Ett inlägg om skriverier, alltså. Och målmedvetenhet.
Jorå! Jag har nog uppfattat att det finns en och annan som tycker att jag skriver alldeles för mycket och ofta på min blogg. Men egentligen är ju inte det nåt problem för den som tycker det – ingen är tvingad att läsa allt. Samtidigt kan det finnas en och annan godbit eller intressant sak man missar. Då får man ta det. Det kan inte jag göra nåt åt.
De fyra senaste dagarna har jag naturligtvis fortsatt att söka jobb. Samtidigt har jag tagit krafttag kring min bok, den som var till en tredjedel färdig ”på papper”. Eller fil/moln, dårå, som vi modäääärna människor använder oss av. Mitt mål var att återuppta skrivandet den 1 september om jag inte hade fått nåt jobb till dess. Nu satte mageländet nästan stopp för måluppfyllelsen. Nästan.
Jag är en envis jävel. Fyra dars arbete har tagit mig ungefär halvvägs i boken, den första i en tänkt trilogi.
För jag har tänkt om lite och tänkt så här:
- den första delen är en självbiografisk del där jag beskriver vissa händelser och mina känslor kring dessa
- den andra delen är en absurd, rätt sjuk, roman som på sätt och vis är en allegori
- den tredje och avslutande delen blir en coachande del. För coacher har jag ju en del erfarenheter av…
Det är första delen jag jobbar intensivt med, men alla tre delar är påbörjade. Vissa dar blir det mycket skrivet, andra dar mindre. Jag har ett digert underlag och många källor att ösa ur. Det tar sin lilla tid, på ren svenska, alltså.
Bara rönnbären skvallrar om att det är september idag!
Ungefär fyra timmar om dagen ägnar jag åt boken. Sen måste jag söka jobb, sköta mitt hem, sköta min hygien, umgås/upprätthålla kontakter med familjen och vänner också. Idag har jag unnat mig en promenad. Man kan verkligen inte tro att det är september! Det enda som skvallrar om det är rönnbären…
Och så lägger jag förstås fortfarande ner en och annan timma på att blogga, läsa andras bloggar och läsa andras böcker. För det är genom andras erfarenheter man får rätt mycket input…
Vem vet, förresten… Du kanske har en plats i min bok/mina böcker? Där förekommer såväl goda vänner som De Andra, men bara de goda får sina namn i pränt. Undantaget gäller dem som behöver vara anonyma av olika skäl liksom De Döda. De kan ju varken samtycka eller protestera.
Jag hoppas att jag har väckt lite nyfikenhet hos dig nu!!!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Mycket nyfiken. Det är mycket jag inte vet. Som jag nu vet.
Spännande blir det att få läsa…
En del vet du. Det handlar om tiden från 2009 och framåt. Men du vet inte allt… 😛
Nu blev det fel… skulle ha skrivit:
Mycket nyfiken. Det är mycket jag inte vet. Som jag vill veta.
Spännande blir det att få läsa…
Så.. nu stämmer det jag ville skriva. (;-)
Ha ha, OK! Jaa, mycket nyfiken kan du vara och mycket vet du, men inte allt, som sagt. Jag hoppas att du vill läsa. Du är med.
Huvaligen. nu blir jag verkligen nervös…
Jahaja… Läs vad jag skriver i inlägget.
Klart jag är nyfiken!! Det ska bli så kul att få läsa det färdiga resultatet!
Du är osså med! 😛
Det var som fasen, så många timmar åt gången. Mina tre böcker har kommit till genom oerhärt intensivt skrivande, sen ingenting. Jag går enbart på inspiration. Sen är jag tom.
Som jag skriver i inlägget har jag ett stort underlag att gräva i. Saker och ting måste kollas, bli korrekt. Det tar sin lilla tid. Dessutom är det smärtsamt att rota i det förflutna. Det tar också sin lilla tid.
Om jag skulle skriva en rent fiktiv roman skulle det gå betydligt fortare. Tror jag.
Jag vill självklart läsa!
Kram !
He he he…. 😉
Kram!