Ett ljust inlägg i november.
Idag tänder vi ljus för dem som inte längre finns här, men som finns kvar i våra hjärtan. Jag har inte nån grav att gå till här i stan, fast jag tänder ljus ändå framför fotografierna. Min mamma sa en gång att hon suttit vid min pappas föräldrars respektive dödsbäddar, men inte vid sina egna föräldrars. Hon fick i alla fall vara med sin älskade i den stunden han slutade. Även om det gick fort tror jag att pappa kände kärleken och att mamma var där.
Ibland tänker jag på min egen död och hur jag skulle önska att den blev. Men det är ju sånt de flesta av oss inte kan planera. Vi kan måla fan på väggen och tro att döden kommer – såsom jag gjorde hösten 2012. Efter det ser vi livet som en gåva – hur svart den än kan kännas vissa dagar. Livsviljan är en stark kraft, liksom kärleken. Jag är lyckligt lottad med båda. Därför har jag inte tagit klivet ut, trots att jag vissa stunder inte sett nån annan utväg. Jag har varit millimeter ifrån att göra slut på allt. Att bara låta det svarta ta över, att inte bry mig om de konsekvenser det får. Det har hänt oftare än nån tror och vet.
Varje år tar en miljon människor livet av sig. Förra året tog 1 606 personer livet av sig bara i vårt land. I Stockholm tar en människa livet av sig nästan varje dag. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män i åldrarna 15 till 44 år. Bakom varje självmord finns också självmordsförsök. Det görs ungefär 15 000 självmordsförsök under ett år bara i Sverige. Riskfaktorer kan vara depression och missbruk, men också trauman och förluster, arbetslöshet, sociala problem, ensamhet…
Vi ska tända ett ljus för alla dessa människor idag också. Men framför allt ska vi agera. Vi ska våga bry oss, vi ska våga tränga oss på, vi ska våga sätta oss ner och prata med dem som mår dåligt.
Sen tycker jag att du ska läsa Bosse Lidéns text om hans mörkaste bloggvecka.
Ha en fin helg! Jag tänker pussas och kramas.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag ska ta dottern med mig och åka till mina morföräldrars grav lite senare, sen blir det en lugn lördag hemma med ett glas rött tror jag.
Hoppas ni får en bra lördag med god mat, dryck, lugn och ro.
Fint! Jag fick en flaska gott i guldpåsen, så den öppnas till kvällen!
Pussas och kramas låter bra.
Mycket!
Pussas och kramas tycker jag låter som trevlig sysselsättning. En träffande bloggrubrik på ett vackert och vemodigt inlägg med ett viktigt innehåll. Denna helg finns det plats för eftertanke och egna funderingar. Du tog upp många intressanta aspekter i din text som jag läst två gånger. Många kloka åsikter vädrade du och jag föll pladask för passagen ”livsviljan är en stark kraft, liksom kärleken”. Dina ord kunde varit mina. Kram på dig medmänniska. Ps. Tack för länken till mitt inlägg.
Kram och tack själv för att du skriver så vidunderligt kloka ord på din blogg!
Vi har precis kommit hem från Långshyttan och kyrkogården där, lite halvmörkt var det och det kommer att bli så vackert där ikväll, som på alla kyrkogårdar.
Har två gravar som jag sköter, liksom ingen annan som visar nåt intresse och jag vill ju att det ska vara fint 🙂
Nu kom maken med ett glas rött till mig, får väl ta och ge honom en puss ❤
Ha nu en riktigt bra kväll med mycket kel 😉
Ha dé!/Kram
Jag tycker maken ska få en STOR puss! ❤
Kram!
Jag minns och tänker lite extra på pappa idag.. kram på dig !
Me too – fast på min, förstås.
Kram till dig och I!
Livet är en gåva, så sant. Det glömmer man ofta i vardagen när det bara rullar på. Idag bromsar jag lite, tänder ett ljus och skänker en tanke till dem som mist den gåvan.
Ha en bra och kärleksfull helg!
Kram
Jo, så är det allt. Vi har varit och tänt ljus och lyssnat på orgelmusik. Och jag har gråtit en skvätt.
Var rädd om dig, min fina vän!
Kram!