Ett både lättat och laddat inlägg.
En del sår har fortfarande bara skorpa och börjar blöda när man skrapar på dem.
Den här dagen blir inte som jag hade tänkt ursprungligen. Den ursprungliga planen var att skriva om två år av mitt liv den här veckan. Det blir bara ett år. Jag orkar inte ha ett sånt rasande tempo, helt enkelt. Det är svåra saker att gräva i och en del sår har ännu inte blivit till ärr. Och det vet vi ju alla hur det kan bli när man skrapar på ett sår med skorpa – det kan börja blöda. Generellt sett mår jag gott av det hela, tyngden lättar fortfarande. Men det jag säger är att det inte är lätt att bli lättad, om du fattar vad jag menar..?
Plan B för den här dagen var att städa. Så blir det inte heller. Min tandläkare hörde av sig igår igen och jag nappade och bokade en tid. Detta sitter jag och laddar för nu. Det har legat ett kallelsekort på datorbordet framför mig sen april när jag först fick en kallelse till maj. Då var jag tvungen att avboka eftersom ett tandläkarbesök hade inneburit att det inte hade varit nån större idé för mig att pendla till jobbet den dan. Nu har jag inget jobb att pendla till, så tiden finns. Däremot har jag ingen inkomst, vilket ju är värre. Men när jag ringde och pratade med mottagningen berättade personalen att jag har 300 kronor kvar i tandvårdspeng. Dagens besök, med undersökning, röntgen och lite putsning, går på cirka en tusenlapp. Min tandläkare brukar låta mig delbetala. Det blir värre om det är nåt som behöver göras i käften… DET har jag INTE råd med!
Jag kan fortfarande undra över varför det kostar mer för den enskilde att gå till tandläkaren än att gå till doktorn. Ett läkarbesök i primärvården kostar idag 150 pix, ett tandläkarbesök såsom mitt idag en tusing. Är inte tänderna en del av kroppen? Ett ”bidrag” med 150 spänn per år från staten (=tandvårdsförsäkringen) räcker ju inte särskilt långt…
Laddat med en hundring. Men den har nog inte kommit in än.
Eftersom min tandläkare har mottagning mitt inne i stan har jag bestämt mig för att ta bussen in. Det är för dyrt, helt enkelt, att parkera. Det som fick mig att tveka mest är min hälsporre, men jag får försöka att klara av att gå från Stadshuset till tandläkarmottagningen. Därför ville jag försöka kolla om mitt busskort var laddat. Det har ganska lång tid varit omöjligt att skapa ett nytt konto via datorn hos UL för att kunna ladda på busskort och kolla saldo, men igår kväll hade jag tur! Det funkade! Fast det tog väldigt lång tid och var otroligt segt. Man tror att de ska fixa tekniken när de byter system till nåt bättre. Detta har verkligen varit i ursämsta laget. Dessutom kan det ta upp till ett dygn innan de summan man har laddat har kommit in på kortet. Även här hade jag tur, det fanns pengar så jag kan åka både tur och retur.
För övrigt har jag hört att ägaren till UL diskuterar att förändra zonindelningen igen, eftersom många har klagat på att det är dyrt. Dyrast är det att åka på sms-biljett, men för den som åker på reskassa från Förorten in till stan kostar det 40 spänn mot 19 kronor före zonindelningen. Det är ganska mycket pengar för den som är arbetslös, till exempel. Det blir då ganska hånfullt när ägaren vill ge dem som redan har jobb och en inkomst rabatterat pris på bussresor… Kanske barn, pensionärer, studenter och arbetslösa kunde få dessa rabatter i stället, personer som inte har inkomster eller har väldigt låga…
Ja, det är en del man undrar över här i livet och mycket som verkar orättvist, till exempel..
- Varför är det dyrare för den enskilde att gå till tandläkaren än till doktorn? Är inte tänderna en del av människokroppen?
- Varför vill ägaren till stans bussbolag ge rabatterade priser till dem som har jobb och inkomst i stället för att ge rabatterna till dem som inte har nån inkomst eller väldigt låg sådan?
Nu har jag lättat mig lite och det är dags att sätta fart om jag inte ska komma försent. Jag är naturligtvis skitnervös och vettskrämd och det spelar ingen roll att både tandläkaren och tandhygienisten är söta och snälla. Så här är det jämt för mig!
Och i sammanhanget är detta en skitsak med tanke på att det idag är exakt 13 år sen 9/11... Hemsk dag, den 9 september 2001… Två år senare mördades Anna Lindh. Vi får aldrig glömma!!!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Då hoppas vi det går bra hos tandis idag, så det bara blir den kostnaden du räknar med. Jag blev så glad, för jag trodde jag skulle behöva kosta på en framvagsjustering på min bil, men besiktningsmannen sa, det är nått som vobblar i ditt däck, när du bytt, kommer det försvinna, så jag fick liksom det fixat på köpet med två nya däck 🙂
Det blir rapport alldeles strax! 😛
Vilken tur du hade också, med bilen. Bilar kan ju ha en tendens att kosta mycket de med… 😛
Det är en toppengrej här i Belgien, du går till tandläkarn, betalar och får tillbaks cirka 80 procent från sjukkassan. Detta är om du gör ”vanliga” grejer, alltså inte specialgrejer typ implantat mm. Är du över 55 år får du lösgaddar till ett mycket fördelaktigt pris, tror att slutpriset för sambons båda gommar kostade 1.500 svenska kronor. Detsamma gäller för läkarbesök, finns också ett högkostnadstak och når du upp till den normen är läkarbesök, mediciner osv i princip gratis för hushållets samtliga medlemmar. Jag med min extrema tandläkarskräck har faktiskt lagat en raserad tandstatus till bra pris. Det är jag jäkligt glad över.
Här i Sverige är det ju bara hopplöst dyrt att fixa tänderna. Och i sjukvården är det så långa köer till vissa operationer och behandlingar att man hinner dö innan man kommer på plats… 😦