svenskan är de flesta svordomar av religiöst ursprung. Ofta handlar de om ett visst hett ställe. Andra språks svordomar präglas ofta av könsord, nåt jag noterade redan 1980 när jag flyttade utomlands…
Varför svär vi då? Vanligen handlar det om att ge utlopp för känslor, främst aggressioner. Men ibland svär vi nog ganska slentrianmässigt. Det brukar heta att ett överflöd av svordomar tyder på dåligt ordförråd. Kanske är det så även om jag själv inte är riktigt övertygad om det.
Jag är uppvuxen i en familj där man inte svor. Jag har nog aldrig hört varken mamma eller pappa svära. Själv svär jag då och då lite för mycket, mest just slentrianmässigt eller när jag blir upprörd. Jag försöker tänka på att minska användningen av svordomar, för så särskilt vackert språk är det inte. De nya svordomarna som blir allt vanligare här i landet, könsord, gillar jag inte heller. Jag kör mest med de traditionella som
fan, jävlar, helvete och skit.
Ibland är ju dessa kraftuttryck befogade, tycker jag. Som när min yngsta bonusdotter blev ilsken för att jag klådde henne i Wordfeud för ett tag sen. 😈 (Hon glömde bort att mitt ordförråd rimligen borde vara liiite större än hennes eftersom jag har levt mer än 30 år än hon har.)
Och nu vill jag förstås veta vilka svordomar DU använder!!! Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Vill du inte skriva ut orden kan du skriva vilken kategori de tillhör (”religiösa uttryck”, ”könsord”, ”kiss- och bajsord”, ”självpåhittade” etc)
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ja, det lät lite lustigt med den konferensen 🙂 Jag håller mig till ungefär till samma svordomar som du ..
Ja, men det tillhör väl språkforskningen… Fast lite lustigt lät det allt.
Då är vi ganska traditionella båda två! 😛
Som fan 🙂
Skitlika! 😛
Jag försöker att inte svära, men de gånger det händer så är det ungefär samma svordomar som du använder dig av 😉
Twinsen har lärt sig på dagis att säga fan och gärna med eftertryck (faaaan)!
Kiss och bajs, det är ju på tapeten hela tiden och det är så roligt enligt de små.
Ha dé!/Kram
Ja jo… jag försöker också undvika att svära, men det händer ju ibland, det gör det ju… 😳
He he, det måste vara svår att låta bli att skratta när de små tar till kraftuttryck. Kiss och bajs roar även mig, men liksom vanliga svordomar försöker jag begränsa användningen… 😉
Kram!
Usch, jag svär alldeles för mycket – mest ”fan”, ”jävlar”, ”helvete” men också ett och annat ”bajs”…!
När jag åker söderöver måste jag skärpa mig, vi har en liten ”papegoja” där nere som suger i sig alla ord som en svamp ;-)!
Ha ha ha, en liten papegoja med stora öron, uppenbarligen! 😆
Jag svär alldeles för mycket. Det blir mest de klassiska. Kanske en och annan finsk. Usch! Jaa, jag svär mycket för mycket!
Såpass! Finska också. Hyvä! 😛 Motala är ju dessutom finsk förvaltningskommun, så det är bra att du är tvåspråkig. 😉