Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 november, 2014

Ett inlägg om en bok.


 

Det man inte vetDet är inte bara dåligt med Bokus. Som jag skrev i ett tidigare inlägg har de bra priser och bra sortiment samt snabb leverans. I slutet på oktober nätshoppade jag ett par pocketar, en julklappsbok och en inbunden bok på Bokus bokrea. Jag gav bara 29 spänn för Alice LaPlantes Det man inte vet. Och det var en god investering, för den här boken har gett mig bra information samtidigt som den var gripande.

Boken handlar om Jennifer White, en framgångsrik handkirurg. Men när hon uppnår pensionsåldern drabbas hon av alzheimer. Och sjukdomen har ett snabbt förlopp. Barnen anställer en kvinna som sköter Jennifer dygnet runt i hemmet. Fast när grannkvinnan Amanda, Jennifers väninna, hittas mördad blir polisen misstänksam. Amandas fingrar på högerhanden är avlägsnade av nån som är professionell med kniven…

Man skulle kunna läsa den här boken lite som en deckare. Men i mina ögon är det en skildring av demens. Omvärlden skildras via sin dialog med Jennifer. Läsaren får vara med om snabba kast, aggressivitet, hallucinationer, förvirring, glömska – allt som är typiskt beteende hos den som är dement. Intressant nog är det skildrat utifrån den sjuka själv. Naturligtvis är det svårt att avgöra om sjukdomen och dess symtom är korrekt skildrade. Jag läste i vart fall i en artikel att författaren skrev boken lite som en deckare för att hantera sin egen mammans alzheimer. Boken fick priset Wellcome Trust, ett pris som delas ut till litteratur som behandlar medicin och hälsa.

Det här är en välskriven och intressant roman om en fruktansvärd sjukdom. Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en konsert.


 

Nä, jag är inte i London. Jag är livegen, remember? Då får man inte resa utomlands ens om man har råd. Råd har jag inte, men goda vänner. Jag har tillbringat eftermiddagen tillsammans med Status Quo.

Status Quo

Status Quo. (Bilden är lånad från bandets webbplats.)


Hela eftermiddagen 
blev det förstås inte. Men en och en halv timme, lite drygt, lyssnade jag. Drömde mig bort, mindes ett annat liv… Jeansjackor, lukten av bensin och cigarretter, smaken av pepparmintcerat. (Jag fick ceratet i julklapp samma jul som jag fick vinyl-LP:n Quo.) Och killen med de runda brillorna på sin röda och vita Puch AlabamaAllt till tonerna av Status Quo.

Visst lät de lite äldre. Visst lät vissa av låtarna från konserten på The Roundhouse lite… entoniga… Men när Paper plane flög ut genom högtalarna, tätt följt av Caroline, då var Matchstick Men bättre än de fyra skalbaggarna från Liverpool.

Tack, Kev, för upplevelsen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kundtjänst och service.


 

Uppdaterat inlägg: Ha ha ha! Fram på seneftermiddagen har jag fått svar på min fråga, denna gång av Christopher. Han svarar att rabatten fortfarande (ja jag fick den ju liksom igår…) är aktiv fram till den 17 november och att jag är välkommen att enkelt nyttja den vid min nästa beställning. Sen är det samma jävla länk till den avslutade undersökningen. Och när jag svarar på mejlet och undrar varför de inte från början anger hur länge rabatten gäller… får jag ett autosvar med ett nytt ärendenummer. Surprise, surprise…

 

Ett orange paket från Bokus

Ett orange paket från Bokus är trevligt att få. Kontakt med Bokus Kundtjänst är däremot mindre trevligt.

Det händer att jag köper böcker hos Bokus. Där är det bra sortiment och priser och snabba leveranser – även om de inte har utkörning till min närmaste paketutlämning utan jag måste ta bilen för att hämta mina paket. Ibland. När paketen är stora. Det händer inte så ofta nu för tiden. Små paket kommer hem till postboxen.

Men det är lite jobbigt att man får så himla mycket reklam så snart man har gjort en beställning. Uppenbarligen har de koll på vad man söker efter på nätet också. Jag kan kika på lite böcker eller köpa – eller bara blogga om dem – och vips dyker det upp reklam som banners eller via mejl på just dessa böcker. Jag har slutat att tycka att det är läskigt – all trafik på nätet går ju att spåra.

Däremot har jag en del synpunkter på Bokus kundtjänst och service – inklusive marknadsföringen, förstås. Igår fick jag ett mejl att jag hade en rabattkod som skulle ge mig fem procents rabatt på nästa köp. Men det var bråttom att utnyttja rabatten, för enligt mejlet går den snart ut. HUR snart framgick emellertid inte.

