Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 december, 2014

Ett aktivt inlägg.


 

Johnnys tatuerade ben

J:s tatuerade vad.  Benet verkar för övrigt vara nyrakat, så en tävling är troligen på gång.

Snacka om att ha varit mega-social den här veckan. OCH i helgen. Idag blev det en tripp över till en stadsdel här intill. Jag hade blivit inbjuden att närmare studera fem (5) papperskassar med böcker och välja ut sånt jag vill ta med mig hem och läsa innan resten fraktas till Myrorna. Så himla gulligt av A och J – som dessutom bjöd på kaffe, choklad och ett blottat mansben… Det är ju inte var dag man får se det senare. Inte heller ett nyrakat sådant. Men J förklarade att det hade med tävling, eventuella skador och plåster på håriga ben att göra. Jag fattade galoppen direkt – min operationstejp fastnade visserligen inte i kroppshår, men i en utstående brun prick. Denna prick blev tvungen att avlägsnas kirurgiskt innan tejpen över såret och de 24 agrafferna (jätteklamrar) kunde dras bort…

Om nåt litterärt följde med mig hem? Självklart gjorde det det! Det blev en nästan full papperskasse med främst deckare. Jag plockade något åt äldste bonussonen också, men det visade sig att han redan hade läst boken i fråga. Då läser jag den! Jag klagar inte!

En kasse böcker fr A o J

En kasse böcker från A och J fick ett nytt hem i New Village.

 

Andra advent

Andra advent är det visst idag…

En tur ut till Förorten stod sen på agendan när Fästmön slutat sitt arbete. Hantverkare ska in i Himlen under morgondagen och möbler och garderober behövde flyttas och plastas in. Vi är båda klena i våra axlar, men Anna är stark som en björnhona i armarna och lyckades tillsammans med sonen baxa undan det mesta. Hoppas nu att hantverkarna blir klara i morgon. Fast de kommer tillbaka direkt efter nyår – för att göra vadå, undrar man? Informationen var som vanligt undermålig. Vi tröstade oss med andra advents-fika.

Nu är det kväll i New Village och maten står i ugnen i skrivande stund. Jag tidsinställer det här inlägget – som vanligt – för i kväll vill jag hänga med Anna och göra annat än sitta vid datorn. Vi har flängt än hit, än dit båda två och vi behöver kvällen tillsammans.

Den som missade fredagens lösenskyddade inlägg kanske bör slänga ett öga på det för att få ihop ett och annat. Kommentera dock inte här, utan i det lösenskyddade. Om du har nåt att säga. Ibland har man inte det. Inte jag själv heller.

God afton!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mystiskt inlägg.


 

Men nu får ni väl komma igen och gissa lite rätt!!!

 

Just nu läser jag så många mystiska och skumma böcker, så jag blir väldigt lättpåverkad. Bilden här nedan är tagen i mitt hem, men kan du se vad den föreställer???

Bildgåta

Vad 17 är detta???


Den som hittar det rätta svaret
får äran att föreslå ett ämne för ett inlägg här på bloggen. Så kom igen och gissa på nu!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Änglarnas tårar

Jag visste det! Så snart jag hade lyssnat till de första orden som trillade ur uppläsarens mun i torsdags kväll förstod jag att Änglarnas tårar, den sista delen i Anna Nilsson Spets trilogi Hållplats Sverige, skulle vara den starkaste. Samtliga böcker är utgivna på Vombat förlag.

I de två första böckerna har vi fått följa främst systrarna Almina och Alma, vars liv slås i spillror genom kriget i Bosnien. Så småningom samlas familjen i sitt nya land, Sverige, nånstans i krokarna runt Uppsala. Storasyster Alma tar upp sina studier till läkare och bosätter sig i Uppsala tillsammans med sin man. För kriget till trots träffar båda tjejerna var sin man och får uppleva kärlek.

Men den här boken är inte bara fylld av kärlek. Den rymmer så mycket… ingenting. Som när familjen första gången återvänder till Bosnien för att se vad som finns kvar av hemmet. Mamma Aida säger:

[…] Här ligger tre generationers liv och leverne i aska och sopor. Det finns ingenting kvar. Allt är borta och förintat, […]

Alla i Bosnien förlorade nån. Under en vecka i juli, berättar Almas svärmor Senada i Srebrenica, mördades mer än 8 000 personer. Män och pojkar fördes bort och torterades och avrättades. Många familjer visste inte vad som hänt männen, det fanns inga kroppar att begrava.

Almina får frågan om hon vill vittna vid Krigsförbrytartribunalen. Det går inte att föreställa sig hur det kändes. Men Almina är en stark ung tjej och hon vill att världen ska få veta. För även om man aldrig får några svar på sina

varför?

är det viktigt att få berätta för att kunna göra ett avslut. Eller som pappa Dzemo säger till Almina:

[…] – Almina, nu har du satt punkt för det här kapitlet i ditt liv. Nu måste du gå vidare. Du kommer aldrig att glömma det du varit med om, men gå vidare, flickan min.
Jag la mina minnen i en låtsasask i mitt inre, låste asken och slängde både den och nyckeln i Mälaren. Där skulle ingen hitta den, låsa upp den och släppa ut ångesten igen, tänkte jag då. […]

Det här är en riktigt tung och tuff avslutning på Hållplats Sverige. Toffelomdömet blir det högsta!

Dobro Dobro Dobro Dobro Dobro

Eller, i Tofflianska mått mätt

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Hvala, Anna, för fin läsning!


Här kan du läsa om Almina.

Här kan du läsa om Alma.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

frågetecken

Hur tänker du rösta?

På grund av att en del röstade på ett visst ynkligt, patetiskt skitparti på ren svenska och för att Sveriges partier inte kan samarbeta över blocken blir det nyval nästa år. Därför undrar Tofflan hur du tänker rösta i nyvalet.

Frågan och svarsalternativen hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Det är också inne i själva omröstningen/frågan som du kan kommentera ditt svar. Du kan också skriva ett eget svarsalternativ där.

Tack på förhand!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Hur långt har du kommit i julerierna? Under den gångna veckan undrade Tofflan om du har köpt några julklappar än.

Så här fördelade sig de 27 inkomna svaren:

37 procent (tio personer) svarade: Ja, jag har kommit en bra bit på tomtevägen. 

22 procent (sex personer) svarade: Ja, en och annan enstaka.

18,5 procent (fem personer) svarade: Nej, jag köper inga julklappar. 

18,5 procent (fem personer) svarade: Nej fy! Stressa mig inte, jag har inte ens börjat tänka på julen och klappar än!

Fyra procent (en person) svarade: Other:
Inte köpt än, men vet vad jag ska köpa 🙂!

 

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Som vanligt hoppas jag att du kollar in den NYA frågan, i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Glas på Myrorna i Boländerna

Glasklart?

Det svänger snabbt i tillvaron. Jag brukar nästan aldrig lyckas, men i morse gjorde jag det: jag somnade om efter jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Och jag sov som en sten i över två timmar. Det var precis det jag behövde efter att kropp och hjärna har gått på högvarv sen i fredags. Nu har jag landat i den tillvaro som är min igen. Den där glasklara, där målen är satta högt och delmålen prickas av ett efter ett…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Din e-postadress syns inte utåt, för andra läsare.

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »