Två nya TV-favoriter

Ett avkopplat inlägg.

---

 

TV-favorit?

Det blir inte så mycket TV-tittande längre. Timmarna räcker inte till. För det mesta använder jag TV:n att somna till. Jag blir rofylld av svaga ljud av röster när jag ska sova, märkligt nog. Men ibland händer det att jag sitter käpprätt i fåtöljen och glor. Allra helst på mina två nya TV-favoriter Vem tror du att du är? och Året var 196x.

Igår kväll såg jag Eva Rydberg få veta lite mer om sin bakgrund och släkt. För det är nämligen släktforskning programmet Vem tror du att du är? handlar om. Naturligtvis är det kändisar som är utvalda att få hjälp med detta – annars vore det ju inte underhållnings-TV. Men ändå. Det är intressant och överraskningarna blir ofta många och stora. Det här är ett TV-program jag kan koppla av till och njuta av.

Den andra serien är en dokumentärserier. Just nu visas varje tisdag ett år på 1960-talet. Roligast för egen del var ju att se förra veckan när mitt födelseår visades. I kväll har jag tittat på 1963. Då hände både bra och dåliga saker: Martin Luther King håller sitt ”I have a dream-tal”, Beatles kommer till Sverige och så mördas president John F Kennedy. Riktigt intressant och lärorikt.

Man kan ju titta på TV av olika orsaker. Ibland har jag ju TV:n på för att somna, ibland vill jag roas, ibland vill jag lära mig nåt, nån gång se nåt läskigt eller bara nåt lättsamt. Men det är sällan jag har på TV:n utan anledning.

Vad ser DU helst på TV när den är påslagen? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hårt arbete, kan det löna sig?

Ett inlägg av en som har arbetat hårt idag.

---

 

Det tar på krafterna att skriva bok. Att skriva självbiografiskt bok. Att öppna dörrar som har varit stängda ett tag. Dörrar till det som har varit. Tunga dörrar att öppna. En dag kanske jag får lust att berätta hur jag planerar det hela och hur jag går tillväga. Men just nu är jag bara trött och urlakad. Jag arbetade i fyra timmar idag. Hårt. Och inte vet jag om det lönar sig. Men det ger mig något att göra i väntan på..?

Lådor överallt. Men var fanns extrapriserna?

Det magonda och huvudvärken finns kvar, men efter förmiddagens sedvanliga jobbsökeri – med full poängs utdelning! – skuttade jag över till Tokerian för att proviantera. Idag rusade jag som en blind höna, kändes det som, allt medan jag jagade extrapriser. Och överallt i min väg stod det vagnar med lådor, vagnar utan lådor, pallar…

Två kassar släpade jag hem. Jag hittade lax till bra pris och den stoppade jag i frysen. En bit kycklingkorv inhandlades också. Alltid bra att ha om matlusten och matlagningslusten återvänder. Fil, mjölk och… plötsligt hade jag handlat för 200 kronor. Dagens fynd blev emellertid tre middagar för 3:90 styck. Nu blev du allt lite imponerad, eller?

Under frukosten telefonerade jag med Fästmön. Jag hoppas att vi kan träffas i morgon. Jag kanske kan fördela om dygnets timmar lite så att jag förlägger mitt skrivande senare. Det är inte bra för mig att isolera mig och rådda i det förflutna hela tiden. Det gör så ont att röra i vissa saker. Ibland kan jag inte riktigt förstå att jag fortfarande sitter här. Men jag måste få vara en stund i nuet också.

Jag har även hunnit med en klargörande mejlväxling. Jag har läst, lyssnat med ögonen och jag har talat med det skrivna ordet. Kommunikation är svårt. Hört det förut?

En skål med fil och müsli samt ett glas Pro Viva och några muggar kaffe har jag fått i mig idag. Det är dags att laga mat. Tack, Anders, för tipset!

Dagens middag blir nudlar med champinjonsmak, förstärkta med en näve frysta grönsaker.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppringd av Uppsala kemteknik trots NIX

Ett anmälande inlägg.

---

 

Idag på förmiddagen ringde ett okänt nummer på min mobil. Eftersom jag är arbetssökande ökade både puls och hjärtslag. Jag tänkte:

NU är det nån som ringer och vill träffa mig för en intervju!

Högen med sökta jobb 2014.

Det var en man i andra änden och han berättade att han ringde från Uppsala kemteknik. Jag började genast rafsa i min hög med sökta jobb, den som senast idag har kompletterats med ytterligare tre sen igår. Mannen var trevlig, pratade om vädret etc och hoppades att han inte störde. Men när han frågade om jag kände till företaget blev jag ställd. Han började berätta om tvättmedel. Det var uppenbarligen inte nån som ville anställa mig utan nån som ville pracka på mig sälja nånting till mig.

Jag avbröt därför försäljningssvadan (den kommer, förr eller senare, efter allt det trevliga inledande) och frågade rakt på sak om han ville sälja nånting. Han svarade jakande. Jag upplyste då om att jag har NIX på min mobil, varpå han kontrade med att fråga om jag har haft det länge. Jag svarade ja. Då skulle han

anteckna det.

Inte nog med att jag blev besviken, jag blev störd i det arbete jag utförde (jobbsökeri). Och så blev jag arg. Arg för att säljare gång på gång ringer, på såväl fasta telefonen som mobilen, trots att jag har NIXat båda telefonnumren.

Alla såna här oönskade samtal från telefonsäljare anmäler jag till DM-nämnden via deras enkla anmälningsformulär. För att kunna göra en anmälan måste du dock ha företagets adress. När jag sökte på Uppsala kemteknik fanns det inget företag som heter så, men jag hamnade på Kemteknik Scandinavian AB:s webbplats. Eftersom de produkter som visas där var samma som säljaren försökte få mig intresserad av gissar jag att jag säljaren tillhörde detta företag.

Det händer egentligen inte så mycket. DM-nämnden prövar ett anmält ärende. Resultatet publiceras på DM-nämndens webbplats. Många anmälningar är naturligtvis inte bra för ett företag. Därför är mitt råd till dig som har NIX:at dina telefoner att anmäla alla företag vars säljare ringer dig. Vi som inte vill bli uppringda av säljare måste få slippa det.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är tur att man inte åker UL-buss så ofta

Ett ilsket inlägg.

---

 

Landstinget gör det igen: skillnad på skit och pannkaka.

I min jakt på vettiga lediga jobb att söka fastnade mina ögon på en artikel i lokalblaskan. Rubriken skär i ögonen: UL-resor kan bli billigare för anställda i landstinget. Alltså, livet är inte rättvist, men vad  i hela friden är detta? Och är det ens tillåtet skattemässigt? 

Enligt artikeln ska de landstingsanställda kunna köpa biljetter till stadsbussar, regionbussar och Upptåget till en rabatt på upp till 2 000 kronor om året. Arbetsgivaren köper en årsbiljett och sedan dras en viss summa varje månad från lönen. Idag kostar ett månadskort (30-dagarskort) 790 kronor. Med rabatt skulle motsvarande kosta 625 kronor för de landstings-anställda.

Det här förslaget kommer från majoriteten, det vill säga alliansen. När ärendet diskuterades på ett styrelsemöte igår kom den rödgröna minoriteten med ett motförslag där man ville utreda möjligheterna att ge de anställda 20 procent rabatt. Alliansens förslag fick dock fler röster och nu ska det hela alltså gälla från och med oktober.

Under några år på 1990-talet fick de anställda hos samma arbetsgivare fri öppen sjukvård. Men detta upphörde efter ett tag – inte för att det var för dyrt för arbetsgivaren utan på grund av nån skatteteknisk regel, tror jag. Har dessa regler ändrats nu? Jag kan inte tycka att de rödgrönas förslag är rättvist heller. Varför ska ägaren till UL gynna sina egna anställda, medan andra löntagare som måste åka kollektivt vackert får betala ett fullt – och i mina ögon alldeles för högt – pris?

För arbetsgivaren beräknas det hela kosta en miljon kronor om året. Det låter lågt. Och under nästa år ska biljettpriserna höjas igen med i genomsnitt tre procent, enligt artikeln i lokalblaskan. Utom för de egna anställda dårå, som får fortsätta åka på rabatt.

Idag cyklar 32 procent av de landstingsanställda till jobbet. Miljövänligare och bättre för den egna hälsan än så kan det inte bli.

Att syftet är att få fler än en fjärdedel av de 11 000 egna anställda att åka kollektivt kan tyckas lovvärt. Men det är faktiskt 32 procent som cyklar (en ökning med tio procent jämfört med året innan). Ska inte kolossen landstinget i stället applådera dem som väljer det kanske mest miljövänliga alternativet att ta sig till jobbet? Ett alternativ som också främjar den egna hälsan. Jag menar, nu när allt fler av oss måste vårda oss själva eftersom det fortfarande – efter många, många år – är svårt att få tider i primärvård och väntetiderna på akuten ett skämt (som inte är roligt)…

Jag tycker dessutom att det här är ett extremt fult sätt att locka underbetalda anställda. Höj lönerna för vårdpersonalen i stället så har de råd att köpa bussbiljetter precis som alla andra!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »