Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 november, 2014

Ett inlägg om en bok.



Uppdaterat inlägg:
Lördagen den 22 november har Deckarakademin sitt höstmöte på det 25-årsjubilerande Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Då utses vinnarna!

 

Tyskt RekviemAtt börja läsa den sista delen av en trilogi deckare är definitivt att börja i fel ände. Men nu blev det så därför att Philip Kerrs bok Tyskt rekviem är en av fem nominerade böcker av Svenska Deckarakademin till Årets bästa utländska (till svenska översatta) kriminalromanOch just av det skälet – nomineringen – hamnade den hos mig för att läsas och skrivas om (trots att en kleptoman stulit min bäste recce-penna…) Boken är utgiven av förlaget Historiska Media.

Boken har sin början 1947 i ett sönderbombat Berlin. Förre kriminalpolisen Bernie Günther försöker jobba som privatdetektiv. Det uppdrag han får handlar om att utreda mordet på en amerikansk officer i Wien. Bernie reser dit, lättad att slippa ifrån hustrun, som uppenbarligen haft en älskare eller flera. Dessvärre är Wien ingen lugn plats. Där vimlar av alla sorters spioner – tyska, ryska och amerikanska. Dessutom nalkas det kalla kriget.

Det här är en riktigt hårdkokt deckare. Den är bitvis så hårt kokt att den påminner om Bill & Ben-böckerna och Vilda Västern – med den skillnaden att detta är kvalitetslitteratur. Språket är ibland så rakt på att man nästan skär sig på dess kanter. En bok som börjar med en entré av en man som liknar en elak gammal babiankung kan nog inte vara annat än vass.

Jag slås av hur kyligt scenerna kring samlagen i boken skildras:

[…] Det var snabbt gjort, för hennes del expedierat med nästan yrkesmässig nonchalans, som om hon givit någon ett lavemang. I samma ögonblick jag var klar begav hon sig iväg till badrummet nästan utan att ens ha fått färg på kinderna och med det använda gummit i handen som om det vore en död mus hon hittat under sängen. […]

I övrigt är detta en ganska blodig historia, full av tortyr av det groteska och otäcka slaget. Eller vad sägs om en korkskruv i nåns knä? Och när huvudpersonen träffar en person han trott blivit avrättad sveper han en vodka och utbrister:

[…] Döden klär dig, Arthur. Du ser frisk ut. […]

Lite för hårdkokt för min smak, men väldigt välskriven är mitt samlade omdöme. Högt, med andra ord!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om teknik och krämpor.


 

naken vid datorn

Teknikfientlig – i vissa lägen.

Understundom är jag teknikfientlig, allra helst när det gäller teknik som jag anser inte är säker. Jag vill se resultat av ordentliga prövningar först innan jag ger mig in i nåt nytt. En sån teknikpryl som jag vägrar är Mina vård-kontakter, som man helst ska vara ansluten till anser organisationen som borde ta tar hand om människors vård och hälsa.

Min främsta invändning är att det inte är ordentligt prövat att sekretessen fungerar. Det spelar ingen roll att man kan använda e-legitimation – såna kan ju kapas, läste jag så sent som i morse. Dessutom tycker jag att det är lite krångligt med e-legitimation, ärligt talat. Sladdar, dosa och kort hit och dit eller mobilskärmen, som är alldeles för liten för mina dåliga ögon, och en massa siffror och koder hit och dit.

tabletter

Idag fick jag min medicin!

Igår hade jag ont i mitt tromboflebitben hela dan. Och bråcket gjorde sig påmint. Men det var inte därför jag behövde få fatt i Vården utan på grund av en gul lapp på anslagstavlan framför mig. Lappen påminde mig om att beställa medicin eftersom två mediciner jag har inte räcker över jul. Vis av erfarenhet vet jag att man måste vara ute i god tid om man ska ha kontakt med Vården.

Så jag ringde. Men tro nu inte att man får prata med en levande människa, det får man nästan aldrig. Jag fick knappa mig fram och sen läsa in ett meddelande. (Det var för övrigt den enda gången igår jag använde min röst. Det gick bra.) Fem dagar skulle det ta och eftersom det var sent på eftermiddagen räknade jag med att ha medicinerna på måndag.

Idag hade jag ett ärende till Tokerian och passa på att slinka (vilken slinka?) in på Hjärtat som ligger i samma hus. Jag skulle handla ett par receptfria varor på apoteket, men eftersom jag ändå var där bad jag receptarien att kolla om det nyligen hade kommit nåt e-recept. Min förvåning var stor när det faktiskt hade det!

