Ett trött inlägg.
Inte är jag typen som brukar kunna somna om ifall jag vaknar till tidigt på morgonen. Jag får nästan alltid ge upp om sömnen och kliva ur sängen. Men uppenbarligen har jag börjat ta det här med söndag som vilodag på allvar. Fast inte först. Fästmön puttade lite försiktigt på mig strax före halv sju i morse. Jag slängde på mig några paltor och ett starkmintsmakande tuggummi i käften innan jag skjutsade henne till jobbet. Halt var det, fullt med snö och spårigt att köra. Samtidigt regnade det. Skitväder, med andra ord.
Hemma igen startade jag datorn. Satt och skrev en rapport i närmare en timme och skickade in den. Sen kände jag efter. Kroppen skrek:
Jag är trött. Och frusen!
Så jag slängde av mig paltorna, kröp ner i sängen och drog täcket över huvet. Två minuter, sen sov jag som en sten. Nästan. Nånstans, i en annan värld, hörde jag mobilen bzzzza då och då om att nån ville ha kontakt på nåt sätt med mig. Men det ignorerade jag och bara SOV. När jag vaknade på riktigt fick jag en chock. Så här mycket var klockan:
Klockan var 9.40!
Nästan eftermiddag, alltså. Jag undrar hur den här dan ska bli… Det brukar kännas så konstigt de få gånger sånt här händer. Men det var skönt att sova och det var nog vad jag behövde. Ladda, liksom.
Jag dukade fram goda ostar igår kväll.
Anna jobbade kväll igår, fast slutade så tidigt som 20. Jag dukade fram goda ostar till oss och kex och fikonmarmelad till mig. Var sitt litet glas vin blev det, det sista av Appassimenton. Och så tog vi flera stora glas bubbelvatten med citron för vi var outgrundligt törstiga båda två. Vi hade några bitar ost kvar sen förra helgen och i fredags köpte vi Cambozola, White Castello och Baby Bel cheddar. Anna äter så lite kolhydrater som möjligt nu och då blir ost ofta det hon tuggar på när helst hon är sugen på nåt. Det är tur att hon älskar ost! Samtidigt har jag anat en viss… mättnad på livsmedlet ifråga hos henne…
Vi smaskade och mumsade och glodde på första delen av Grantchester på TV. Jag åt inte så jättemycket ost och kex, för jag hade ätit en kolesterolbomb till middag – jag stekte upp rester av kokt potatis och potatisklyftor, några skivor kycklingkorv och två ägg. Men i gengäld slank det ner en liten Sportlunch (chokladen som förut hette Mellanmål) och en liten Plopp. Eh ja. Jag håller alltså ingen som helst diet. Det inte bara märks, det syns också.
Klockan var trots allt närmare midnatt innan vi släckte. Det var lite sent för Anna som skulle upp och jobba, men hon jobbar ”bara” till klockan 14 idag. Själv har jag, som sagt, vilodag.
Min söndag ska jag fortsätta ägna mig åt att vila och ladda. Jag är alldeles i slutet av min bok på gång också, så den ska jag läsa ut strax. Nån middag ska jag försöka komma på. Det får vi inhandla på vägen hem från Annas jobb. Jag tycker att det är lite svårt ibland eftersom vi för tillfället är matkrångliga båda två.
Som vanligt vill jag veta vad DU gör denna vilodag! Skriv gärna några rader och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Vilodag är det kanske för min del, men maken är iväg och skottar/sandar, så för honom blev det ju allt annat än just det 😉
En dag utav elva har varit ”skottfri” och jag märker på honom att det börjar bli lite tråkigt och faktiskt jobbigt, även fast han är en vältränad man, det beror väl lite på åldern också..
Idag ska vi äta ute när han skottat klart, det var makens förslag och jag är ju inte den som tackar nej!
Det snöar liiiite just nu och det blir kyligare och kyligare, blåser gör det också så jag håller mig inomhus så mycket jag kan 😉
Ha dé!/Kram
Här har nu regnet blivit mer till snö. Jag får försöka skotta utanför min gargeport. Det innebär att jag liksom drar skyffeln fram och tillbaka med rak rygg. Rygghelvetet ger sig lätt tillkänna och jag måste ta det jätteförsiktigt.
Äta ute låter som en bra idé! 😛 Önskar att vi också kunde göra det, men det kan vi tyvärr inte.
Kram!
Idag har jag också haft en vilodag…förutom en tur med dammsugaren o lite matlagning. Jag har fått för mig att laga en ny maträtt varje vecka som något slags nyårslöfte. Idag blev det pasta med tomatsås, kalkon, mozzarella o valnötter. Ganska gott..men inte det godaste jag lagat direkt… Det blev dock många matlådor vilket är bra inför veckan som kommer!
Jag orkade inte släpa runt snabeldraken. Som jag skrev i nyaste inlägget gör jag det en annan dag… 😉
Vilket bra nyårslöfte!! Det skulle jag ha kunnat tänka mig att lova också. Men nu är det ju försent. (Tur det, för jag gillar inte matlagning!) 😛
Jag kan verkligen rekommendera detta nyårslöfte! Jag tycker att det är ganska kul att laga mat men är långt ifrån någon entusiast.
Innan nyårslöftet tyckte jag vi åt samma saker HELA tiden och det var då min idé föddes! Bäst hittills är Chicken Tikka Masala (som jag ätit förut men aldrig tillagat) och inget har egentligen varit ens halväckligt. I och för sig så är varken jag eller sambon vidare kräsna och jag undviker ju att välja recept som verkar äckliga..t ex recept som innehåller blod eller inälvor 😛
Ja jo… Jag borde ha avlagt ett sånt löfte av just det skälet du anger: jag tycker att vi äter samma hela tiden. Anna gör för övrigt en helt underbar Chicken Tikka Masala och den rätten har jag lärt mig så att till och med Elias gav den godkänt! 😛
Nä, blod och inälvor går fet bort här också, tillsammans med rött kött. 😦