Eftersom jag är en frågvis typ, som dessutom tycker att marknadsföring i form av rabatter är bra, men bör innehålla ”komplett” information, kontaktade jag Bokus kundtjänst via e-post igår kväll. Att få ett rabatterbjudande som inte är tidssatt känns oseriöst. Jag frågade helt enkelt vad det var för slutdatum på rabatten. Direkt kom med autosvar ett meddelande om att jag anmält ett ärende hos kundtjänst samt vilket ärendenummer det har. Idag på förmiddagen kom det ett svar via mejl. En Simon skrev:

Hej, tack för ditt mejl!
Vilken rabattkod har du fått iåfall? Återkom så kan jag kontrollera hur länge den gäller.

Har du fler frågor eller synpunkter är du välkommen att kontakta mig igen genom att svara på detta mejl.

Med vänlig hälsning
Simon
Bokus kundservice

Vad tycker du om svaret du fick av oss? Klicka här!

Jag gissar att han undrade vilken rabattkod jag hade fått i så fall som det heter på korrekt svenska och svarade på vändande mejl. Det tog fem sekunder, sen hade jag fått ett autosvar på mitt mejl med ett ärendeummer. Fast då var det ett nytt ärendenummer…

Nåt svar på min fråga har jag inte fått sen dess och det är alltså flera timmar sen jag svarade på Simons mejl. Inte heller gick det att tycka till om svaret, för länken vid orden Klicka här! fungerade inte… Eller länken funkade och jag kom till en sida där det står att undersökningen är avslutad…

Nä… Bokus kundtjänst – eller kundservice, som de kallar den – har ett och annat att jobba med, förslagsvis:

  • ändra autosvarsfunktionen så att den bara kommer för nya ärenden, inte pågående
  • svara på mejl – och gör det inom rimlig tid
  • ta bort länkar i kundtjänstpersonalens mejls sidfot till avslutade undersökningar
  • anställ människor som kan skriva korrekt svenska
  • sluta skicka reklam och bomba mig med banners för böcker jag redan har köpt – från er…

Hade länken till undersökningen funkat, skulle jag ha sluppit blogga om det här.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Mystiskt bett på smalbenet

En prick.

Det är väl märkligt ibland hur allting bara faller på plats? Till och med det där sista, den där lilla, lilla pricken över i. I mitt vanligen ganska händelselösa liv har det blivit ett antal prickar den senaste tiden. Liiivet, du vet…

 

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Har du inte redan fått det, kan du skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag veckans lösenord till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Du kan när som helst säga stopp och belägg när du vill hoppa av listan och sluta få lösenord.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett diskutabelt inlägg.


 

GlasbordUnder november månad har lokalblaskan publicerat ett antal artiklar och reportage om psykiatrin. Jag tycker att de har gjort ett bra jobb! Äntligen får läsarna lite riktig journalistik sig till livs.

För snart ett par år sen invigdes en förskräcklig glasbyggnad vid Sjukstugan i Backen här i stan. Det var det nya, fina Psykiatrins hus. Påminner lite om Arbetsförmedlingens hus i mina ögon. En hög byggnad, glas överallt. Som människa känner man sig ganska liten när man står utanför. Tack och lov har jag inte haft nåt ärende dit in…

Upsala Nya Tidning kallar psykvården vilsen. Vården har aldrig varit prioriterad, enligt en av de citerade, en specialistsjuksköterska på BUP (barn- och ungdomspsykiatrin).

Ett par personporträtt vittnar om att det stämmer: vården är vilsen. Pernilla säger i en artikel att hon aldrig har mått så här dåligt. Ändå får hon ingen hjälp. Sara gråter och ber om hjälp, men under sommaren får hon ingen hjälp eftersom psykdoktorn har semester. Som patient blir man blir ju inte psykiskt frisk bara för att det är sommar.

Reportern Martina Lindvall kräver att psykisk ohälsa tas på allvar. Själv känner hon fyra personer som har tagit självmord och två som har försökt. Och hälften i hennes bekantskapskrets är eller har varit deprimerade. Martina Lindvall och hennes vänner och bekanta är inte unika: tre av fyra svenskar har erfarenhet av psykisk ohälsa på nåt sätt. Hon har träffat och pratat med 20 personer som nu är i kontakt med psykvården i Uppsala. Det är människor som är ensamma, har familj, jobbar, är arbetslösa, studerar… Det som är gemensamt för dem alla är emellertid att de känner sig mindre värda än andra, eftersom de inte får nån hjälp – hur dåligt de än mår. Patrik har, till exempel, sökt hjälp i ett år. Han har ännu inte fått varken diagnos eller behandling. Lisa har adhd och svår ångest, men har inte fått nån behandling under nästan två år. Däremot har hon fått stark medicin… Och Stig… han tog livet av sig inne i Psykiatrins hus. Kims mamma mådde riktigt dåligt, men nekades att träffa en läkare. Två dar senare tog hon livet av sig. 

Det är dags att inse att psykisk sjukdom kan vara dödlig. UNT:s artikelserie är en riktig ögonöppnare. Jag hoppas att ansvariga politiker läser texterna, tar dem till sig och agerar. Gör nåt!

Tack Martina Lindvall och UNT för god journalistik och för att ni tar upp ett angeläget ämne!

 


Livet är kort.

Read Full Post »