Posted in Böcker, Film, HBTQ, Personligt, Radio, tagged Alla vilda, Apelsinmannen, avlida, Birgitta Stenberg, bisexuell, blicka ner, bokläsare, brottsligt, cancer, död, dokumentärfilm, Eldar och is, författare, förhållande, fundera, gå bort, gå vidare, ha sex med en person av samma kön, ingen vilande person, intresseklubben antecknar, Kärlek i Europa, komma ut-period, litteratur, litteraturvetare, mamma, mod, moln, mormor, nästa roman, parkera, på dagen, psykisk sjukdom, Sigtuna litteraturfestival, självbiografi, sluka, smärta, sommarprata, storhetstid, Twitter, vila i frid on 23 augusti 2014| 2 Comments »
Ett inlägg om en författare jag gillar.
Alla vilda – en dokumentär om Birgitta Stenberg.
I morse hade jag just parkerat mig vid datorn när ett ledsamt tweet dök upp från en av våra större tidningar. Där stod att läsa att författaren Birgitta Stenberg är död. Birgitta Stenberg led av cancer och avled i natt 82 år gammal. Hon var på dagen 30 år äldre än jag. Så nu vet du det. (Jag hör hur Intresseklubben antecknar.)
Som många andra litteraturvetare, bokläsare och HBTQ-människor har jag ett förhållande till Birgitta Stenberg. Även om hennes storhetsperiod kanske var lite före min egen (<== ha ha ha, jag har aldrig haft nån!) gör det henne inte mindre i mina ögon, snarare tvärtom. För det krävdes ett visst mod att leva som bisexuell i en tid när att ha sex med en person av samma kön först var brottsligt (fram till 1944) och därefter en psykisk sjukdom (fram till 1979).
Birgitta Stenberg skrev böcker som jag slukade under min egen komma ut-period. Jag tänker främst på de självbiografiska Kärlek i Europa, Apelsinmannen och de efterföljande böckerna. Den allra sista boken av Birgitta Stenberg som jag läste var Eldar och is, en spännande bok full av överraskningar om Birgitta Stenbergs mormor och mamma.
Nä vet du… Jag tror inte att Birgitta Stenberg har gått bort! Jag tror att hon har gått vidare. Nu sitter hon säkert nånstans på ett moln, blickar ner på oss som är kvar här och funderar på sin nästa roman. Romanen, som kanske ska handla om hur det är att gå vidare..?
Vila i frid från smärtan, Birgitta! I övrigt har jag en bestämd känsla av att du inte har varit nån vilande person!
PS Den här helgen är det Sigtuna litteraturfestival. DÄR tror jag att Birgitta Stenberg hade platsat perfekt!
PS 2 Här kan du läsa om vad jag skrev när Birgitta Stenberg hade sommarpratat.
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, Trams, TV, Vänner, tagged a-kassan, anställningsbevis, apoteksvaror, arbete, ärlig glimt, åka långt, överraska, bank, bankkort, belöning, betala en räkning, bil, bluff, bosätta sig i norr, boyfriend, bröd, bubbelfotbad med massage, cheddarostbågar, chilbågar, det lilla, Devon, dosa, drömmar, DVD-hårddisk, e-legitimation, ekonomisk, ensam, ersättning, föra in i systemet, försök, första år i skolan, fel utlämningsställe, foto, fredagsmyt, frukost, fylla på förrådet, göra ont, grädde på moset, grönsaker, hämta, hämta paket, helg, hjärna, humor, ICA Supermarken Solen, inte gjord av pengar, intervju, jätteproduktiv dag, juli, kamp, kasse, kärlek, Klara, kollage, konstig, konto, krångla, kycklingchorizo, kyl och frys, lite att göra, litteratur, logga in, mat, måndag förmiddag, meddelanden, mejl, middag, Min mormor hälsar och säger förlåt, mobbare, mobiltelefoni, mormor, olästa, OLW, onda fötter, onsdag, orka, par, pengar, planer, poäng, post, räksallad, sanning, söka jobb, shopping, signal, självförtroende, självkänsla, Sjuan, skitsystem, skrivjobb, sladd, smaka, specifikation, spela in, starkt kaffe, stopp, surt, Take shelter, tanka, telefoni, The English shop, titta på hus, torsdag, trög, utbetalning, väska, Walnut Whip, Yeartown on 23 augusti 2014|
Ett inlägg om min fredag.
Igår var det ingen jätteproduktiv dag. Jag ligger hela tre poäng minus, för jag hittade inte ett enda jobb att söka och gjorde inget annat inom jobbsökeriet som gav poäng. I stället funderade jag väl en del över intervjun jag ska på måndag förmiddag. Eftersom det har varit så trögt ett tag har självkänslan och självförtroendet sjunkit en del. Frågor som
Klarar jag av det?
och
Är jag inte en bluff, trots allt?
nästlar sig in i min hjärna och det är inte bra. Det är inte bra alls.
Efter tröstlösa försök att hitta nåt sökbart intog jag frukost. Överraskade nog många, inklusive mig själv, eftersom den innehöll grönsaker. Enligt myten är grönsaker nåt som inte finns hemma hos mig så ofta. Inte när jag är ensam. Och ensam blev jag från och med igår och två veckor framåt, vad jag vet.
Frukost med grönsaker?!
Grattis till mig för alla shoppingturer…
Jag hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Första stoppet blev på Morgonen där det skulle hämtas kassar och väskor. Andra stoppet blev på ICA Solen – trots att Anna ju köpte hela Tokerian i torsdags. Sen var jag så slut och trött att Anna fick fixa starkt kaffe så jag skulle orka ta mig hem igen – och handla. För jag hade ju inte köpt nån mat till mig…
Det blev tre smala kycklingchorizo med bröd och räksallad till middag, så jag storhandlade ett helt paket om sex korvar för under en tjuga, resten fanns i kyl och frys. Det gäller att vara lite ekonomisk nu. Jag är visst inte gjord av pengar längre. Men jag upptäckte i alla fall att jag hade fått ersättning från a-kassan. I förrgår. Det vore ju fint om man på nåt sätt fick en signal om detta – typ en specifikation per post eller åtminstone ett mejl. Nej, man får nåt meddelande inne i a-kassans skitsystem, som man måste logga in i med e-legitimation och krångla och ha sig.
Det är ingen myt, men faktum är att min banks e-legitimation verkar vara bland de mest krångliga. Nu råkade det vara så att jag igår först loggade in i min bank för att betala en räkning. Då noterade jag att det satt 9 900 kronor på kontot, överförda igår. Så efter bankärendet fick jag ta fram sladden till dosan, trycka i mitt bankkort och logga in hos a-kassan. Efter två försök lyckades jag komma in. Där hade jag två olästa meddelanden. Ett innehöll en specifikation över torsdagens utbetalning, det andra åter ett meddelande om att jag ska skicka in anställningsbevis. Det är fan tredje gången. Dessutom har jag telefonerat i ärendet tre gånger och handläggaren lovade att föra in i systemet att anställningsbevis för en timmes skrivjobb i juli månad är på väg. (Jag skickade det i onsdags.) Och ja, du läste rätt! A-kassan kräver anställningsbevis för en (1) timmes skrivjobb. Har de lite att göra, eller vad?
Som grädde på moset fick jag åka till Yeartown och hämta ett paket med apoteksvaror. Jag hade råkat markera fel utlämningsställe. Nu har jag ju som tur är bil och den var tankad inför resan till intervjun på måndag. Men det var lite surt att behöva åka så långt (nåja, inte jättelångt härifrån, men…)
Belöning.
Hemma igen gav jag mig äntligen den belöning jag hade väntat på hela dan: ett bubbelfotbad med massage. Man ska sitta cirka tio minuter, men jag satt nog tjugo. Det var så skönt för mina onda fötter. Under tiden kikade jag på ett par på Sjuan som tittade på hus i Devon. De hade sina drömmar och planer – och pengar! – min dröm om bubbelfotbad med massage var allt jag krävde för egen del i den stunden. Ibland räcker det lilla.
Resten av kvällen ägnade jag åt att slöglo lite på TV och att läsa om Elsas kamp utan sin älskade mormor mot mobbarna. Det är konstigt, men jag minns saker från mitt eget första år i skolan och det gör fortfarande ont. Jag såg en film som var konstig och undrade om jag inte hellre skulle ha glott på nåt annat som jag hade spelat in på DVD-hårddisken…
Walnut Whip – the best a Toffle can eat!
Och sanningen är, att jag denna kväll också unnade mig nåt gott. Det blev lite cheddarostbågar, som inte smakade så värst mycket (jag älskade OLW:s chilibågar som tyvärr inte längre säljs!) och två Walnut Whip. (Nu måste jag snart in till stan och träffa Fredrik igen så jag kan fylla på förrådet – han jobbar ju intill The English Shop!)
Idag ska jag ut till Himlen och tillbringa helgen med Anna och barnen. Storasyster lämnar oss nästa helg för att bosätta sig i norr. Lillasyster hänger mest med sin boyfriend på helgerna. Tur att vi har killarna kvar hemma ett tag till!
Anna tar för övrigt så fina bilder på mig. Detta kollage dök upp på mobilen igår kväll och det ger faktiskt en ärlig glimt av den jag är:
En ärlig glimt av mig.
Livet är kort.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 