Ett inlägg om åldrande och utseende och självinsikt.
Det verkar som om jag är den enda i hela världen som inte vet vem Joan Rivers var. Jag blev tvungen att googla. Och nu är hon död. Det fick jag veta via (sociala) medier igår kväll. Nu sitter jag och tittar på bilder av henne och undrar hur 17 man kan se ut som 17 tja, 35 fast man är 81 bast. Jag tycker att det är läskiga bilder, ärligt talat, sen må tanten ha varit hur pigg, rolig och bitsk som helst.
Kanske är jag påverkad av mitt bokprojekt. Redan i slutet av 2011 insåg jag att jag hade åldrats 20 år på tre år, om du fattar. Och det syns. Det syns verkligen på mitt utseende. Bilden till vänster föreställer mig år 2009, den i mitten är från den gångna helgen när jag var sjuk. Till höger Joan Rivers från 2008.
Nä, det är väl bara att konstatera att nån skönhet har jag aldrig varit och yngre blir jag inte heller med tiden. Det bekymrar mig egentligen inte så mycket som jag tror att det får andra att reagera negativt. Framför allt åldersdiskrimi-neras man när man söker jobb, det vet jag. Själv har jag ingen åldersnoja. Med stigande ålder har också kommit modet att våga göra fel och att våga göra bort sig – så länge ingen dör av det, förstås.
Varje rynka och linje i ansiktet är en erfarenhet. Alla är jag förstås inte stolt över, men de flesta har ändå lett till nån sorts utveckling. Alla färger i mitt hår, som jag beskrev som fyra igår, bär jag också med stolthet. Ingen av dem är nämligen falsk. Ibland önskar jag emellertid att jag hade lite bättre klädsmak och att jag klädde mig lite mer… moget än som i skrivande stund: svart linne och trasiga blåjeans. Linne och jeans med revor i ger definitivt inte pondus åt min uppenbarelse. Men det är bekvämt.
Vad har du för tankar om ålder och utseende??? Förtälj mig gärna genom att nyttja din rätt att kommentera på den här bloggen!
Och by the way… Joan Rivers… Det jag läser om henne gör mig nyfiken. Många kallar henne elak och skoningslös. Jag får känslan av att hon var mest skoningslös mot sin egen person. Värt att tänka på för somliga!.. Det kallas för självinsikt.
PS Alla unga, yngre än jag, som vill få nånting recenserat på en blogg nära sig, bör förse bloggaren med underlag!
PS2 Jerry har skrivit massor om Joan Rivers! Läs mer här!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ålder är relativt, vissa dgar ser jag ut som sjutton (alltså inte i en åpositiv mening) och andra dagar som 70 (inte heller det i en positiv mening). Men ärligt, jag bryr mig inte då dom som älskar mig ser mig för DEN jag är och inte för DET jag inte är.
Klokt talat, Anders, och väldigt likt mitt eget resonemang! 😛
Jag kallar det inte rynkor utan uttryckslinjer och att Joan Rivers (som inte jag heller hade en susning om vem det var) hade kostat på ansiktslyft, det kan jag slå vad om!
Har ingen som helst åldersnoja, fyller ju 60 snart och är bara förvånad att jag blivit så gammal som jag är 😉
Känner mig fysiskt som en ”relativt” pigg 97,5-åring, men psykiskt blir jag aldrig mer än 17, så det så!
Ture, han sa i förra veckan, att jag inte var någon tant, utan en tjej och det tog jag ju till mig förstås 😉
Ha dé!/Kram
Joan Rivers är OCKSÅ känd för sina ansiktslyftningar och även för att skämta om dem!
Nä, jag tror inte att mormor Åsna är nån tant heller! 😉
Kram!
Jag har inte heller nån aaaaaaning om vem hon är/var!
Nä, se ut som om man var 30, 40, 50 år yngre än man egentligen är, det går ju inte. Nånstans visar det sig och avslöjar en ändå. Varför ska man gå omkring och tro att man är nånting man inte är, typ. Sen finns det ju de som är åt andra hållet. Såna som alltid varit tant/farbror. Sånt syntes redan på en del i skolan.
Jorå, den andra typen finns också, såna som alltid varit tanter och farbröder! 😉
Jag är bara 20 och borde inte ha åldersnoja än, men lite noja har jag. Många misstar mig för att bra 16, och det är inte positivt. Inte när jag känner att det är mycket jag inte hunnit med än. Som jag hade hoppats och trott jag hade hunnit nu.
Utseendet bryr jag mig inte om så värst. Är i en period nu när jag tycker att jag ser jättesliten och ful ut. Men det vänder väl får jag hoppas. Det är mycket som sliter på mig… Sånt jag inte borde hunnit uppleva än.
Joan Rivers var underbar. Så livfull, ärlig och rolig. Hon skämtade ofta väldigt väldigt grovt om sig själv. Att hon var elak håller jag inte alls med om. Skvallerpressen, bloggare med mera skriver så mycket mer elakt. Hon skämtade, även om det var chockerande skämt.
Hon trodde jag aldrig skulle dö. Inte nu iallafall. Såg direktsänt på onsdagen. Hon var livfull och pigg som vilken 20åring som helst. På torsdagen i koma…… Det är bäst att inte ta någon förgivet.
Jag hade åldersnoja när jag var i din ålder, jag ville inte fylla 30. Men sen gjorde jag det (fyllde 30, alltså) och jag överlevde det också.
Jag verkar ha missat en personlighet! 😛
Jag hade heller aldrig hört talas om Joan, vi verkar vara några stycken obildade ;-)!
Jag känner mig som 4,5 ibland och som 89 ibland, men oftast tror jag att jag är 27…tills jag går förbi spegeln =)! Jag ser nog ut att vara precis så gammal som jag är, och det skulle aldrig falla mig in att göra ansiktslyftningar och sån’t skit. Möjligen skulle jag kunna sträcka mig till att fixa ögonlocken om de blir så förslappade att jag inte ser nå’t!
Men det är skönt att bli äldre, nu skiter jag för det mesta i vad folk tycker, och jag törs säga ifrån som jag inte tordes när jag var 27 ”på riktigt”.
Jag klär mig lika omoget som du – vad är det för fel på jeans o tröja/linne? Bekvämt ska det vara!!
Ja vi är visst det… 😳
Men jag håller med dig, ibland är jag urbarnslig, ibland urgammal. Om jag finge välja nåt att förbättra på min kropp skulle det vara synen så jag slipper ha linser och brillor.
Jeans och linne rule! 😛
Älskade och älskar Joan Rivers. Blev riktigt ledsen igår när beskedet kom. Mig har hon roat många gånger när jag varit nere och ledsen. Har gjort en hyllningssida till henne nu och där finns några av mina favoritklipp med henne: http://jerryolsson.com/2014/09/05/mina-bsta-minnen-av-joan-rivers/
Jag ska ta och kolla in, för jag har blivit riktigt nyfiken på henne. Dessvärre försent… 😦
Det finns mycket bevarat och sparat som tur är på nätet.
Jag uppdaterar sidan hela tiden när jag hittar saker om henne som jag gillar.
Får bli nån dag när jag behöver lite input, alltså.
En ikon lämnade oss helt plötsligt, det känns tomt. Hon har roat mig oerhört mycket under åren. Finns två program om / av henne på Netflix. Hennes bok ” Diary of a Mad Diva är läsvärd & ännu bättre som ljudbok.
Tack för tipsen!
Joan Rivers var helt fantastisk rolig 🙂
När jag fyllde 25 så hade jag värsta åldersnojan , den höll i sig länge . Jag tycker att det mesta känns lugnare nu efter 50 fyllda , har hittat mig själv . Så att åldras gör mig ingenting. Däremot så stör jag mig på kroppens förgänglighet .
Jag är extremt fåfäng, Om jag ska välja mellan att äta frulle och fixa mig till mig så väljer jag att fixa till mig . Gillar kläder mm. Det är ingenting som jag längre ber om ursäkt för . Föredrar klänning/ kjol framför böxer . Men jag har tagit ett beslut att sluta bleka/färga håret . Efter att i Augusti träffat er två och insett att det är sniggt att låta det gråa komma fram 🙂
Kram
Ja jag måste nog göra en djupdykning på nätet i Joan Rivers nån dag när jag har som mest tråkigt, det har jag insett! 😛
Det är ju upp till var och en hur man förhåller sig till sitt utseende. För egen del är jag jättefåfäng när det gäller håret och också det faktum att jag bär kontaktlinser i stället för glasögon. Men nu skulle mitt hår bli jättekonstigt om jag gjorde slingor, det behöver färgas om det ska bli snyggt. Och då kommer utväxter och nä… Sånt orkar jag inte med! Har inte råd heller.
Man ska vara precis som man är! Du är jättefin! 😛
Kram!
Jag har ingen åldersnoja, men var så TRÖTT på att se mitt trötta ansikte varje morgon ( värst då oavsett hur mycket / lite sömn ) jag provade botox & vilken skillnad, sen lite fillers på det.
Bara för mig själv & mitt ego😄❤️
OK… Jag skulle aldrig göra det. Men, men, vi är olika 😛