Ett inlägg om att det är lite tufft.
På väg mot nya hinder?
Det är lite tufft just nu. Eller just nu och just nu… Det har det varit länge, tack vare somliga. Och mig själv. Mest för att jag har nån drift att säga sanningar. Inte så att jag måste säga sanningar hela tiden. Jag försöker alltmer välja mina strider. Men ibland har även jag gränser. Då spelar det ingen roll att jag börjar vänligt – jag blir ändå alltid skurken i slutänden. Eftersom det är så kan jag ju lika gärna bli skurk på riktigt, eller..?
Det är många hinder på min bana. Mycket att försöka ta sig över, kämpa med och emot. Inte har jag det värst bland människor, fast jag börjar känna att det snart räcker. Ska jag aldrig mer få känna mig trygg igen?
Igår fick jag två nej på jobb jag hade sökt. Ett av dem var för ett jobb jag verkligen ville ha. Ovanpå det försöker a-kassan och jag kommunicera. Det är svårt, de har för många kockar inblandade och jag är för ärlig. Det tär. Allting tär på mina krafter och min energi som jag så väl behöver till vettigare saker än att diskutera 20 minuters arbete. Mitt liv står stilla. Hindret, som ställdes upp framför mig 2009, står där fortfarande. Jag försöker och försöker komma över det, men puttas hela tiden ner till ett liv i nån sorts standby-läge. Jag kan inte ens gifta mig på grund av detta. Vissa dagar är jag frånvarande för att kraften bara har runnit ur mig. Andra dagar kommer jag igen. Men jag vet inte hur många gånger till jag orkar...
Att få höra att man inte bryr sig om sin omgivning gör ondare än du tror. För jag bryr mig om, det är bara det att jag inte alltid har kraft. Eller tid. Det tar nämligen tid att vara arbetssökande. Som arbetssökande ska du nämligen:
- aktivt söka jobb
- leta lediga jobb
- skriva skitbra ansökningar
- försöka kommunicera med a-kassan
- rapportera dina aktiviteter till Arbetsförmedlingen
- gå på intervjuer
- hantera nej på sökta jobb
- ta kontakt med folk och företag där det kanske kan finnas möjlighet till jobb
Med mera. Så du ser. Det är ett ständigt arbete att vara arbetssökande. Idag har jag i alla fall hittat och sökt tre jobb som verkar intressanta. Och så har jag tagit en kontakt med ett företag där jag en gång var kund (ja, det är lite ironiskt, men…). Jag önskar ingen en tillvaro som arbetssökande. Men att prova på hur det känns under en vecka tror jag skulle skapa en helt annan förståelse.
Igår fick jag inte bara nej, jag fick också veta att en före detta arbetskamrat hade gått bort. Nu är vi bara tre i livet av sex som en gång jobbade just där. De tre som har gått bort var relativt unga. Det är inte så konstigt att jag till exempel hatar rökning – den dödar ju faktiskt människor.
Nu ska jag samla ihop skärvorna av det som är jag och försöka skutta över ett av dagens hinder. Komma igen, bita ihop, inte bryta ihop, ta nya tag. Till middag ska jag laga lax och det blir man smart av, har jag hört… Kan behövas just nu.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Men det här är ju helt sanslöst! Helt åt helvete! Jag börjar undra vad det är för folk som får jobben som du söker och som DU är HÖGAKTUELL till att få. Är det några utomjordiska gröna män/kvinnor? Ja, jag vet inte ens vad jag ska skriva, så arg blir jag! Fy för den lede!!
Det stämmer att rökning dödar! Nu, efter sen pappa dog av bland annat det, ser jag vilka det är som kommer att stryka med. Jag ser tecknen på KOL väldigt tydligt och det är många, många som har det.
Men just det jobb som jag är ”högaktuell” för är jag faktiskt fortfarande ”högaktuell” för. Alla nej tar emellertid på krafterna, jag blir ledsen och besviken och hade hoppats få jobba i Uppsala. 😥
KOL är fruktansvärt. Fruktansvärt! Och min före detta jobbarkompis fick lungcancer på grund av rökning. H*n rökte lika mycket som jag, med skillnaden att jag slutade för tio år sen…
Har följt dig länge nu, ett år säkert men läst hela bloggen. Det är min godnatt rutin.
Gillar dina tankar.
Hälsningar från Luleå
Hej Katten! Tack för att du gav dig tillkänna! Jag blir jätteglad – trots att mina tankar ibland är lite svarta…
God natt och sov gott!