Ett mörkt inlägg.
Dvala…
Jag har levt i nån sorts dvala idag. Inte orkat vara uppe mer än en kvart åt gången. Mitt dvalliv är märkligt. Jag ligger i sängen, har TV:n på lite svagt. Föreställer mig hur människorna i rutan ser ut efter deras röster, typ ”hon måste ha stor näsa”, ”han är storvuxen”, ”han har ett talfel”. Just det senare får mig att tänka på en av mina före detta chefer, S. S deklarerade vid ett tillfälle att kriteriet för att få bli programledare eller nyhetsuppläsare i TV är att man har ett talfel. Elakt, men jag börjar tro att det är sant.
Är det natt eller dag? Jag hör att regnet vräker ner och att vaktmästaren kör sin traktor fram och tillbaka här utanför. Sandar han fast det regnar? Mina sinnen måtte spela mig spratt. Utryckningsfordon tutar. Först ett, sen ytterligare ett. Vad händer? Är jag inblandad? Jag vänder mig på sidan och slumrar en stund.
Pupill påverkad av medicinen.
Mitt huvud känns som om det ska sprängas. Jag går upp, tar mediciner av olika slag. En kvart under morgontimmarna lyckas jag fylla i en tvåveckorsrapport och skicka in. Plikttrogen in i döden. Jag mår illa. Kryper tillbaka ner under täcket. Världen snurrar. Det är mörkt. Det är ljust. Var är mina glasögon?
Då och då ger min mobil ifrån sig små surr. Jag vill, men orkar inte titta genast. Sen glömmer jag bort. Kanske orkar jag göra det jag ska. Borde göra. Senare. Just nu är det så skönt att sjunka in i dvalan.
Jag vaknar till av dubbleringar. Dubbleringar hos TV-rösterna, såväl manliga som kvinnliga. De säger:
- supersuper
- väldigtväldigt
- litelite
Förstärker de sina budskap på detta vis, tror de? Ekoeffekten studsar i min tomma hjärna. Och när jag ändå vaknar till lite undrar jag om jag inte luktar lite illa. Men jag duschade ju igår. Eller? Tänderna… borstade jag väl… i natt? Flyter bort. Kroppen orkar inte ta tag i hjärnans utkastade… trådar…
Sen drömmer jag en stund. En mardröm, förstås. Eller en sanndröm? Nån har gjort ett flödesschema av hur jag hänger ihop med andra. Nån kartlägger mitt liv, tar det i besittning. Skickar mig – i utbyte – underlig musik, konstiga budskap och bilder på katter. När jag vaknar ser jag en fet spindel. Men det är inte verkligheten. Verkligheten är Amaryllisen från L, blomman på väg att slå ut i mitt mörklagda kök.
Amaryllisen från L.
Och nej. Jag tänker inte ta den medicinen med morfin i igen. Men jag har fått i mig lite makaroner. Det här inlägget har tagit hela dan att få till. Jag har inte orkat roa dig som jag brukar.
Tack till alla fyra som har frågat mig hur jag mår idag!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Men, har det tagit i så väldigt, är den flunsan då åkt på tro !! Jag kan bara säga, krya på..och hoppas du snart mår bättre igen !
Det kanske inte framgick ordentligt av inlägget, men jag tror att medicinen jag tog, som innehöll morfin, påverkade mig negativt. Jag har varit riktigt sjuk idag.
Jaha, ja, då kanske du ska vara försiktig med den. Fortsatt krya iaf !
Du… jag tänker inte ta den medicinen igen… 😮 Nu har jag klarat mig utan den i 24 timmar och börjar återfå mitt sedvanliga jag.
Du borde nog söka läkaren detta låter inte bra du måste få hjälp.
Krya på dig !
Som jag skrev till Gunilla ovan, så tror jag att det var medicinen jag tog, som innehöll morfin, som påverkade mig negativt. Men jag fick välja mellan den och att kvävas.
Låter inget vidare det där. Krya på dig!
Ont krut förgås inte så lätt… Ska försöka låta bli medicinen i natt.
Nej, det lät inget vidare…
Förmodligen medicinen, morfinpreparat brukar ha den effekten, riktigt kusligt kan det vara.
Hoppas du klarar dig utan den och att ”kulmen” är nådd och det vänder.
Krya på dig ❤
Ha dé!/Kram
Jag har ömsom mått illa, ömsom varit kraftlös och bara sovit. Jag får välja – sova och må illa i vaket tillstånd eller inte kunna sova alls. Pest eller kolera, typ.
Kram!
Men så jobbigt du har det, hoppas det går om snart.
Det har varit ett tufft dygn.
Åh fy fasen vad läskigt- Med den beskrivningen är jag lite glad att jag inte tål morfin.
Magen har reagerat på det tidigare, så det var väl därför jag mådde illa. Men en hel dag var lite mycket. Den märkliga orkeslösheten var fruktansvärd, inte jag, på nåt sätt. Idag är jag uppe, på darriga ben. Vi får se hur det går att åka och handla julmat. Jag ramlar väl i kundvagnen… 😉
Styrkekramar härifrån.
Tack, Lisa!
Ta det vackert idag du är inte frisk ännu, julmaten finns kvar både till dig och alla andra flera dagar ännu. Vila så du orkar !
Tänker på dig varje dag!!
Vet hur det är att vara ensam
Kram
Du är så snäll, Grethe! Jag tänker på dig varje dag också, så i tanken är du inte ensam.
Nu är handlingen färdig, har färska grönsaker kvar att handla, men det får vänta tills närmare jul.
Det var så hemskt igår, men jag överlevde och eftersom jag vilade mycket hade jag kraft att åka iväg med bilen en stund och handla. Det gick bra. De kommande dagarna har jag bara tvätt, strykning, julpyntning, gran och lite städning kvar. Det går bra om jag sprider ut det – och låter bli den där medicinen… 👿
Kram!