Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 september, 2014

Ett jobbigt inlägg.


 

Novemberkaktus blommande

Ju närmare information jag fick, desto mer intressant blev det. Ungefär som Fästmöns novemberkaktus. MEN…

Det mesta har rört sig om jobb idag på min front. Det har kanske inte setts på bloggen eller så har man inte uppfattat små ledtrådar i alla långa inlägg jag skriver. Nej, jag fattar väl att ingen läser alla mina ord. Men jag skriver ändå.

Jag hade helgen på mig att fundera över om jag fortfarande var intresserad av ett visst jobb efter att jag hade fått mer info i fredags. Samtidigt fick jag även veta arbetsgivarens funderingar kring min person med mera. För det gällde liksom inte ett jobb som ligger nästgårds utan en bit bort. Men ju mer jag fick veta om innehållet i tjänsten, desto mer intresserad blev jag. De hade också haft några intervjuer och tänkbara kandidater. Och min ansökan hade de sparat. De undrade om jag verkligen var intresserad, var jag inte lite för överkvalificerad? Utan att gå in på arbetsplats och arbetsgivare för mycket, kan jag avslöja att tjänsten handlade om webb, språk, skrivande och utbildning. Spontant kände jag att det stod mitt namn på den.

MEN… pendlingstiden skulle bli alltför lång och tjänsten kräver att man är på plats på jobbet åtta timmar varje vardag. Dessvärre är man väl inte så pigg om mycket av ens vakna tid går åt till att resa. Och den här arbetsgivaren behöver en alert anställd! Dessutom blir min bil snart nio år gammal. Jag vet inte hur länge den orkar. Långfärdsbuss funkar inte, eftersom jag lider av åksjuka, tåg skulle ta ännu längre tid. Och flytt är inte aktuellt för min del. Inte än. Jag har familjen här, min mamma på ett ställe och det spännande jobbet ligger nånstans mitt emellan.

Ja det var sannerligen ett dilemma, men jag kände att vi diskuterade oss fram till ett gemensamt nej, jag och arbetsgivarens representant. Och naturligtvis slickade jag i mig slutorden från den senare, ungefär:

Fast när du har ändrat dig och flyttat hit till Xstaden kan du väl höra av dig så kan vi ta en ny diskussion?

I övrigt på jobbfronten har jag sökt ett par intressanta jobb. Vidare fick jag Proffice nyhetsbrev via mejlen idag. Där hittade jag som alltid intressant läsning, bland annat en text om hur man blir en succé på nya jobbet. Tipsen funkar inte på alla arbetsplatser jag har kommit ny till, men de funkar nog på många. Så läs och ta till dig, du lyckliga som kanske börjar nytt jobb snart!

Tidningen Vision

Mindre, men modernare.

Lite lycklig… eller nja, i alla fall lite positiv blev jag när jag fick Tidningen Vision idag. Den har nu blivit månadsmagasin och har ändrat format från tabloid till magasinformat. Det blev mycket snyggt! Och Tidningen Vision, som ju egentligen borde heta Tidskriften Vision, kändes roligare och mer intressant att läsa i sin nya, moderna kostym. För tabloidformatet lämpar sig mer för dagstidningar, nyhetstidningar, tycker jag.

 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg inom kategorin ”jamen va tusan ÄR det här för nåt?”


 

Uppdaterat inlägg: Aftonbladets Daniel Swedin har skrivit en bra ledarkrönika med synnerligen intressanta länkar, läs här! Vad är det för talmän som har valts, egentligen???

 

Idag har jag delvis följt, via internet, valet av talmän till riskdagen. Sossen Urban Ahlin, anklagad för sexuella trakasserier vid flera tillfällen, enligt Expressen, valdes till ny talman. Moderaten Tobias Billström blev förste vice talman. Tobias Billström är mannen som bland annat berättade i Dagens Nyheter om vilka människor som gömmer papperslösa flyktingar. Det handlade om hår- och ögonfärg, bland annat. Och kanske är det smarta drag att sätta personer som talman respektive förste vice talman i riksdagen. Kan de inte hålla fingrarna i styr eller hoppar det grodor ur munnen på dem så gör de det i riksdagen, inte som ministrar. Tror jag. För man kan väl inte både vara talman och minister, oder was?

