Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Byggnation

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Deckarna: Anna Jansson

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Förra onsdagen var det premiär för SvT:s Deckarna. Serien där sex deckarförfattare strålar samman på ett värdshus nånstans i Sverige för att utreda varandras drivkrafter. I kväll var det Anna Janssons tur. Och det var verkligen tur för mig, för hon är en av mina klara favoritförfattare.

En av mina favoritförfattare Anna Jansson. (Foto: Janne Danielsson/SVT)

Anna Jansson är så mycket av allting: 

• hon är inte bara författare, hon är sjuksköterska också
• hon har begått 57 mord i sina böcker
• trots sen debut (hon var 42 år) är hon den mest utlånade vuxenförfattaren på våra bibliotek
• hon har varit på vampyrlajv i Uppsala

för att nämna några saker. Hon beskriver skrivandet som att ha en hemlig älskare. Intressant att få veta är att hon har dyslexi, men ändå skriver så bra böcker. Det är möten med människor som inspirerar henne (känns igen!) – särskilt möten på tåg. Därför ger sig gänget ut på en resa för att skaffa sig underlag till kommande böcker (?). På en perrong i Arvika träffar de en låtskrivare/musiker. (Ja, vi slipper höra musiken, tack och lov!)

Det är vid middagen på kvällen det blir djupt och allvarligt. Efter den gotländska femkampen där rövkroken nästan bryter nacken av dagens huvudperson. Då berättar Anna Jansson mer om sina katastroftankar, sin övergivenhet, om hur det var att bli änka och låta makens organ ge andra människor nytt liv. Och kärleken. Lite grann. Anna Jansson säger bland annat:

Vi pratar inte om döden.

Så väl jag känner igen dessa ord! Men det blir inga tårar kring bordet. Bara insiktsfullt, på nåt sätt. Den här gången hade kvinnorna i gänget (Denise Rudberg och Katarina Wennstam) lugnat ner sig lite och tillät männen att ställa frågor. Och ja! Christoffer Carlsson tillförde nånting i kväll, han sänkte inte bara medelåldern. Ärligt!

Toffelomdömet blir det högsta!

Nästa gång är det Denise Rudberg som ska utredas.

Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:

Deckarna: Roslund och Hellström

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Twitterapp: Felsökning via telefonkö, reseta och gem

Ett inlägg om en krånglande Twitterapp.

---

 

Uppdaterat inlägg: Jag gjorde en smärre uppdatering av iOS på iPhonen till version 8.1.3. Då funkar Twitterappen som den ska igen. Märkligt att ingen bredbandsexpert ”tipsade” mig om detta…

 

 

Jag kokar. Kinderna är högröda och blodet bubblar. Det har uppstått ett tekniskt fel och jag hittar ingen lösning. Just att jag inte hittar nån lösning är det som irriterar mig mest. Inte ens Bredbandsexperten kunde hitta nån lösning… Så nej, Bredbandsexperten, ni får det INTE att funka – trots att det står så på er webbplats. Men 19 spänn i minuten tog ni. Jag bävar för räkningen.

Det började med att jag gjorde en helt vanlig uppdatering igår förmiddag av min Twitterapp. Inget konstigt med det. Jo – den slutade fungera. När jag kör trådlöst via min router. Om jag stänger av kontakten med mitt wi-fi på mobilen funkar appen. Jag har provat omstarter av såväl router som mobil, men inget hjälpte. Så idag på seneftermiddagen tog jag mig i kragen och ringde efter hjälp. Man ska ju ta hjälp när man inte kan själv, har jag hört… (<== viss självinsikt)

I ungefär trekvart satt jag i telefonkö till min bredbandsleverantör Bredbandsbolaget, för det är liksom där problemet ligger. Appen funkar nämligen hur bra som helst när jag kör trådlöst – via andra bredbandsleverantörer… Det har jag nämligen provat idag. Till sist kom jag fram och fick prata med en pöjk. Han testade alla möjliga saker och jorå, han kunde se att det var lite dålig signal i mitt trådlösa nät. (Ibland får jag ingen kontakt när jag till exempel spelar eller så.) Jag fick

reseta routern,

det vill säga

återställa och starta om modemet,

som man sa förr. På baksidan finns ett litet jävla hål och det skulle jag peta i. Med ett gem i tio till femton sekunder. Om det hjälpte? Nej.

