Ett inlägg om kraften och lusten att leva. Generellt sätt.
Amaryllisen från L fotad den 17 januari 2015. Två stänglar på väg. Jag har nu klippt ner den långa, döda.
Det är nog inte alla som skulle borsta tänderna, stoppa i linserna, duscha och tvätta håret bara för att gå ut med två stinky soppåsar. Men sån är jag! Dessa läbbiga påsar gav mig just den kraft jag behövde för att skjutsa ut mig så jag fick fem minuters frisk luft – och två minuters unken dito i soprummet. Jag till och med växlade några ord med en trevlig granne. Jorå, det finns grannar som inte bara hälsar utan även pratar med mig. Inte som grannen jag tvingades dela rum med i torsdags, det var snudd på outhärdligt. Men allting går ju, som bekant, utom tennsoldater och små barn. Och såna som jag, som bara bor här i evigheters evighet.
Men nog önskar jag att jag hade lite mer kraft och lust. Det är därför jag ser med avund på amaryllisen som Fästmön och jag fick av vännen L. Den har blommat med massor av klockor på två stänglar och tänk – nu är ytterligare två stänglar på väg! Jag klippte därför ner den långa, döda och tog med ut till soprummet så att de två nya ska få ljus och plats. När det gäller amaryllisen kan vi snacka om både livskraft och livslust.
För egen del är det lite si och så med både och. Jag har värderats och fick resultatet igår. Det behåller jag för mig själv och familjen. Fysiskt sätt lever jag rätt ensam för tillfället. Det går bra. Familjen och jag har kontakt varje dag. Vi finns för varandra ändå. Det gäller att jag kommer på banan igen för egen maskin, men med stöd. Valet mellan pest och kolera är som bekant inte nåt roligt val. Valet är emellertid mitt. Ingen kan göra det åt mig.
Fredagsmys med ny bok, tända ljus och tomatsoppa med bröd.
Igår var det fredag. Då myste jag med soppa, bröd, tända ljus (mitt regnbågs-Airwickljus som INTE spökar!) och en ny deckarbekantskap, Stefan Tegenfalk. Jag fick två av hans böcker av Anna i julklapp och jag började förstås läsa den första i serien, Vredens tid. Mycket bra efter cirka 70 sidor, kan jag avslöja!
Idag försöker jag överleva. Det har gått bra hittills. Jag har planerat ända fram till kvällen och tagit fram kyckling ur frysen för att tinas. Pippin ska tillagas i stekpanna och serveras med potatisklyftor och hot béasås. Ett rött, gott och svindyrt vin ska jag korka upp från vinskåpet till maten. Det blir säkert ytterligare ett glas, för jag har köpt goda ostar och fikonmarmelad att smaska på framför Stjärnorna på Slottet. Eller filmen som kommer efter. Om jag nu orkar se den.
Att återfå kraft och lust tar tid. Jag hoppas att jag kan tillåta mig själv att få den tiden. Den som inte har varit här kan aldrig förstå och att försöka gå i mina skor är omöjligt för nån annan. Acceptera eller påverka är upp till mig.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Me too! Går inte ut i trapphuset utan att ha duschat, borstat tänderna och aldrig med mysbyxor på! Tänk, vad skulle mina stinkande grannar säga? Men det höjer självkänsla att känna sig hel och ren även om man är ett vrak (pratar om mig själv). Gäller att spjärna emot det sluttande utförsplanet. Kommer man i rullning blir förfallet totalt. Men det kräver styrka. Jag tror att du också är stark.
Och det var väldigt skönt för mig att läsa att jag inte är ensam! 😛
Oj… Jag som knappt orkar duscha och plocka fram nya, matchande kläder…… Men så besvärar jag ingen med min smutsighet heller.
Matchande kläder, vad är det? Jag får vara glad om jag hittar nåt att sätta på mig. Klädkontot har ju inte existerat på sex år, så ibland får man improvisera.
Jag inser att jag nog glömde klicka i kategorin Ironi…
Haha, ironi vad är det….. 🙂
Typ… (Å, vad vi är ironiska nu! 😛 )
Jag har bara fem steg till soptunnan så jag struntar i att ”piffa till” mig när soporna ska ut.
Men, när jag bodde i hyreshus så var det annorlunda, då gick jag inte ut i trapphuset utan att vara fräsch och med ”ansiktet pålagt” , ja, sminkad förstås 😉
Låter som en riktigt god middag, här serveras ingen sådan idag för vi var iväg och åt asiatisk buffé vid tre-tiden och är fortfarande proppmätta!
Ha dé!/Kram
Det var ett ironiskt inlägg och jag glömde klicka i kategorin Ironi.
Tyvärr kunde jag inte ens äta halva måltiden. En del åkte i sopen, en del sparas för nytt försök i morgon.
Kram (om du ens läser mitt svar)!
Jag skiter fullständigt i hur jag ser ut eller vad jag har på mig, i a f när jag går till sophuset el till mataffären, det är mysbrallor som gäller. Sånt här blev liksom så oviktigt efter livsresan 2009. Likadant med sminket, har just inga ögonfransar kvar att lägga mascara på så det får vara.
Duschar och borstar tänderna gör jag dock!
Kram!
Borsta tänderna gör jag alltid, två gånger om dan. Smink använder jag aldrig och har aldrig gjort. Hel och ren försöker jag vara, men just nu är det en kraftansträngning som heter duga.
Kram (om du också ens läser mitt svar)!
Klart jag läser, förstår inte ditt parentes…!!!
Vilken amaryllis du fick, amaryllisars Rolls Royce, så fin, det är så kul när det kommer nya stänglar, och nya, och nya!!
Kram!
Jag har noterat att folk inte alltid är intresserade av mitt svar. Du tillhör väl undantagen.
Jättefin amaryllis som VI fick. Fast vi kunde inte ha delad vårdnad om den, utan den fick bo kvar här på heltid.
Kram!
Jag går ALLTID in och läser dina svar!(?)
.Vad gäller sminkning så minns jag en gång på 70-talet när vi sminkade upp dig med mascara och finesser. Det blev fint på dig.
Snackar vi blommor så kan jag meddela att orkidén jag fick av dig blommar nu igen. 🙂
Ja men det är enda gången jag har varit sminkad och då gjorde jag det inte själv! 😎 Vem fotade? (För nån gjorde väl det..?)
Härligt! 😛 Det glädjer mig! Du är så värd den blomman för det du gjorde!
Ja, någon fotade säkert. Hmm, får gå igenom mina bilder, tror jag och se om jag hittar nåt.
Usch då!..
Läser alltid dina svar!
Ha dé!/Kram
Va bra! För ibland har jag följdfrågor.
Kram!