Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 8 augusti, 2014

Ett inlägg om en TV-dokumentär.


 

Tove Jansson foto Making Movies

Tove Jansson. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Making Movies)

När jag var barn förstod jag mig inte alls på Mumintrollen. Jag tyckte bara de var knäppa och lustiga. Det kom böcker från släkten i Finland. Den sommar jag tillbringade i Helsingfors som åttaåring blev jag muminbombad. Det handlade om att jag inte förstod. För på senare år, när jag började plugga på folkhögskola, läste vi Tove Janssons roman Pappan och havet. Då blev jag fast. Det var jobbigt, vackert, skört… I kväll, den dag Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år, såg jag dokumentären Fången i Mumindalen – Tove Jansson och fick en ny aha-upplevelse.

Tove Jansson var i första hand konstnär. Det var det hon ville vara. Den här dokumentären beskriver bland annat hur hon far till Frankrike för att måla. Hon tar sig till Bretagne, drivs av nån sorts rastlös längtan… Men det är först med Mumintrollen hon blir känd och får en försörjning. Tills de står henne upp i halsen.

Efter pappans död blir hon konstnär ”på riktigt” igen. Och så blir hon för första gången ordentligt förälskad. Förhållandet är passionerat – och varar tre hela veckor. Så småningom träffar hon emellertid den som ska bli hennes arbets- och livspartner.

Nu när jag tittar på filmen upptäcker jag plötsligt att Lilla My är Tove själv så på pricken! Denna självständiga, arga kvinna som inte låter nån sätta sig på henne. Men också en person som med ett enormt stort hjärta. Tuulikki, livspartnern, är förstås Too-ticki. Och själv är jag Knyttet – på engelska Toffle (Who will comfort Toffle? heter boken.)

Om du missade den här dokumentären kan du se den igen i morgon klockan 17.10 eller på onsdag (den 13 augusti 2014) klockan 23.35. Eller också kan du se den här till och med 30 dagar framåt från dagens datum.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tittande inlägg.


 

Tro det eller ej, men jag läser lite nyheter ibland. Det som har dominerat svensk media den senaste veckan är förstås den stora skogsbranden som härjar. Det har gjort mig mycket nervös och rädd, för eld är ett förtärande element.

Men det har självklart hänt andra saker i vårt land också. Har du lust, så häng med på en liten titt runt omkring! Som vanligt är det frivilligt.

 

Gammal rullstol

Den här hade nog inte funkat längs kanalen.

På tur med elscooter längs kanalen. Birgitta är hjulburen. Hon har nämligen MS och för att ta sig fram här i livet använder hon bland annat en elscooter. Nu i sommar har hon gjort en riktigt spännande resa med den – hon har farit längs delar av Göta Kanal. Byhålebladet gjorde en artikel om Birgitta och den tycker jag att du ska läsa. Tänk vilket mod att ge sig ut på äventyr med ett fordon som laddar ur efter fyra mil…


Motala kan få ny hamnpir.
När vi nu ändå är neråt mina hemtrakter läser jag med intresse om en eventuell ny hamnpir som kan byggas i Metropolen Byhålan. Den skulle ge plats för ytterligare 30 båtar och ligga precis utanför Motormuseet. Häftigt!

 

Sol

Beroendeframkallande?

Läkare varnar: Du kan bli solnarkoman. Ja, summan av ens laster är visst konstant. Men narkoman? Av solen? Det handlar om att man kan bli beroende av UV-ljus, helt enkelt. Ett slags kemiskt beroende som kan ge abstinens. Nu kanske en och annan blir rädd. Själv blir jag lite rädd för doktorn…


Kaos på akuten – men på närakuten ekar det tomt.
Ja se sjuk ska man inte bli under sommaren, för då går sjukvården ännu mer på knäna än i vanliga fall, har jag hört. Artikeln ovan handlar om läget i Stockholm, men jag tror inte att det är så väldigt stor skillnad mot här. Alla vill ha den bästa vården och rusar till Sjukstugan i Backen när det ”är nåt”. Närakuten kan göra mycket! Vi har dessutom en ortopedakut, om jag inte minns fel…

 

blanketter

Arbetsförmedlingens rapport skulle jag vilja läsa.

Läget på länets arbetsmarknad ljust. Det säger i alla fall nya siffror från Arbetsförmedlingen. Det anmäldes över 1 320 nya lediga tjänster under juli månad. Här har vi dessutom lägst arbetslöshet i landet, bara 3,4 procent. Den rapporten skulle jag vilja läsa i sin helhet.


Världens äldsta ål är död.
Tyvärr, tyvärr blev ålen i Brantevik inte äldre än 155 år. Ålen levde i en brunn. I veckan skulle den visas upp av brunnens ägare, men då var den alltså död. Den ska ha slängts i brunnen 1859 av Samuel Nilsson. Ålen ska nu obduceras på Sötvattenslaboratoriet i Stockholm.


Maskerad naken man jagade kvinna.
Men vänta nu… Om han var maskerad, var han väl inte naken..? En liten reflektion…


Jättenäckrosen i Botaniska blommar nu.
Victoria blommar! Det vill säga jättenäckrosen i tropiska växthuset i vår Botaniska trädgård här i Uppsala. Den slår ut i skymningen och slår ihop sig i gryningen. Varje blomma blommar bara två gånger. Så skynda, skynda om du vill se den! Tropiska växthuset har extra öppet i kväll fram till klockan 22!

jättenäckros

Den blommar nu!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tillskärpt inlägg.


 

Orange gummihandskar

Snigga, orange gummihandskar ska göra städningen roligare.

Nej det går inte an att bryta ihop! Jag stegade över till Tokerian för att pigga upp mig med lite shopping. Ursprungs-tanken var att köpa kräfttillbehör – och det gjorde jag delvis – men sen blev det lite tröstshopping också. För visst är dessa gummihandskar i sniggt orange bara helt perfekta för mig, som gärna tar till städning när tillvaron är tuff?!

Nu tror jag att jag har gråtit färdigt. Men för den skull är inte saker och ting i tillvaron OK igen. Att försöka sätta in kilar mellan människor är bara elakt. Det tänker jag inte finna mig i. För jag är värd att visas respekt, inte trampas på i hasorna. (Den som går bakom har ju inte kommit lika långt fram som jag…)

Jag har fått två besked som innebär att jag måste visa ytterligare lite tålamod. Det ena beskedet kom sent igår eftermiddag. Det innebar att jag har blivit lovad ett slutgiltigt besked efter helgen. Det andra beskedet kom via mejl mitt på dan idag. Tyvärr har en olycka satt stopp för saker och ting just nu och vederbörande måste krya på sig innan det går att gå vidare. Men – jag är fortfarande högaktuell! När jag läste just det ordet blev jag väldigt, väldigt glad. Och sträckte på mig lite. Och köpte mig, den stora egoisten, ytterligare en present:

Ulrikahandduk

En present till den stora egoisten jag.


Efter besked nummer två
tog jag mig i kragen och ringde inte bara en vän utan två! En blev riktigt, riktigt överraskad – glatt överraskad, är det väl bäst att tillägga. Nu har jag lovat att hålla tummarna för att den vännen ska få ett bra besked angående ett kommande uppdrag. Det känns gott att kunna finnas där och ge lite positivt tillbaka till människor som är snälla. Den andra vännen vet själv bäst vem h*n är och tyvärr fick h*n min gråt i örat. Sen kändes det bättre. TACK!

Lite senare åker jag till Himlen och hämtar Fästmön och hennes väska. Men det är bara väskan som följer med mig hem i kväll, för Anna ska ut på galej. Jag hoppas att hon trots allt sparar lite kraft för att ha kräftskiva med mig i morgon. Västerbottenpajen är bakad inköpt, spriten har stått i kylen sen länge och jag har ställt in några öl att hålla Östgöta Sädes-flaskan sällskap. Nu är det är fokus, skärpa på det som är bra och gott i tillvaron som gäller.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

I morse serverade signaturen Kattis mig dagens citat i en kommentar till ett av mina inlägg. Eftersom jag inte vill att du ska missa det, kommer det här i ett alldeles eget inlägg. Jag har skrivit om texten så att det blir en vettig mening, bara.

Det finns en anledning till att att vissa människor är bakom oss och vill hugga oss i ryggen: Vi har kommit längre än de.

Kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Fast så klyftig var jag ju inte… Tack för vaaansinnigt kloka ord som fick mig att se saken från en helt annan sida, Kattis!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett livligt inlägg.


 

Pelargonknopp

Än finns det liv!

Å, vilken ledsen dag det var igår! Människor kan verkligen konsten att få mig att gråta ögonen ur mig. Det sitter fortfarande en stor klump i magen idag, men jag är ju van att vara slagpåse och kan konsten att resa på mig. Det som är nedslående är de ständiga besvikelserna över att människor tycks ha det som sport att slå på en som redan ligger.

Så det var tur att jag var ensam och kunde gråta hela dan och hela kvällen. Gråt har en renande effekt på mig, men jag blir ännu fulare än vanligt (röda ögon och strimmigt ansikte). När jag har gråtit färdigt blir jag arg i stället. Medan gråt visserligen renar men också gör mig svag, är ilska nånting som ger mig kraft och styrka. Och gång på gång på gång bankas det in i mitt huvud att den enda jag kan lita på är mig själv. För det är den enda person jag med säkerhet ska leva med resten av livet.

På dagarna kan jag sitta på ballen* och njuta av tystnaden, men kvällarna har tagits över av nån annan. Jag går in och stänger min dörr. Sätter på TV:n för att stänga ute ljuden. Det är så här det får bli. Snart är det ju kyligt igen och slut på balkonglivet. Jag får vara tacksam för de dagar jag trots allt ändå har fått!

I skrivande stund är det dock väldigt jobbigt, för jag har ingen fredad zon – med vaktmästaren, med hörselkåpor på, som klipper gräs på framsidan och barn som leker med leksaksgräsklippare (?) på baksidan. De måste få finnas och leva, det är mig det är fel på, det är jag som inte orkar med den kraschade tystnaden.

tangentbord sv v

Bra flow under fingrarna idag.

I morse vaknade jag 6.30. Jag hade ett bra flow och sökte fyra jobb samt registrerade min intresseanmälan att jobba hos en myndighet i Stockholm. Som synes klappar jag mig själv på axeln nu (jag skiter ju i min omgivning, har jag fått höra fler gånger under ett dygn än under resten av min livstid, tror jag), för klappar mig är det ingen som gör. Ingen, som inte har varit i min sits, förstår vilken tid och energi det tar att leta intressanta jobbannonser och skriva ansökningar som förhoppningsvis gör att jag blir vald.

Nu börjar semestrarna ta slut och rekryteringsprocesserna sätter igång på allvar. Jag har fått ett par nej på sökta tjänster. Det har varit personlig återkoppling via mejl och det uppskattas enormt! Dessutom kan jag acceptera att jag inte får ett jobb för att jag helt enkelt inte kan flytande norska… Det enda företag som konsekvent vägrar att ge återkoppling är Hammer & Hanborg. Det gör ju inte precis underverk med deras rykte, som jag har hört är lite… solkigt. Men det är ett rykte och någras personliga åsikter och inte fakta!

Idag händer just inget mer spännande än det som redan har hänt. Jag ska traska över till Tokerian och köpa nåt att äta till helgen. Väderappen säger att helgen ska bli varm, så jag får väl köpa sallad eller nåt lättlagat som jag kan äta inomhus utan att smälla av i hettan.

Och nu vill jag förstås veta vad DU ska ha för dig i helgen! Har du orkat läsa ända hit, kanske du också orkar skriva några rader och berätta i en kommentar. Jag behöver få input från Det Verkliga Livet!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »