Ett trasigt inlägg.
Ibland går man sönder. Man går sönder lite här och var. Drömmar spricker, själen naggas. Precis som det här Höganäskruset kan vi skadas.
Trasigt Höganäskrus.
När man går sönder så här behöver man kanske hjälp att samla ihop bitarna. Hjälp att foga samman dem så att man blir hel igen. Men liksom det trasiga kruset blir en människa inte som förr igen. Inte riktigt. Inte om man går sönder många gånger och en del bitar mest blir små flisor som försvinner in i skrymslen och vrår.
Limmat Höganäskrus.
Nej, man blir inte den man en gång var. Man blir en annan, en ny version av det gamla. En ärrad version. En skapelse med fel, brister och sprickor lite här och var. Men även ett limmat krus har sin tjusning och skönhet. För då vet man att det är brukat, det har använts. Och sprickorna till trots kan det fortsätta att användas, åtminstone för torr förvaring. Skönheten ligger i betraktarens öga så länge kruset i sig inte… bryr sig…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Det var en liknelse som man kan förstå… det är tur det finns lim ändå, av olika slag
Ja, det är bra att ta hjälp utifrån ibland, till exempel av lim.
Ibland kan saker som limmats bli starkare än tidigare, kanske inte just en kruka. Men, ärren får man lära sig leva med
Ärren får man lära sig att leva med, ja. Se dagens Bodyparts-inlägg!