Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 november, 2014

Ett rent inlägg.


 

På TV i Sverige kan man tävla om det mesta. Vanligen tävlar man i sång och skrik musik, bakning och/eller matlagning. Eller i sport, förstås. Men från och med i afton tävlar man också i städning. Serien Sveriges städmästare startade idag på SvT1 med ett gäng städglada i Örebro. Naturligtvis satt städmanikern nummer 1 (<== yours truly) klistrad. För Marléne och Marie-Louise ville jag inte missa! (Sist jag såg dem var på Pride för några år sen. De gjorde en bejublad entré på scenen!)

Marie-Louise och Marléne

Professor Marie-Louise och VD Marléne programleder Sveriges städmästare. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I varje avsnitt tävlar
fyra självutnämnda städproffs. I kväll var det tre kvinnor och en ung man. De fyra fick prova på att göra rent en soffa efter fredagsmys, ta bort fläckar, källsortera och stryka kläder. En efter en åkte ur tävlingen tills det fanns en ensam segrare. Segraren i varje deltävling får senare tävla i åttonde och sista delen. Högsta vinsten är en resa till Japan, världens renaste land, enligt programledarna. Mellan tävlingsmomenten ger programledarna städtips och Marie-Louise tar sina fantastiska baktprover. I kväll testades lösgodis.

Alltså, jag älskar det här! Det är roligt, underhållande och lärorikt! Inte hade jag klarat av att få bort fredagsmyset eller fläcken, men se källsorteringen och strykningen hade jag fixat galant! Baskat att jag inte sökte till tävlingen! Men självklart hänger jag med till Malmö nästa tisdag – åtminstone från bäste-fåtöljen framför TV:n

Toffelomdömet blir det högsta. Äntligen ett program där jag slipper se folk laga mat, säger jag bara! (Och under tiden jag tittade undersökte polisen i Uppsala en misstänkt bomb…)

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Service, ingen service och en riktig soppa

Ett trumpet inlägg, men glatt i änden.


 

Min föresats var att skriva ett positivt inlägg nu på eftermiddagen. Men det kan man ju ge sig den på att det inte blir. Fast lite ändå. Mot slutet. Ett antal ärenden skulle avverkas i city. Bland annat tog jag en tripp till Arbetsförmedlingen för att fixa biljetter till fredagens evenemang. Jag hade tur idag, för jag fick bra service – även om jag undrade hur arbetsförmedlaren kunde förväxla ett datum för ett klockslag… Nåja, för mycket ska man väl inte förvänta sig, man kan bli glatt överraskad.

Värre var det för kvinnan före mig i nummerlappskön. Hon var fem (5) minuter sen till sitt möte. Genomsvettig bad hon om ursäkt och på stapplande svenska försökte hon förklara att bussen hade varit försenad. Ingen nåd. Ingen nåd! Hon fick inte träffa sin handläggare. I stället fick hon köa för att få en ny tid – om två veckor, först, råkade jag höra. Empati, hört talas om det? Vad hände med den akademiska kvarten som annars är så vanligt förekommande här i universitetsstan? Och hur hade handläggaren på fem minuter lyckats både boka och ta emot en ny kund? Man undrar…

På väg till nästa ärende passerade jag Pensionsmyndighetens servicekontor. Jag tänkte att jag åtminstone skulle hinna boka en tid för ett möte. Det var dessutom så fiffigt att Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket hade detta kontor tillsammans. Jag tänkte att det var ju toppen, man kanske har frågor som tangerar alla tre myndigheter. Vilken bra idé och vilken toppenservice! Tänkte jag, som sagt.

När jag köat en liten stund kom jag fram till en kvinna bakom en disk. Jag sa:

Jag skulle vilja boka en tid för ett personligt möte.

Du skulle nog aldrig ha kunnat gissa att jag faktiskt fick det här svaret, som gjorde att alla mina tankar kring toppen och service kraschade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Min haka föll ner på bröstet.

[…] dom vill helst inte det…

Eh… Ett servicekontor som inte vill ge service – vad är det för mening med det??? 

Jag förblev stum och kvinnan stirrade på min haka. Antagligen blev hon nervös för att jag var tyst för hon la till:

Men en videokonferens går bra.

Då fann jag mig och svarade, medan jag vände kvinnan ryggen och stegade ut:

Tack så mycket. Tack så mycket för ingenting.

Sen gick jag till kyrkan för att mina svarta tankar skulle bli lite ljusare.

Gud är kärlek

Det är bra att Gud är kärlek när jag är arg.


Några tankar och böner 
samt ett toalettbesök senare fann jag mig inhandla ett par böcker för tillsammans en guldpeng. Ja, för jag hade dessutom hunnit träffa en föreföredetta kollega, morsat och blivit avsnäst (h*n hade bråttom, så h*n är förlåten). Nån tröst skulle jag väl ha!  En av böckerna ska ha Uppsalaanknytning, den andra är en debutroman.

Syndafallet och Älskade du

Syndafallet av Ruth Rendell och Älskade du av Barbara Voors.


