Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 september, 2014

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Jarmo

Seften svenne! Jarmo på sin tron i bastun.

För ovanlighetens skull tittade jag på en halvtimme komiskt TV-program i kväll, Bastuklubben. Eftersom jag själv är kvartsfinne tycker jag att det är lite roligt när man driver med det finska. Men frågan är om det var roligt, detta…

Huvudperson i Bastuklubben är Jarmo. En riktig finne. Inte nån svennemes. Han sitter i bastun och orerar om det finska vs. det svenska. Det senare är förstås alltid sämre. I den här andra delen av sex får vi tittare också möta riktiga finnar som Tiina Maatinen (som lagar mat, street food i form av road kill, på TV), Seija Sanningen (nyhetsankare) och Kirsti Bruudinen (reporter). Och så lille Jarmo, han som växer upp med sin marmor, det vill säga hon som är både hans mamma och hans mormor. En av de roligaste sketcherna är när lille Jarmo äter sten i gröten innan han ska till söndagsskolan. Och så sketchen om svenska pappor, där Jarmos kompis Timo visar att han helt har svikit de finska idealen.

Men, som sagt, är det här roligt? Nja, är mitt svar. Det hade kunnat vara roligt. När de medverkande inte ens får till en bra finsk brytning faller det hela. Det blir ett program av och med svennemesen Johan Peterson. Tyvärr. För potentialen finns. Och jag hoppas på bättring.

Toffelomdömet blir tills vidare medel. Och då är jag saaaaaaatana perkele snäll! Så håll seften.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om som har hänt.


 

Ibland är det lite läskigt att möta sitt förflutna. Det handlar om att våga, en del gånger. Men ibland är det mest roligt! Eller förunderligt!.. Idag var det så märkligt, för Fästmön och jag skulle ju ta en promenad i den grå, fuktiga filten. Det blev en promenad ända till Tokerian. Och just utanför entrén står en person från mitt förflutna! En person från en tid, ett år, som var ett av de bästa och samtidigt mest omvälvande i mitt liv. Just det året jag nu står i begrepp att skriva om härnäst i min bok… Typ på nästa gång jag sätter mig ner för att ta upp tråden… Såna här… sammanträffanden undrar jag om de är just sammanträffanden eller ögonblick, styrda av ödet.

Det blev en pratstund med G både på vägen in och på vägen ut. Jag blev lite uppdaterad om såväl bra som mindre bra saker som hänt sen sist – jag har ju några krokar ute och får ibland veta lite grann. Jag saknar dem alla så väldigt, väldigt mycket – de som jobbar på den bästa arbetsplatsen jag har varit på i mitt liv… Lite ledsen blev jag inuti, men saker och ting har väl sin tid, även så de roligaste jobb man har haft. Och nu går jag en ny tid tillmötes. Vem vet vad den har med sig? Med oss från Tokerian hade vi i alla fall lite gott både till kvällen och till eftermiddagskaffet. Det behöver man en lördag som denna. Men när vi kom ut trängde solen igenom det gråa och det blev varmt igen.

Trisslott kaffe och wienerbröd

Kaffe med en och ett halvt kanelwienerbröd och en trisslott till eftermiddagen. Trisslotten var en vinst sen tidigare och wienerbröden köptes tre för priset av två.

 

Frida-skiva

Mer om Frida kommer kanske i nästa vecka, i en webbtidning nära dig.

Just som kaffe och smaskens hamnat på bordet fick vi spännande information kring yngsta bonusdotterns anmälan till Skolinspektionen, det som jag har skrivit om här och här. Frida har nämligen fått post med ett svar. På måndag ska jag träffa henne och intervjua henne, en intervju som ska bli en artikel i en lokal webbtidning nära dig den kommande veckan. Det knepiga är att intervjua nån man känner. Som skribent får man ställa känslorna lite åt sidan och ta fram en del tuffa och kanske jobbiga frågor. Det är inte säkert att jag lyckas, det är inte säkert att det blir ett bra slutresultat. Men blir det nånting kommer självklart en puff här på bloggen till artikeln!

Min måndag stuvas därför om. Förmiddagen viks åt jobbsökeri, eftermiddagen åt intervju och artikelskrivande. Arbetet med boken fortsätter därför inte förrän tisdag.

Lördagen har snart gått från dag till kväll. Vi sitter mest vid var sin dator – av olika skäl. Men lite senare ska vi stråla samman i köket för att laga middag ihop. Jag har telefonerat med mamma, som idag var på gott humör. Lördagskvällen är nu Annas och min.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett njutbart inlägg. Delvis.


