Ett diverserat inlägg.
Jag lovar att riva upp himmel, jord OCH helvetet om mamma blir sjukare!
Lilla mamma ringde ytterligare en gång igår kväll, närmare klockan 21.30. Hon är så uppjagad och orolig över det här med id-kortet. Och om det gör henne sjukare kommer jag att riva upp inte bara himmel och jord utan helvetet också! Bara så ansvariga vet!
Det är inte bra att börja dan med denna höjning av blodtrycket, men så snart jag ens tänker lite grann på det där med mammas id-kort går jag igång. Jag kanske borde åka iväg och sätta mig på kyrkomötet, som börjar idag i Uppsala, för att lugna ner mig lite. Men jag läser på agendan och i motionslistan är där kanske också finns ett och annat blodtryckshöjande. Nä, jag stannar hemma, tror jag.
Jag har som vanligt inlett min dag med att söka jobb och svara på mejl. Det är många fina vänner, både människor jag har träffat IRL och människor jag enbart har träffat via cyberspace, som vill hjälpa mig. Du ska veta att jag är en stolt människa. En del skulle kalla mig styvnackad på gränsen till dumhet. Det är inte med lätthet jag tackar ja till hjälp. Och jag tackar ja med förbehållet att jag nån gång i framtiden får betala tillbaka – på nåt sätt. Det gäller även Anders! Det behöver kanske inte alltid handla om reda pengar, det kan handla om återbetalning på annat sätt. För jag tycker inte att min framtid på jobbfronten ser så väldigt ljusnande ut… Idag har jag emellertid sökt de tre jobb jag piskar mig till att söka. Skillnaden från flera andra dagar är att det var tre jobb jag verkligen vill ha. Kanske syns det förhoppningsvis i mina ansökningsbrev?
Frost på sadlarna i morse, rentav?
I morse när jag skuttade ur sängen strax före klockan sju var det knappt två grader plus ute. I skrivande stund regnar det igen. Igår kväll hörde jag på en av väderleksrapporterna på TV att vi har väder som vi inte borde ha förrän i oktober. Icke desto mindre är det höstdagjämning idag. Och jag gillar ju mörkret och regnet. Man får ladda med en massa bra litteratur och tända ljus. Jag började läsa Donna Tartts första roman igår. Det är en riktig tegelsten, men en bra sådan. Trots att jag tyckte att jag gjorde så mycket annat under gårdagen visade det sig att jag har läst ungefär de 150 första sidorna av de totalt cirka 700.
Mina planer för dagen är att trotsa vädret (nu skiner plötsligt solen!) och hasa över till Tokerian för att handla lite mat. Kyckling- och kalkonkorv är billigt och nyttigt (i alla fall nyckelhålsmärkt) och man kan variera rätterna ganska bra. Idag tror jag det blir grillad kycklingchorizo med bröd till middag, i morgon stekt kycklingkorv och makaroner. Nudlar ska jag också köpa, förstås. Det finns ju inget som slår dem vad gäller priset (3:90 kr/paket)! Våffelmix tänkte jag köpa också, för i kylen finns hjortronsylt och det är väl perfekt till våfflor?! I kylen hittade jag även ett paket thaisoppa som lever och det får bli middag endera dan. Så jag svälter nog inte ihjäl den här veckan heller.
I eftermiddag ska jag putsa lite på en lackskada på bilen. Det får jag göra i omgångar. Men jag ska naturligtvis också skriva bok. Boken känner jag för tillfället en del motstånd inför eftersom det jag skriver om ligger alltför nära i tiden. Och snart är det avrundningsdags, dessutom. Det är jobbiga saker att sätta på pränt och jag känner mig kanske inte så lätt till sinnes som när jag har skrivit om livet längre tillbaka i tiden. Samtidigt vet jag att det här lättar mina bördor i det långa loppet. Totalt sett.
I sociala medier läser jag om alla bokskrivare som förbereder sig för årets bokmässa. Jag ska som vanligt inte dit. Det är en dröm jag har att få bevista den mässan, men antingen har jag jobbat eller så har jag inte råd. I år är det det senare som gäller. Jag stannar hemma i Uppsala och läser och skriver i stället. Och kanske firar jag på nåt sätt mina mina fyra år på Twitter, en dag som infaller just idag!
Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna några rader och berätta så jag får lite input!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Suk och syld! Nä, inte riktigt syld men sjuk i alla fall! Har så jädrans ont i kroppen. Känns nästan som nån influensa som inte bryter ut riktigt. Nyser ibland och lite kärv i halsen, men inget som bryter ut ordentligt. Så jag stannar hemma och vilar upp mig ett par dagar. Jag har slitit som en hund på jobbet i 3 veckor nu när andra har varit sjuka, haft semestrar, varit på kurser och gud vet allt, så nu är det baske mig min tur att vila upp mig lite. Så dä så!!
Du får vila! Det ordinerar drUlrika (läses som ett ord).
Serverat bonussöner frukost och tagit hand om disk och bäddning. Letat intressanta jobb. Dammsugit upp alla dessa j-a björkfrön som är överallt. Ja vi har massor av björkar i trädgården. Ätit lunch. Läst. Krattat i trädgården. Druckit kaffe.
Jag har precis avslutat ett samtal med Vårdcentralen. Mitt veckosamtal där jag ringer och undrar vad som händer med min sambos ärende. Läkaren går inte att kontakta på annat sätt än genom sköterskorna. Läkaren ringer inte tillbaka. Det går inte lista sig hos någon annan läkare, för de har fullt och remissen till specialist har försvunnit någonstans som ingen kan svara på. Snart har gränsen för vårdgaranti passerat. Det är ett jävla system (ja nu är jag lite arg, sorry) att patienter ö h t inte kan kontakta sin läkare annat än genom budbärare.
Men annars är det bra!
Du har varit aktiv, verkligen! 😛
Men det där med vårdcentralen… Jag blir också så jävla arg! 👿 Min husläkarmottagning är privat, men har blivit tvingad att ansluta sig till landstingets system för bokning av läkartider och telefontider samt receptförnyelse. Jag är en riktigt jävlig patient och vägrar finna mig i detta. När mina recept går ut RINGER jag och förnyar via en sköterska. Jag vill nämligen prata med EN MÄNNISKA och jag vill vara säker på att min önskan om receptförnyelse hanteras.
Kan din sambo inte lista sig hos vårdcentral i Metropolen i stället? Vet inte om det går, men jag tror inte att läkarna där är fulltecknade. Mamma bytte enkelt och lätt för nåt år sen.