Men vem skulle sen bli andre vice talman i vår riksdag? Ja, då satte det det riktiga tramset igång. Björn Söder från ett parti jag helst inte vill nämna på den här bloggen var den ende nominerade. Det slutade med flera röstningsvändor eftersom blankrösterna var flera. Första gången det röstades fick Björn Söder 53 röster, andra gången 51. Detta är skrämmande med tanke på att partiet i fråga hade 46 av sina 49 ledamöter på plats. Vilka var de andra som röstade på Björn Söder och från vilka partier kom de, tro? Det parti som Björn Söder tillhör hade nämligen bara 46 av sina 49 ledamöter på plats.

I tredje och sista omgången blir det ändå så att den ende nominerade utses.  Och tredje gången fick Björn Söder 52 röster och vann. Blankröst kan nämligen inte bli andre vice talman.

På fredag –  sägs det… –  att vår nya regering ska utses. Efter dagens talmanstrams säger jag

Fan tro’t!

Kvällspressen har förstås inside information. I Expressen pekas Carin Götblad ut som het justitieministerkandidat och Aftonbladet pekar ut Margot Wallström som ny utrikesminister.

Vi får väl se hur det blir med den saken. Jag blir glad om vi överhuvudtaget får en regering. Men skäms över att uttrycket

polsk riksdag

nu har ersatts med

svensk riksdag.

(Inget ont om polackerna, polsk riksdag härstammar från äldre tider när de polska adelsmännen hade absolut veto. Med uttrycket menas ”ett stormigt möte utan resultat”.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förundrat inlägg.


 

Högskoleutbildning är ingen garanti för att man tänker. Det ger Byhålebladets Metropolsida på webben exempel på. Först en puff där man frågar om fredagsmys hemma i soffan, bland annat. Under den en puff om en artikel om att antalet hemlösa – människor som saknar inte bara soffa utan tak över huvudet – ökar i stan.

Fredagsmys och hemlösa

Fredagsmys och hemlöshet hör inte ihop i min värld.

 

Det här var riktigt… klumpigt gjort, tycker jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med frisk luft, höstsol och färger.


 

Det är en helt underbar dag! Jag kunde inte motstå att gå ut, hälsporrar eller inte. Med solbrillor på näsan, gympaskor med inlägg på fötterna och träningskläder på kroppen har jag traskat ungefär tre och en halv kilometer. Jag slog inga hastighetsrekord, men det var heller inte syftet med min promenad: jag ville få ljus och luft och titta på hösten. Samtidigt noterar jag trots allt hur mycket sämre min kondis har blivit sen förra hösten.

Totalt blev det ungefär 45 minuters traskande och en massa kameraknäpp (som naturligtvis drog ner farten…). Jag bjuder dig på sex bilder, som visar en allt annat än mörk höst, tycker jag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och när jag kom tillbaka hade jag fått ett mejl från en god vän, ABBA-museet hade börjat följa mig på Twitter och inte ett enda nej hade trillat in!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Doften av äpplen, nackont och livet har lite färg

Ett inlägg om dagsläget.


 

Annas vardasgsrumsfönster

Mest svart och vitt, men också rött… (Bilden föreställer ett av Annas vardagsrumsfönster.)

I morse förbannade jag mig själv för att jag svingar min personliga piska så obevekligt mot min trötta lekamen. För jag var verkligen, verkligen trött. Funderade på meningen med detta att varje vardag kliva upp klockan sju. Till vadå? En ny dag i svart och vitt. En dag när jag återupptar mitt Sisyfos-arbete utan applåderande skaror.

En dag som kan kännas oerhört lång när man tvingas tillbringa den inom fyra väggar. Det ger mig synnerligen dåligt samvete att inte gå ut och fota den vackra hösten, men hälsporren i högerfoten tackar mig ofantligt för att jag inte belastar foten.

En dag, när jag tillbringar 90 procent av tiden vid datorn, dammsugandes efter lediga jobb, formulerandes oemotståndliga (ja, ja ja, jag är ironisk!) ansökningsbrev och mottagandes nej efter nej efter nej med det obegripliga skälet

Du är överkvalificerad!

I dessa svarta stunder önskar jag att jag kunde trolla bort vissa erfarenheter och meriter på mitt CV. Men det är ju lite svårt eftersom det skapar hål. Och vilka delar av sitt liv vill och bör man ta bort i såna lägen?

Klockan var 6.51 när jag klev ur sängen med det gruvligaste nackontet. Jag tror att Fästmön har smittat mig, för hon hade obegripligt ont i nacken eller nedanför i helgen. Jag lovade massera, men det löftet inser jag att jag inte höll. Straffet blev väl att det onda hoppade över till mig i stället. Nu har jag varit uppe en stund och det känns lite bättre. Min hemarbetsplats vid datorn är också superanpassad och utformad efter mina egna behov, så jag kan möjligen skylla på helgens datoriserande i antingen för mjuk soffa eller vid för högt köksbord. (Fast när jag lyfter på filten noterar jag att jag behöver en ny skrivbordsstol som inte har nån sprucken sits…)

Fem äpplen

Väldoft i vardagsrummet!

Men ute i vardagsrummet möttes jag av en helt underbar doft av äpplen! Det är äpplen som inte har skakats hit på Europavägar utan äpplen från en svensk koloni-trädgård, även kallad Slottsträdgården. Doften är faktiskt så underbar att jag nästan inte vill äta upp frukten. Men det ska jag, förstås, för nu är det vardag och godispåsen åker in i skåpet. Det är nyttigheter som gäller!

Nu är dagens lediga jobb är sökta. Jag har jobbat i moderna versioner av Word och Excel och det var underbart! Det som återstår är ett telefonsamtal jag ska ringa. Jag har inte helt kommit fram till ett beslut än, vilket måste göras innan dagen går över i kväll. Men jag vet åt vilket håll det lutar och det smärtar mig oerhört eftersom det är nånting mycket intressant som jag gärna hade velat få chansen att… Kanske ska jag föreslå en tripp och ett förutsättningslöst samtal för att båda parter ska få ”klämma och känna”? Men 16 mil är lite långt… Dessa dilemman! Samtidigt, mitt i det svarta och vita sätter de ju färg på tillvaron, onekligen…

Igår kväll noterade jag att livet går vidare även i ett sammanhang i vilket jag har befunnit mig tidigare. Jag såg ytterligare en… lucka och kan förstås inte låta bli att undra vart den som först puttades snäppet neråt till just detta pinnhål har tagit vägen nu. Ibland finns det en grymhet i vissa organisationer, en syn på människor som är kall och hänsynslös. Jag är glad att jag överlevde. Såna som jag passar inte in på ställen där var och en sköter sitt och har isblå, döda ögon. Mina ögon är också blå, men de lever. Och nu sitter jag och undrar om jag ska ta mod till mig att slå en signal för att fråga hur den drabbade människan mår. Eller har jag gått vidare?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


 

PoirotSom vanligt har det varit en helg med mest skit på TV. Det är ganska skrämmande, egentligen, när helgens enda sevärda, förutom Det blodröda fältet på SvT1, är Poirot… I afton glodde jag på Poirot: The murder of Roger Ackroyd (2000) på Sjuan.

Mästerdetektiven Hercule Poirot har dragit sig tillbaka till en sömnig engelsk by. Men till och med här sker det mord! En änka tar livet av sig och man misstänker att hon har blivit utsatt för utpressning på grund av en kärleksaffär med en rik man. När Poirots vän, mr Ackroyd, mördas, dras Poirot förstås in i mördarjakten.

Nja, särskilt spännande är det väl inte riktigt förrän i slutet. Tvärtom är det lite roligt – särskilt när Poirot återser sin vän kommissarie Japp. Det två männen är så glada att ses att de nästan faller i varandras armar. Sen kommer de på att de är män och skakar hand. Mot slutet är det också lite lustigt när Poirot nästan springer lite. Men i det läget är det ganska spännande, ändå.

Toffelomdömet blir når emellertid inte högre än till medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »