Posted in Böcker, Personligt, tagged Älskade du, älska, bagage, bakifrån, Barbara Voors, böcker till salu, berättarjag, betydelse, Bibeln, cyberspace, dator, debutroman, den första kärleken, Djävulens ansikte, dras in, efterbehag, Egenmäktigt förfarande, En bok för alla, född, föräldrar, göra ont, gemene man, god, holländskt påbrå, internet, Iran, kärlek, knä, Lena Andersson, leva, litteratur, mamma, märkligt namn, mild, Missionskyrkan, mobiltelefoni, Nacka, obeveklig, offer, omöjlig, ord som knivar, packa sina väskor, pappa, på gott och ont, publicerad, salig och härlig blandning, sårbar, självhävdelsebehov, skor, smärta, sms, sova, Stockholm, svar, syskon, trygg, uppvuxen, uteblivet ord, utgåva, välja, verktyg on 30 november 2014|
Ett inlägg om en bok.
Barbara Voors är författaren med det märkliga namnet som är svensk. Fast ändå inte. Hon är född i Stockholm, har holländskt påbrå, är uppvuxen i Iran och bor i Nacka. En salig och härlig blandning. Jag har läst ett par böcker av henne tidigare och blev överlycklig när jag hittade hennes debutroman Älskade du för fem kronor i Missionskyrkans hylla för böcker till salu. Boken kom ut redan 1990 och utgåvan som följde med mig hem är publicerad i serien En bok för alla.
Den här boken handlar, precis som du säkert förstår av titeln, om kärlek. Men det är en omöjlig kärlek. Berättarjaget drabbas av den första kärleken och den är så skör och svår och… bara omöjlig. Med sig i bagaget har hon också sina föräldrar, med mamman som då och då packade sina väskor och flyttade för att leva med en annan man än pappan. Jaget själv har ett otroligt självhävdelsebehov, medan syskonen verkar betydligt tryggare.
Jag dras in i den här boken, obevekligt. Den gör fruktansvärt ont att läsa. Den får mig att känna att Lena Andersson kan slänga sig i väggen med sin Egenmäktigt förfarande. Älskade du har ord som knivar och jag minns precis hur det var när man älskar och blir älskad första gången och hur sårbar man var. Hur varje ord fick enorm betydelse – liksom varje uteblivet ord.
I början av boken skriver Barbara Voors:
[…] Vi tror att vi väljer kärleken och den vi älskar. Det är inte så. Kärleken väljer oss till offer som hon formar efter behag. Kärleken är inget milt eller ens särskilt gott, det är ena sidan av djävulens ansikte. Jag trodde att kärleken var såsom en berättelse i Bibeln, som jag sov med som liten. […] Sålunda kom kärleken bakifrån och slog sina knän under mina så att jag föll under smärtan, genom smärtan. Du. […]
Även om den här boken är skriven när mobiler, datorer och internet var nåt som var inte gemene mans verktyg står den sig. Men kanske hade personerna i berättelsen agerat annorlunda med sms och i cyberspace – på gott och ont.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 