Det känns skönt när gammal beprövad teknik (<== mobiltelefoni) funkar för receptförnyelse! Men allra bästa var det när jag kunde mejla min doktor direkt och få både svar från doktorn och medicin inom 24 timmar. Fast det var då, det. Nu är det nu. Och så länge det funkar att ringa tänker jag göra det – tills man har löst säkerhetsfrågorna kring Mina vårdkontakter, som min mottagning enligt egen utsago blev tvingad att ansluta sig till.

Men hur har DU det? Har DU ett Mina vårdkontakter-konto där du bokar besök i vården och förnyar recept??? Och hur funkar det för DIG??? Skriv gärna några rader i en kommentar här eller vid nåt lösenskyddat inlägg (ifall du har lösenord) så slipper vem som helst se vad du skriver!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

 

Professor Frans Stenberg

På tryck just nu!

Just nu är jag lite inne på deckare. Det KAN kanske skyllas på boken jag läser för tillfället för att därefter recensera, men också för att jag helt enkelt är en deckar-fantast. Deckare är verkligen böcker jag helst läser.

Därför blev jag synnerligen uppspelt och väldigt nyfiken på en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Det är Mohamed Omars Professor Frans Stenberg och det stulna guda-huvudet. Idag såg jag på Twitter att boken har gått till tryck. Boken är egentligen inte en deckare av vanligt slag, utan en detektivnovell. Men det som gör mig extra nyfiken på den är att handlingen utspelar sig i Uppsala. Och en hastig titt på det läckra omslaget gör att boken ser väldigt lockande ut. Det vore riktigt roligt att få läsa den och recensera den!

Jag har tidigare läst och recenserat en helt annan typ av bok av samme författare, Skymning öfver Upsala, som består av lyrik. Särskilt spännande är det när en författare byter genre, så där, tycker jag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett nytt socialt nätverk.


 

facebookIgår läste jag en TT-nyhet om att Facebook förbereder en företagsversion. Det vill säga ett ställe där registrerade användare kan snacka med varandra, knyta jobbkontakter och samarbeta kring handlingar. Den nya sajten kallas Facebook at work och tanken är att den ska funka lite som LinkedIn redan gör idag – det vill säga som ett jobbnätverk i cyberspace.

Enligt TT-nyheten försöker Fejan hitta sätt att bredda sin verksamhet. Har man så många som 1,35 miljarder aktiva användare bör man nog ha en stor enhet som jobbar med utveckling. Men det jag inte begriper är varför man ska utveckla nåt som redan finns? LinkedIn är, enligt min mening, en alldeles utmärkt mötesplats för jobbkontakter och för att knyta jobbkontakter. Sen finns där förstås människor som inte riktigt har förstått LinkedIn och använder sajten för att snoka. Men jag har inget att dölja och förresten kan man välja att ha en dold profil om man så önskar.

linkedin_logoJag hänvisar ofta till LinkedIn i mina kontakter med arbetsgivare. Den som har konto där kan nämligen se hela den profil jag har byggt upp, en profil som är jobbinriktad. Inte nog med att jag kan visa upp arbetsprover och rekommendationer av före detta chefer och kollegor, jag kan få mina kompetenser intygade av människor jag har jobbat med. Vidare har jag lagt upp ett CV, information om mina språkkunskaper och datakunskaper, inskannade kopior av mina examina med mera.

Nej, jag förstår inte riktigt Fejans breddning här när det redan finns ett jobbnätverk. Jag hade hoppats på att Fejan i stället skulle ha utvecklat företagskontona så att den som är anställd hos en snål arbetsgivare slipper logga in på företagssidorna via sitt privata Facebookkonto…

Finns DU på Fejan? Finns DU på LinkedIn? Vad har DU för nytta och nöje av dessa nätverk??? Skriv gärna och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Matkällaren t höger efter

En rätt typisk källare.

Det händer att jag inte begriper mig på människor. En sån typ som jag inte alltid förstår är mig själv. Därför måste jag hela tiden lura mig själv in på nya spår för att inte fastna i det som har varit och det som inte går att göra nåt åt. Såna är visst inte alla människor och det fick jag exempel på igår. Låt mig berätta om Källarmannen – i stora drag…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Eftersom jag byter lösenord då och då har jag en sändlista. Det glädjer mig oerhört att den börjar bli så lång! TACK!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »