Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 september, 2014

Ett inlägg om en bok – som är lite mer än en bok.


 

Docka vit docka rödFör ett par veckor sen träffade jag ett av stans kommunalråd. Jag fick en bok av henne, Docka vit docka röd av min favoritförfattare Maria Lang. Men det var inte bara en bok utan lite mer: på försättsbladet hade Maria Langs systerson Ove Hoffner lämnat en hälsning till mig. En bok är alltid en fin gåva tycker jag. Det här blev en extra fin gåva, naturligtvis. Särskilt som författaren dedicerade just den här romanen till sin systerson Ove.

Boken är inte bara dedicerad till Ove Hoffner, den inleds med honom också. Ove ska visa dockteater på biblioteket i Västerås. Camilla Martin, hovsångerskan, dyker upp liksom deckarförfattaren Almi Gran, Maria Langs alter ego i böckerna. De ska se Oves dockteaterföreställning. Men Camilla ska också ge en konsert på kvällen i kyrkan. En liten flicka hittar efter dockteatern en av Oves dockor. Dockan har blivit halshuggen. Det är ett gäng lite udda figurer som samlas i boken för att lyssna till Camilla. Även om stämningen är lite creepy sker bokens mord ganska sent i handlingen. Camilla är inblandad på nåt vis, men Christer Wijk trasslar ut alla trådar, även dem som hör till dockor…

Hälsning fr Maria Langs systerson

En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!

Den här boken tillhör inte Maria Langs mest spännande. Men för mig är den spännande på ett annat sätt: författaren skildras så tydligt i rollen som Almi Gran. Almi har sena vanor, hon vill äta mackor mitt i natten – precis som författaren. Dessutom föredrar hon whisky framför vin, är född i Västerås och väldigt allergisk – också precis som Dagmar Lange, som Maria Lang ju hette egentligen.

Toffelomdömet blir högt på grund av omständigheterna och historien kring boken!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om hår och julklappar. 


 

Nyklippt

Nyklippt Toffla bland sina böcker.

Sen cirka 15 år tillbaka har jag kort hår. Jag lät mitt hårproffs M klippa av striporna och valde en kort frisyr. I början gjorde M slingor också. Men med åren har frisyren blivit allt kortare och några slingor behövs inte längre – mitt hår är flerfärgat ändå:

  1. blont
  2. vitt
  3. grått
  4. brunt

I början av året valde jag en helt ny frisyr. En frisyr som är… mycket kort. Tidigare har jag skällt lite på äldste bonussonen för att han har rakat av sig sitt fina hår. Nu blev det en frisyr där jag själv blev rakad. Första gången skalade M mig väl inte så mycket med trimmern, men det har blivit mer och mer. Och snart känner jag att det kanske inte räcker att träffa M var sjätte vecka för att ha den riktigt korta frisyr jag gillar att ha.

Hårtrimmer från Ermila Bella

En sån här hårtrimmer från Ermila Bella säljer Kutts bland annat. Den kan laddas och användas i 100 minuter.

På nätet hittade jag till Kutts som säljer bland annat hårtrimmers. Inte vet jag om Kutts kanske vänder sig direkt till hårproffs, men med en trimmer för mellanpris därifrån skulle jag tjäna in pengarna jag lägger på frissan på cirka tre gångers användning. Det kan vara väl värt att tänka på för mig som för tillfället inte har nån inkomst…

Jag lägger aldrig pengar på smink, för jag använder inte smink. Mitt klädkonto är så gott som lika med noll, för jag är oitresserad av mode. Men håret… Håret är min bejb! Om det är nåt jag satsar på så är det håret. Så kanske blir det en hårtrimmer från Kutts och varför inte en frisörsax också? Jag har ju faktiskt agerat hemmafrissa åt såväl vänner som familj.

Eller så fortsätter jag som tidigare och lägger mitt huvud i M:s händer. Och den där hårtrimmern, den kan ju kanske bli en julklapp åt Kronprinsen i stället..? Han behöver nog mer än jag en trimmer av ett bra och välkänt märke till skillnad från de där han hittills har köpt från lågpriskedjan. De där trimrarna, som har lagt av efter ett tag… Jag själv fortsätter nog att gå till M – det ligger lite själavård i att samtala med sin frissa också.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om skriverier, alltså. Och målmedvetenhet.


 

Jorå! Jag har nog uppfattat att det finns en och annan som tycker att jag skriver alldeles för mycket och ofta på min blogg. Men egentligen är ju inte det nåt problem för den som tycker det – ingen är tvingad att läsa allt. Samtidigt kan det finnas en och annan godbit eller intressant sak man missar. Då får man ta det. Det kan inte jag göra nåt åt.

De fyra senaste dagarna har jag naturligtvis fortsatt att söka jobb. Samtidigt har jag tagit krafttag kring min bok, den som var till en tredjedel färdig ”på papper”. Eller fil/moln, dårå, som vi modäääärna människor använder oss av. Mitt mål var att återuppta skrivandet den 1 september om jag inte hade fått nåt jobb till dess. Nu satte mageländet nästan stopp för måluppfyllelsen. Nästan.

Jag är en envis jävel. Fyra dars arbete har tagit mig ungefär halvvägs i boken, den första i en tänkt trilogi.

För jag har tänkt om lite och tänkt så här: 

  1. den första delen är en självbiografisk del där jag beskriver vissa händelser och mina känslor kring dessa
  2. den andra delen är en absurd, rätt sjuk, roman som på sätt och vis är en allegori
  3. den tredje och avslutande delen blir en coachande del. För coacher har jag ju en del erfarenheter av…

Det är första delen jag jobbar intensivt med, men alla tre delar är påbörjade. Vissa dar blir det mycket skrivet, andra dar mindre. Jag har ett digert underlag och många källor att ösa ur. Det tar sin lilla tid, på ren svenska, alltså.

Rönnbär och blå himmel

Bara rönnbären skvallrar om att det är september idag!

Ungefär fyra timmar om dagen ägnar jag åt boken. Sen måste jag söka jobb, sköta mitt hem, sköta min hygien, umgås/upprätthålla kontakter med familjen och vänner också. Idag har jag unnat mig en promenad. Man kan verkligen inte tro att det är september! Det enda som skvallrar om det är rönnbären…

Och så lägger jag förstås fortfarande ner en och annan timma på att blogga, läsa andras bloggar och läsa andras böcker. För det är genom andras erfarenheter man får rätt mycket input…

Vem vet, förresten… Du kanske har en plats i min bok/mina böcker? Där förekommer såväl goda vänner som De Andra, men bara de goda får sina namn i pränt. Undantaget gäller dem som behöver vara anonyma av olika skäl liksom De Döda. De kan ju varken samtycka eller protestera.

Jag hoppas att jag har väckt lite nyfikenhet hos dig nu!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om stavning.


 

Ibland gör våra journalistproffs fel som får mig att undra över kvaliteten på deras utbildning. Men ibland gör de bara roliga fel. Som detta idag:

Vinkraftverk

Vad är ett vinkraftverk? Och hur saboterar man det?



Tack Radio Uppland,
ni får utmärkelsen dagens journalistproffs idag! 
(Rubriken på webbplatsen är nu korrigerad till vindkraftverk.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Vissa traditioner hänger visst med – ett tag till, i alla fall. Det är torsdag och då hissar (höst) och dissar (hest) Tofflan, allt enligt den egna, gångna veckan. Det är inte svårare än så här:

Höst


Hest

 


Livet är kort.

Read Full Post »