 

Kräftor turkiska från en bergssjö

Jumbokräftor från en turkisk bergssjö.

Det är ställt utom allt tvivel: kräftor är sååå gott! Jag var lite orolig att kräftor med tillbehör och min mage inte skulle trivas ihop igår kväll, men det gick väldigt bra. Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Medan hon på olika sätt konverserade samtliga fyra barn (!) – hon är ju alltid mamma! – ställde jag iordning och dukade fram. Lite stolt var jag allt att jag hade kommit ihåg att ta fram kräftorna ur frysen för tining över natten i kylskåpet. Kräftor ska nämligen tina lååångsamt. På dan igår tog jag fram dem i rumstemperatur. Och trots att det inte fanns nåt hål i vacuumförpackningen anade jag den underbara doften av skaldjur i mitt kök..

Jag hade köpt (för min hushållskassa) ett paket turkiska bergsjökräftor. Det var nog affärens dyraste sort. Det står numera alltid på alla kräftpaket att innehållet är jumbo. I det här fallet stämde det! Förra gången åt vi kinesiska jumbokräftor. De var inte jumbo, men mycket röda. De turkiska kräftorna var blekare i färgen, vissa nästan åt det rosa hållet. Till de turkiska skaldjurens pluskonto hörde också det faktum att de var mjukare i skalet och därmed lättare att äta. Och så var de, som sagt, jumbostora också!

Som tillbehör hade vi enbart rostat bröd med Västerbottenost och Bregott med havssalt. I kylen hittade jag en lite mindre än halvfull flaska Östgöta sädes. Vi tog även var sin öl, för kräftor är ju salta så man blir rejält törstig. Dessa kräftor var aningen vassa också, vilket gjorde att det uppstod en del sår inne i munnen. Men värsta skadan ådrog sig nog Anna som lyckades slå ena ringtån i min

fittsoffa

och direkt därpå fick en lårkaka av min

fittsoffa.

Jag konstaterade stilla att min kökssoffa, det vill säga

fittsoffan

aldrig kommer att stå i nåt gemensamt hem.

Kvällen avslutades i vardagsrummet med kaffe och varsin LITEN chokladbit. Ett tu tre var det nån som morrade i soffan och då insåg jag att det var tandborst- och läggdags.

Idag vaknade jag kvart i sex till en morgon som var som en grå och fuktig filt. Så jag lyckades somna om. Det blev lite sovmorgon, faktiskt. Vi har inga planer för dagen, utan har mest surat över att vädret nu är kasst. Vädret, som var så härligt de senaste dagarna när Anna har jobbat, jag har skrivit bok och båda har varit sjuka. Vi tänker i vart fall tvinga oss ut på en promenad. Om Annas snälla mamma inte hade varit bortrest skulle vi kanske ha plingat på och snikat en fika. Men dagens morot är förstås godis – det är ju lördag!

Jag har tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen, för i afton ska jag laga till Lasagne – med hjälp av Knorr. För jag lagar aldrig mat från grunden, sånt är jag helt enkelt inte bra på. Och det är nog tur för Anna att jag inser mina begränsningar.

I vart fall har fru Hurtig Duktig inhämtat de två saknade poängen i sitt jobbsökerisystem nu på morgonen. Jag hittade två riktigt spännande jobb, varav det ena kanske ligger lite väl långt från mitt CV, om man säger så. Men om man aldrig försöker kan man heller aldrig lyckas med det oväntade, eller hur?

Vad äts det hos DIG idag, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta! För även om jag INTE gillar att LAGA mat, gillar jag att ÄTA mat! (vilket också syns på min enorma kroppshydda).

Kräftljusstake i plast

Kräftljusstake i plast made in ???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg med vilket Tofflan uppmanar till försiktighet.


 

Nä! Om man är från Metropolen Byhålan och har flyttat där ifrån är det smartast att inte gifta sig med nån som bor där. Det tycker även systrarna i Karin Wahlbergs bok Än finns det hopp, ur vilket nedanstående citat är hämtat:

Citat om Motala-man ur Än finns det hopp


Fast det klart…
Det kan ju finnas bra män i Metropolen, det kan det ju. Men oavsett kön, har du flyttat, låt metropolitanerna vara och stanna där de är.

Vis af Erfarenhet

 


Livet är kort.

Read Full Post »