Ett inlägg om en bok.
Jag har just läst en bok som inleds med en utförlig beskrivning av en drunkning. Det fick mig nästan att sluta läsa innan jag riktigt hade börjat. Men jag vågade fortsätta läsa Karin Fossums psykologiska thriller Carmen och döden. Boken blir inte mindre otäck längre fram.
Den här berättelsen handlar om Carmen och Nicolai, ett ungt par vars lille son drunknar i en damm. Det ser ut att vara en olyckshändelse, men polisen, med Konrad Sejer i spetsen, måste utreda. Och visst är det nåt skumt med mamman, eller? Ville hon egentligen ha sonen, barnet som föddes med Downs syndrom..? Dessutom undrar man verkligen hur det är fatt med polisen själv. Sejer drabbas av svåra yrselanfall.
Boken tar upp ett brännande aktuellt ämne, nämligen det om en blivande mamma har rätt att få abort när fostervattensprov visar att nåt är fel med barnet. Som vanligt skildrar författaren de inblandade med en otrolig skärpa i porträtten. Människorna i boken blir väldigt… mänskliga.
Samtidigt som jag tycker att boken är i tunnaste laget, innehåller den stycken som känns utdragna. Det blir inte riktigt toppbetyg den här gången, men Toffelomdömet blir ändå högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag har precis avslutat sträckläsning av Ninni Schulmans bok ”Svara om du hör mig”.
Sträckläsningen innebar att den var skitbra, eller?? 😛
Stämmer! Boken handlar om ett jaktlag som är ute på älgjakt. En blir skjuten. Han sitter på pass med sin tonårsdotter. När han hittas är dottern försvunnen, spännande, spännande.
Men jisses! Jag kom ju på att jag har läst just den boken och gav den högsta betyg:
https://tofflan.wordpress.com/2014/04/24/svara-om-du-hor-mig/