Ett inlägg om en TV-serie.
Lördagskväll och jag kämpar för att hålla mig uppe. Men är det Stjärnorna på Slottet så kan man ju inte sova! I kväll glodde jag på Örjan Ramberg, en person som jag inte visste så mycket om före programmet. Och frågan är om jag vet mera efteråt…
Örjan Ramberg hade sin dag som stjärna på slottet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Redan innan jag hade läst på webben gissade jag att det skulle gråtas. Det gråts alltid i Stjärnorna på Slottet. (Tur att jag inte är nån stjärna, för se gråta offentligt vill jag inte.) Men nånstans kände jag mig bedrövad när jag lyssnade på Örjan Ramberg och hans fruktansvärda ensamhet. Att höra honom prata om drogerna berörde mig också, för det kunde ha gått helt åt pipsvängen.
Plats för skratt fanns emellertid också. Jag tyckte att förmiddagens övning, som jag inte vill berätta för mycket om utan låta den som vill uppleva den på SvT Play, var rolig samtidigt som den hade ett allvar i sig. För mamma är alltid mamma.
Ett citat antecknade jag, för att behålla. Örjan Ramberg sa följande, ganska självklara ord, men ändå:
Om du inte är lycklig mens du lever, när ska du då vara lycklig?
Toffelomdömet blir högt. Det var en givande dag att uppleva, även från bästefåtöljen.
Nästa lördag avslutas den här säsongen av programmet med Harriet Anderssons dag.
Här kan du läsa vad jag har skrivit om säsongens andra stjärnor:
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Nu har även jag tittat och skrivit lite om dagen. Ungefär samma som dig. Igen… hehe…kram!
Jaså! Då måste jag in och läsa.
Kram!
Jag såg reprisen idag. Jag vet inte, men jag fick en känsla av alltihop var teater. Han är för mig lika obegriplig som före det här programmet.
Jag hade ingen bild av honom före programmet, men tyckte att jag fick det efteråt. Visst är det teater! Det är ju TV-underhållning…
Jag såg halva igår, på play, sen somnade jag !!! Får ge mig på del 2 i kväll.
Jag tycker dom är modiga som ställer upp och öppnar sig som dom gör, det skulle jag aldrig klara av tror jag.
Det får du göra!
Ja, visst är det modigt att våga gråta i TV, men det är ju lite teater och ”underhållning” också. Skådespelare är ofta känslomänniskor och det har vi verkligen fått se prov på den här säsongen!