Strax därpå fick jag en hård kram 
och trevligt sällskap under en timme. Människor lever så spännande liv, tycker jag som för det mesta sitter här hemma och ugglar! Till orden intog jag en helt ljuvlig tomatsoppa. Inte nån burksoppa, utan hemgjord, och så två brödskivor, Bregott, vatten, kaffe och liten chokladbit – för 60 kronor. Dessutom kom personal med brickan till bordet. Där snackar vi service! Och var i stan får man en lunch för det priset??? Svar: Ingenstans – mig veterligen!

Tomatsoppa och bröd

Dagens lunch för 60 kronor.


Ytterligare några ärenden och ett möte senare 
anlände jag till hemmets trygga vrå. Helt slut av dagens alla intryck, upptäckte jag ett kuvert i min postbox. Fylld av bävan tog jag upp det till lägenheten. Skulle det innehålla nåt dödsfarligt virus? Eller avföring, kanske? Det skulle ju passa bra till den här skitbloggaren, eller hur..?

Hand på brev

Vad kunde det vara i kuvertet?


Jag klämde och kände lite 
på kuvertet. Det var bulligt och lite mjukt. Med all säkerhet bajs, alltså. Men nej! Det var godaste vännen Rippe som fyllde på mitt förråd med nånting jag nyligen har försnillat! Tusen, tusen tack – inklusive för bonusprylen!!!

Och jag som gick och väntade på ytterligare en bok för recension får kanske rolig post i morgon också tack vare detta! All well that ends well. Men se Pensionsmyndigheten, den står inte högt i mina tankar längre. Varför ha servicekontor som inte ger service??? Beats me…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oomkullrunkeligt inlägg.


 

Ost o kex o vin

Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest.

Mitt liv tycks bestå av omkastade planer. Flexibilitet har blivit mitt mellannamn. Men det är bra. Det är sånt jag behöver träna på, det vill säga snabba byten av planer. Tidigare kunde omkastade planer ha kastat omkull mig. Nu ska det mycket till. Den största delen av tiden är jag oomkullrunkelig! (Det är ett ord som är helt underbart att få lägga i Ordjakten!)

Igår jobbade Fästmön både eftermiddag och kväll. Därför intog jag några spinkiga räkcrèpes till middag fram på eftermiddagen. Goda, men inte särskilt mättande. När jag sen hämtade Anna hade hon fått i sig några plättar till lunch – klockan kvart över fyra – så hon var inte direkt proppmätt. Då passade det hur bra som helst att duka fram de goda ostar vi inte orkade äta i helgen, kexen samt var sitt glas hemtrampat rött. En liten Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest, helt enkelt! Varför ska man bara äta gott på helgen? Nej, här kastar vi om alla planer.

Största omkastningen blir idag. Jag har plötsligt fått flera ärenden inne i stan, både roliga och mindre roliga, så jag ska inte bli sittande vid datorn alltför länge. Jag ska träffa flera myndigheter – vilket får till följd att jag måste skippa en, nämligen Pensionsmyndigheten. Fast det är bra, för då vet jag att jag kommer ut nån annan dag också. Ut i verkligheten med mig, bara!

Trasig tischa

Dags att köpa nytt i klädväg?!

Kanske borde jag också försöka hitta lite tid och pengar till klädinköp. Favorit-tischan har haft ett par pyttesmå hål och blev en hemma-tischa för ett tag sen. Men i morse när jag hade bråttom att få på mig kläderna för att skjutsa Anna till jobbet gick den definitivt sönder och duger inte ens som hemma-tischa. Om det inte är väldigt varmt och magen behöver kylas av… Jag bjuckar på en bild för att visa eländet.

Dagens roligaste möte blir med en journalist och författare som jag inte har träffat sen… 2010. Av olika skäl som jag hoppas få höra lite om idag över en skål soppa. Vi har annars haft annan kontakt – idag är vi ju alla så tillgängliga – på gott och ont.

På hemvägen måste jag handla kaffe och mjölk. Dessa två varor och toapapper är det som går åt mest här i hushållet när jag går hemma och drar. Anna slutar jobba klockan 16. Då blir det en tur ut till Förorten där det ligger paket med läkemedelstillbehör, tror vi, och väntar på henne i den där affären där jag helst inte handlar eftersom de var oförskämda mot mig och yngsta bonusdottern en gång för tre år sen. Vadå långsint..? Jag? Ha ha ha, det finns folk som är ännu mer långsinta, kan jag tala om. Såna som… äh, det är ett ämne för ett alldeles eget inlägg! Förresten har affären ifråga visst bytt ägare och kanske kan det göra sitt till vad gäller kundbemötande. Den ligger hur som helst lite off för oss, så där blir ändå inte mycket handlat. Många paket – inte alla! – kommer emellertid dit av nån anledning.

Nu ska sängen bäddas, magen få lite fil, kroppen tvagas och hela kläder letas fram. Vad händer på ditt håll idag??? Skriv gärna några rader så har jag nåt intressant att läsa när jag kollar bloggen nästa gång!

 


Livet är kort.

Read Full Post »