Ett inlägg om en TV-serie.
SvT följer gamla traditioner när man för nionde året i rad kör Stjärnorna på Slottet. Den här säsongen har Helena Bergström, Örjan Ramberg, Özz Nûjen, Harriet Andersson och Rikard Wolff samlats på ett skånskt slott. De fem ska under lika många dagar frotteras mot varandra. Vi tittare ska få se dem skratta, gråta och berätta sånt vi aldrig hört förut – inte om dessa stjärnor, i alla fall…

Helena Bergström ordnade en kräftskiva på slottet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Helena Bergström berättar att hon föddes in i en skådespelarfamilj. Och redan de första minuterna hon pratar om sitt liv vid frukosten får vi veta en och annan familjehemlighet. Ytterligare såna levereras under dan – tillsammans med mycket gråt och skratt, som sagt. Helena Bergström säger till och med vid ett tillfälle att hon är väldigt bra på att gråta – men att hon också skrattar ibland.
Det är en trivsam dag utan bråk mellan deltagarna. Det är nästan bara Helena Bergström själv som pratar; Özz Nûjen får in ett par frågor. Rikard Wolff behöver kanske inte fråga eftersom han och Helena Bergström har känt varandra så länge. Örjan Ramberg är väldigt nedtonad och Harriet Andersson hör lite illa, men är tuff som deltar i dagens evenemang. Kanske hade jag förväntat mig lite mer… spänning och några flera ”avslöjanden”.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Håller med, det var lite lamt och händelsfattigt. Tycker timmen gick väldigt fort dessutom, men det är härligt att ”Stjärnorna” är tillbaka… nu ska det bloggas… (;-)
Jamen visst var det?! Och jag håller med om att timmen gick väldigt fort, det sa mamma här också. Märkligt…
Stjärnorna sågs (något okoncentrerat, kvällens tvhändelse var Downton Abbey)under en hel del fniss under sk tjejkväll hos kompis, nog är Helena Bergström bra på att gråta alltid 😉 Hon lyckades både äta och prata samtidigt, hur sjutton gjorde hon? Och de andra bara lyssnade!
Harriet Andersson var tuff som kavade upp på hästen trots sin ålder, rätt snygg fortfarande dessutom.
Inte det bästa av Stjärnorna men trivsamt. Och rätt skönt slippa bråk – även om det är vad som kallas bra tv, hm.
Jo trivsamt var ordet. Och jag håller med om att det är skönt att slippa bråk. Bråk är inte alls bra TV för mig. 😛