”Glad såsom fågeln i morgonstunden…” är jag INTE!

 

Till sist gav pöjken upp och hänvisade mig till svindyra Bredbandsexperten. Och det enda den experten kunde be mig testa var att ominstallera Twitterappen alternativt hela mobilen. Jag ominstallerade appen. Då fungerade den via wi-fin. I tre sekunder. Nu är den likadan igen, det vill säga den fungerar om jag stänger av wi-fi-kontakten på iPhonen.

I tre sekunder jublade jag. Då dök min mejlleverantörs server, så jag kunde varken skicka eller läsa e-post heller. Men tack och lov har jag varit med förr och vet en bakväg in. Det där med att ta hjälp… det gäller bara i vissa sammanhang, korrigerar jag mig nu…

Vilket påminner mig om att det är dags att laga mat. Koka potatis och steka fiskpinnar kan jag nog utan vare sig gem eller att reseta. Tur att spisen inte är trådlös.

PS Bredbandsbolagets webbplats fungerar inte i alla webbläsare. Bra och förtroendeingivande, va..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kloka råd, nya chanser… Om att bry sig, helt enkelt

Ett försök till ett klokt inlägg.

---

 

Häromdan hade jag kontakt med ytterligare en av mina kloka vänner. Ja, jag har många kloka vänner, vilket är märkligt eftersom jag själv är så oklok, eller hur? (självinsikt =^). Vi pratade problem av olika sort – allt från personliga tragedier, uthängningar på nätet (vuxenmobbning på sandlådenivå i de fall vi diskuterade) till rena katastrofer som krig och såna hemskheter. Jag fick varma ord med mig och jag fick kloka råd. Kanske för att jag för en gångs skull bad om hjälp och råd. (Att jag inte gillar oombedda råd har nog en och annan som läser här fått erfara…)

Ett annat ämne vi pratade om var självmord. Det är svårt att prata om och det gör ont. En del kan inte ens fråga hur nån annan mår, medan andra inte klarar av att lyssna på svaret. Ibland kan det därför vara lättare att prata med nån utomstående. Då finns volontärerna på Självmordsrådgivningen. Där kan man chatta med nån på vardagskvällar mellan klockan 19 och 22. Och behöver man stöd när chatten inte är öppen kan man kontakta Nationella Hjälplinjen, klockan 13 – 22, 020-22 00 60. Både du som har självmordstankar och du som är anhörig till nån som mår dåligt kan ringa. Självmordstankar är inte ovanligt att ha, men de är svåra att hantera. Man kan behöva få hjälp för egen del eller för att hjälpa nån annan.

Igår kväll satt Fästmön och jag och tittade på Veckans brott på SvT 1. I programmet fanns ett inslag om second handbutiken Tjuvgods. Det är ett ställe ungefär som Myrorna, men på Tjuvgods arbetar personer med kriminell bakgrund. Naturligtvis säljer de inte tjuvgods, utan varorna är skänkta från privatpersoner, precis som hos Myrorna. Här får människor inte bara en andra chans att arbeta – det kan bli tre, fyra eller fem chanser, enligt en person i inslaget. Men de får stöd att klara av att arbeta, de får ett socialt sammanhang, nåt vettigt att göra och arbetskamrater som bryr sig om ifall nån uteblir från jobbet ett par dar. Den här verksamheten räddar säkerligen många liv den också, precis som Självmordsupplysningen…

Ett liv som inte räddades var Johanna Gurgus. Det såg vi också igår på TV3 i serien Mordet. Johanna hade en dröm om att bli modell. Hon hann inte ens bli 18 år innan nån släckte hennes liv. Det var otroligt rörande att höra hennes berättelse och se hennes mammas tårar.

Vi måste bli räddare mot varandra. För livet är kort.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Teknik och färdtjänst: Fungerer, fungerer ikke…

Ett inlägg om problem med hårdvara och mjukvara.

---

 

Teknikens under!

säger vi ofta och himlar med ögonen när datorer, skrivare och annat inte fungerar som det ska. Igår var det ramaskri i både gammelmedia och sociala medier när Facebook och Instagram låg nere. Detta toppade till och med nyheten om Förintelsens minnesdag och att det var 70 år sen Röda armén nådde fram till Auschwitz. Skrämmande! 

Jag bloggade om det absurda i situationen. Sen satt jag själv senare på dan och svor över fallerande teknik i stället för att fokusera på vettigare saker och saker jag kan göra nåt åt. Mitt tekniska problem bestod i att jag hade uppdaterat min Twitterapp på mobilen under förmiddagen. Detta fick till följd att den inte funkar via min wi-fi hemma, utan jag måste stänga av och surfa på iPhonen, helt enkelt. Irriterande, men hallå! Fokus, Tofflan!..

Mycket snö var det igår, men jag kunde ta mig ut och handla – utan färdtjänst, tack och lov!

Det finns viktigare saker i samhället att snöa in på. Saker som borde fungera. Färdtjänsten, till exempel. I Metropolen Byhålan är det sen länge samåkning som gäller och ett visst antal kassar och hjälpmedel som får följa med den resande. Väntetiden kan vara plus minus 30 minuter och resor ska beställas en viss tid i förväg. Jag gick i taket sommaren 2013 när man införde nya regler och inte informerade om det. Ansvariga på såväl politisk nivå som tjänstemannanivå var på semester och jag kände att man skyllde och la över ansvaret på både webbredaktör (gör bara det h*n blir tillsagd att göra) och externt bolag (vill enbart tjäna pengar; kör inte ideellt). Men mamma har en bra färdtjänst-handläggare och så småningom fick vi kontakt och kunde reda ut saker och ting. I samband med mammas riksfärdtjänstresa hit och hem vid vinterns storhelger 2014/2015 mejlade jag handläggaren med ett par synpunkter. Hon ringde senare upp både mig och mamma och det blev bland annat bestämt att synpunkterna skulle föras vidare och vissa förändringar till det bättre genomföras. Gott!

Men här i Uppsala då? Den 12 januari införde kommunen nya färdtjänstregler. Och genast började folk att klaga, för samåkning var man inte van vid. Dessutom fick man börja ringa en beställningscentral i stället för valfritt, till färdtjänsten anslutet, taxibolag. Den som vill åka ensam får betala mer för resan. Men samåkning skapar problem för vissa som har svårt att dela bil. Det dröjde inte länge förrän det blev riktigt stora problem. En kvinna tvingades åka runt i två och en halv timme, en resa som tidigare tog en halvtimme. Kvinnan skulle till ett läkarbesök och färdtjänst var beställd två dar i förväg. Ändå kom chauffören inte i tid. För det kommunen uppenbarligen inte tänkt på och räknat med är den extra tid det tar med samåkning: det är flera personer som ska hjälpas i och ur bilen, flera hjälpmedel som ska fällas ihop och läggas i bagageutrymmet eller lyftas fram och fällas ut etc.

Nog tror jag att färdtjänstresenärerna i Uppsala måste vänja sig vid samåkning i möjligaste mån. Samtidigt tycker jag inte att man ska straffas genom högre avgifter om man nån gång måste åka ensam. Vidare borde kommunen ha sneglat på andra kommuner som redan har samåkning för att kunna räkna på och med den extra tid detta tar. Det är nämligen inte friska människor som har färdtjänst. Eller de har åtminstone nåt funktionshinder/nån funktionsnedsättning. Man kan inte bara fälla ihop dem som en rollator och slänga dem i skuffen, liksom. Människor är mjukvara.

Jag är glad att jag kan hasa över till Tokerian utan färdtjänst. Som jag gjorde igår eftersom jag behövde mjölk, fil och toapapper. Men jag är inte glad åt system, vars enda syfte är att spara pengar – när grundsyftet borde vara att hjälpa dem som har det lite svårare i tillvaron än andra…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bodyparts den 28 januari 2015

Ett ärrat inlägg till.

---

 

Jag hänger kvar vid ärren, de som syns utanpå. Är detta en måne, tro? Huden som en krater, men ändå fint läkt. Innanför är jag minus ett organ och lite annat. Kroppen är en underbar maskin som helar sig själv. Nu är det bara själen kvar. Ärren, som inte syns.

Fint läkt utanpå. Innanför, minus ett organ och lite annat.

Som alltid när det gäller Bodyparts är fotona inte manipulerade i Photoshop eller på annat sätt, förutom att de kan vara beskurna.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »