Min sanning: Gunilla Bergström

Ett inlägg om ett TV-program.

---

 

Ibland glimtar det till och blir riktigt bra program på Sveriges Television. Serien Min sanning är en sån typ av program. I alla fall passar de mig: det är ett lugnt samtal mellan intervjuare och intervjuperson. Inga snabba klipp, inga hastiga kamerarörelser. Bara två människor som pratar. I kväll sa Gunilla Bergström ett sanningens ord.

Intervjuaren Anna Hedenmo och intervjupersonen Gunilla Bergström. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Största delen av programmet ägnades förstås åt Alfons Åberg, som Gunilla Bergström är litterär mamma till. Det var liksom inte tänkt att det skulle bli en massa böcker som översattes till flera språk och även filmades. Men så blev det. Genomsnittsbarnet Alfons – som ibland är fnulande liten unge, ibland djup filosof. Detta trots att Gunilla Bergström inte är, vad jag uppfattade nån ”barnmänniska”.

Två egna barn fick hon i alla fall. Det ena var en flicka med en hjärnskada. Men en lycklig liten flicka. Gunilla Bergström själv, däremot, försökte redan som tolvåring ta livet av sig – med magnecyl. Det lyckades naturligtvis inte, hon fick bara en jäkla skallebank. Depression och bipolaritet blev emellertid ingredienser i hennes liv. Ibland kan jag tänka mig att den maniska sidan i bipolariteten varit oerhört användbar i samband med att Gunilla Bergström tecknade eller skrev böcker…

Ett oerhört intressant och givande program – trots att jag ju inte egentligen läser barnböcker eller ens har läst Alfons Åberg. Missade du det kan du alltid kika på SvT Play här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den stumma flickan

Ett inlägg om en bok.

---

 

Julen 2010 fick jag i julklapp av Jerry den första delen en i vad som skulle bli en serie av författarna Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt om kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Boken hette Det fördolda och det lustiga var att den visades som TV-serie i mellandagarna, om jag inte minns fel. (I rollen som Sebastian Bergman hade man satt Rolf Lassgård, nu för mig inte enbart en släkting via mammakusinen B utan också den evige Sebastian Bergman.) För det var onekligen nåt bekant med boken när jag började läsa den i januari-februari 2011. Men det var en bra bok, den var spännande, även om det kändes lite märkligt att ha sett TV-serien först. Julen 2014 fick jag Den stumma flickan, den fjärde boken i serien, av samma givare som 2010. Tack Jerry!

Den här gången hittas en familj – mamma, pappa och två barn – mördade i ett litet samhälle. Ganska snart misstänker man en person, men när denne själv hittas skjuten måste polisen ta upp jakten igen. Riksmord kallas in och med det gänget även kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Från sjuksängen deltar ytterligare en medlem i Riksmord och det är hon som kommer på att det finns ett vittne. Snart börjar både polisens och mördarens jakt på en liten flicka.

Det här är en riktigt spännande polisroman. Visserligen märker man att det är två författare som har skrivit den, men förutom detta har den ”allt”. Jag försöker som vanligt lista ut mördarens identitet och får för en kvart känna mig stolt – till dess att sanningen avslöjas… lite mer… Precis så ska en deckare som får högsta Toffelomdöme vara!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tack snälla!

Ett tackande inlägg.

---

 

Strax efter jul – men före nyår! – hittade en julklapp vägen ner i min postbox. Idag mitt på dan halkade jag över till Tokerian och satte sprätt på den. Två tunga kassar släpade jag hem, men nu är förråden påfyllda (inte bara med garntomtar, alltså…)!

Julklapp från IU omsatt i matvaror.

Det blev fil, mjölk, bröd, färsk mat, fryst mat, sås, soppor, våffelmix och en och annan städgrej som fick följa med hem. Tack snälla IU!!! ❤ ❤ ❤

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sanning och brott i kvällens TV-tablå

Ett inlägg om tre TV-program.

---

 

Alfons mamma pratar sanningar på TV i kväll.

När jag skummade tablån för kvällens TV fastnade jag vid programmet Min Sanning klockan 20 på SvT2. Det är ett program som jag för det mesta lyckas missa. Sist var det visst underbara Lars Lerin som pratade sanningar där. (Tur att SvT Play finns!) Men i kväll är det barnboksförfattaren och illustratören Gunilla Bergström som snackar sant. Du vet Alfons Åbergs mamma. Gunilla Bergström ska bland annat prata om sin bipolaritet och om hur den har varit en tillgång i författarskapet. Vidare blir det prat om Gunilla Bergströms utvecklingsstörda dotter och om hur mamma Gunilla fick ett uppvaknande. Visst låter det intressant?!

Klockan 21.30 byter jag till SvT1 för då är det säsongspremiär för Veckans brott med Leffe och fenomenala Camilla Kvartoft. Jag tycker att det är både intressant och spännande program. Och så gillar jag hur de båda programledarna kompletterar varandra. Riktigt bra TV! Månntro det händer en del i själva programmet nu när TV3:s Efterlyst är nerlagt..?

Men TV3 kör den 20 januari igång en ny serie som jag är mycket nyfiken på, Mordet. I Mordet berättas offrens historia. Vidare ska man försöka ge en bild av den stora förlust som drabbar offrets nära och kära. Programmet görs i samarbete med Brottsofferjouren. Tyvärr finns det inte så mycket att LÄSA om programmet på TV3:s webbplats. I stället hänvisas man till filmklipp. Och det är väl bra för den som gillar korta, snabba klipp. Själv föredrar jag att läsa mig till information – och (eventuellt) titta sen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Deckarnas svenska landskap – en antologi om svenska naturskildringar

Ett inlägg om en bok.

---

 

I morse läste jag en rätt dålig artikel i lokalblaskan om en bok som verkar vara rätt bra. Så jag sökte lite mer information på nätet om Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland, en ganska ny antologi som Kerstin Bergman är redaktör för.

Enligt texten om boken hos Adlibris har natur- och miljöskildringarna blivit nåt som är typiskt för svenska deckare. Det är i den vackra naturen som kontrasten till mord, våld och elände blir ännu större. Vissa orter eller ställen i Sverige har sina egna deckarförfattare. Författare, som inte bara skriver spänningslitteratur utan också beskriver den lokala miljön. I den här antologin har Kerstin Bergman, med hjälp av svenska deckarexperter, samlat läsupplevelser och landskapsminnen. Totalt innehåller antologin 25 texter om våra landskap och deras deckarförfattare, några skrivna av redaktören själv, bland annat texten om Östergötland.

Kerstin Bergman är inte bara litteraturvetare och deckarrecensent, hon är dessutom ledamot av Svenska Deckarakademin. Hon skriver också en deckarblogg, CrimeGarden.

Det här verkar vara en intressant bok och den har redan hamnat på min inköpslista!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Upphittat och inte ett barr, eller..?

Ett självironiskt inlägg.

---

 

Envist klängde den sig fast, den lilla garntomten.

Vem var det som sa att granen inte barrade så mycket? Var det samma person som sa att man kanske hittar en (1) tomte efter att man avjulmöblat och burit ut kartongen i förrådet? Härom kvällen hittade jag ju en tomte bakom pappa. Igår kväll var det färdigt igen. Då upptäckte jag en liten garntomte som envist klängde sig fast vid ljuskronan i vardagsrummet. Glad såg den ut också, antagligen för att den hade lyckats lura mig och hålla sig kvar. (Som du märker har jag ett mycket personligt förhållande till mitt julpynt.)

Nu är den emellertid nerplockad – och ligger tillsammans med pappas tomte i hallen och väntar på att bli utburen i förrådet. Det tar tid. Allt tar tid just nu. Men det ska bli bättre med det.

Sen var det det här med barren… Det var… ”Nån” som skröt om att granen inte barrade så mycket, bara just när allt pynt plockades av. Det var i och för sig ganska sant. Men jag städade noggrant efteråt – både med sopkvast och skyffel och dammsugare. Noggrant? Hum… det tycks som om jag inte riktigt har kläm på det där

inte ett barr…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Samtliga barr upphittade EFTER den noggranna städningen…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »