Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 19 september, 2014

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

Med tanke på rubriken skulle man kunna tro att jag har suttit och tittat på ett visst musiktävlingsprogram för fjortisar. Det har jag inte. Jag har sett ett väldigt intressant och seriöst program om barnskådespelare. I kväll visade SvT2 Liten & Berömd, en dokumentärfilm av Michaela Brådhe Hennig och Rex Brådhe.

Inger Nilsson

Inger Nilsson spelade Pippi Långstrump – och blev sin roll, enligt många. (Foto: SvT)

Det var en märklig känsla att se några av sina barndoms film- och TV-skådespelare som vuxna. I mitt minne är de ju fortfarande de barn de var när de spelade Pippi, Pojken med guldbyxorna, Fideli. Och det är en del av det som har varit jobbigt för dem, att de alltid – eller väldigt ofta – har blivit och fortfarande blir förknippade med en roll de hade som barn. Allra tydligast blir det när Inger Nilsson berättar om sitt liv efter Pippi. Om hur folk klev rakt in i familjens hus, journalister och fotografer trampade in i klassrummet. Men också om hur svårt det var att få andra roller än Pippi Långstrump, som hon i mångas ögon ”blev”.

Naturligtvis har de alla positiva minnen också. Bertil Guve, som spelade Alexander i storfilmen Fanny & Alexander, minns de häftiga stunderna med den store Ingmar Bergman. Demonregissören, som kunde bli helt rasande, men också vara otroligt generös.

Julia Hede Wilkens, Fideli i Den vita stenen, är sig väldigt lik på TV-skärmen idag. Allvarlig, intensiv blick. Hon påminner lite grann om min kollega och vän ”Lisbeth” på SLU. För jag är säker på att Julia Hede Wilkens är lika rolig som hon är seriös – precis som ”Lisbeth”.

Pojken med guldbyxorna, Harald Hamrell från Uppsala i verkligheten, hade tidigt en dröm om att bli regissör. Och det blev han senare också.

Ytterligare några före detta barnskådespelare berättar i filmen. Men det är just Inger, Bertil, Julia och Harald jag själv har starka minnen av från min barn- och ungdomstid. Det är riktigt intressant att höra dem berätta om hur deras liv var – och blev. Lite sorgligt också, för all del. Bara det faktum att det inte finns nåt liknande STIM-pengar för barnskådespelare. Skådespelare, som därför gång på gång kan exponeras på TV utan att de får en spänn. Mitt futtiga

TACK till er för att ni förgyllde min barndom!

betalar inga räkningar. Men ändå…

TACK för att ni fanns där!

Toffelomdömet om den här dokumentären blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Missade du den kan du se den på SvT 2 i morgon, lördagen den 20 september SVT2 klockan 14.55 eller samma kanal fast på onsdag den 24 september klockan 23.15.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett lite på Håkan Nesser travesterande inlägg.


 
 

Cerat o mjölk

Cerat och mjölk. Tuppen och lantbruksmaskinerna fick jag inte med mig hem.

Jag läser en bok om att vara snäll. Den kostade bara tio kronor i inbunden, bättre begagnad utgåva på en av stans loppisar. Boken är lärorik. Jag läser den med blyertspenna. Och så försöker jag omsätta mina inlästa färdigheter i verkliga handlingar. Fast om man är snäll på riktigt, läser jag, ska man inte berätta om det. Så jag berättar bara lite grann om det jag har gjort. Det jag har gjort idag är inte det jag vill lyfta fram.

Fästmön hade blivit lovad skjuts hem med sina väskor. I samband med detta passade jag på att handla lite åt en tåsjuk man. Det tog eeevigheter att fara ut till Förorten. Det verkade som om alla tänkbara lantbruksmaskiner var ute och provkördes idag på eftermiddagen. Men fram kom vi och handlade gjorde vi och varorna levere-rades till Den Sjuke. På köpet fick vi även med oss en gosse och hans grejor till moderskeppet.

Och… nu kommer det: som tack för att jag gjorde detta fick jag köpa mig nåt på ICA Solen. Jag valde en liter mjölk och ett cerat.

Nu brukar jag alltid säga och för det mesta agera som så här: sina vänner hjälper man. Underförstått: gratis. Man gör vad man kan om ens hjälp behövs. Så det kändes inte helt bra att köpa mjölken och det ganska dyra ceratet. Men jag gjorde det för att jag behöver båda varorna och för att mina pengar nästan är slut. TACK!

På vägen tillbaka till New Village ett par timmar senare höll jag även på att få med mig en tupp hem. Tuppen spatserade på vägen utanför ett hus. Hade jag haft högre fart… kunde det ha blivit Coq au vin till middag. Nu blir det inte det. Jag är en bra bilförare, if I may say so. Det blir några små bitar stekt Kalle Kon, som har legat cirka tio månader i frysen och potatisklyftor, som har legat där ett par veckor. På tio månader hinner frysen döda alla bakterier, säger vi.

I kväll ska jag skrapa en Trisslott och lyssna på min mammas röst i telefonen. Vad ska du göra???

 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lappskt inlägg.


 

Vad är väl kärlek om inte en sån här handtextad lapp vid huvudkudden, upphittad när man ska bädda?

Lapp på huvudkudden

Kärlek!


Och avsändare
är förstås Fästmön, det kunde INTE vara nån annan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett magknipande inlägg.


 

Brev från A-kassan Vision i min postbox. Fönsterkuvert. Magen knyter sig direkt. River åt mig kuvertet och rusar upp i lägenheten, in på toa. Utan att gå in på detaljer, men magen exploderar.

Samlar mig en stund. Tar kuvertet och en brevsprätt och sätter mig vid köksbordet. Öppnar och blir… lättad!

Brev från A-kassan Vision

Brevet handlade om ombudsval, bara!


Brevet handlade ”bara” om ombudsval
och att jag som är medlem kan nominera kandidater till detta. Men F*N så ni skräms, A-kassan Vision!!!


BTW, är det fler än jag som reagerar så här på brev från a-kassan??? Jag menar redan innan kuvertet är sprättat..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hårresande inlägg.


 

Det är inte bara jag som har fel. Min tandborste, som jag borstar tänderna längst bak i käften med, har ett extremt långt strå i sitt borsthuvud…

Långt strå på tandborsten

Långt strå i borsten – och nästan lite lockigt också!

 

Nån bild på MITT extremt långa strå kommer däremot inte. Du får leva i ovisshet om var det sitter.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om solen som även den har fläckar.


 

Lite fredagstrött, lite upprörd när ansvar för samhällsinformation tas eller läggs över på lokalblaskan och jag gör fel. Pro Vivan – inte nåns blod! – hamnade inte i det tänkta glaset…

Pro Viva i filskålen

Pro Vivan hamnade i filskålen.

 

Ja ja, även solen (<== jag) har fläckar (<== gör fel) – tro det eller ej!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förolämpat inlägg.


 

Vad menas, Dagens Nyheter? Tönttoffla??? Tönt? Jag? Aldrig!

Tönttofflan

Men trendig, ja! Alltid.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »