Ett dramatiskt inlägg.
Onsdagen var minst sagt dramatisk. Eller bara händelserik, kanske nån annan skulle säga och tycka. För mig var det aningens lite för mycket drama. Men jag är nöjd med mina insatser och det är viktigt för min självkänsla.
Hela eftermiddagen gick åt till att ringa, nästan. Jag jagade referenter, jag avrapporterade till mamma och vänner som undrade hur det hade gått etc. Däremellan försökte jag också ställa upp på vänner som behövde min hjälp på olika sätt. Och så var det ju en hel del som hörde av sig för att peppa inför och efter intervjun. Jag fick till och med sms från Finland… Sånt gör mig varm om hjärtat – när folk bryr sig om mig. Det räcker med ett
Lycka till!
Jag firade dagens goda insatser med räkmacka, öl och lite läsning.
Vem vet? Det kanske är min lycka/tur den här gången..? Framåt kvällen var jag så nöjd att jag bestämde mig för att åka och jaga rätt på en räkmacka. Jag hade tur – hittade en enda på ICA Heidan! Ett glas vin hade jag tänkt ta till, men sen blev det en öl. Det passade bättre i värmen.
Det var också väldigt rökigt. Brandröken från storbranden nådde hit på eftermiddagen eftersom vindarna vände. Jag fick ta Bricanyl, för jag hade svårt att andas. Som grädde på moset tände grannen under sin grill, som vanligt rakt nedanför balkongen där jag satt. Jag orkade faktiskt inte be honom ytterligare en gång att vara snäll (?!) och flytta sin grill lite, utan jag gick in och stängde balkongdörren och alla fönster som var öppna åt baksidan. Jag tackade inte heller den här gången. Jag kommunicerade inte med okommunicerbara.
Grill i uppstartsfas. Vid pilen en träpinne som det rörs med bland den glödande kolen.
Det gick bra att läsa i köket också. Dessutom telefonerade jag och sms:ade. Och äntligen fick jag tag i bostadsrättsföreningens ordförande. Jag la fram mitt ärende, berättade om gastuben, grillhelvetet, den elektriska golvfläkten intill den tända grillen och partajandet efter klockan 23 vardags- och söndagskvällar. I gengäld fick jag löfte om att nån från styrelsen ska ta upp detta med de berörda. Det märkliga är, att det grillades i tre timmar. Sen blev det tvärtyst och locket på grillen. Månntro nån från styrelsen redan har varit på besök?
Men tro nu inte att det var slut på det dramatiska med detta! När jag stack iväg för att köpa räkmacka noterade jag två registreringsskyltar som stod på ett konstigt ställe. Jag tog en bild och lite senare twittrade jag ut bilden tillsammans med en fråga om nån saknade skyltarna. Fick efter ett tag ett svar från nån som tyckte att jag borde ringa polisen. Så det gjorde jag efter en stunds funderande. Jag pratade med en trevlig poliskvinna som genast kunde konstatera att fordonets ägare hade anmält skyltarna stulna. Hon lovade skicka en bil så snart det var möjligt och fick en beskrivning av mig var skyltarna stod samt mitt mobilnummer. Jag fick i uppdrag att bevaka skyltarna så gott jag kunde. Jag kände mig som en riktig Toffeldeckare! Sherlock Toffla… (<== ironi!) Cirka 20 minuter senare ringde en trevlig polisman och bad om lite mer vägledning till skyltarna. Skyltarna försvann strax tillsammans med polisen – jag såg det själv från ett av mina fönster. Och kände mig rätt nöjd att jag kanske förhindrat ett brott – eller åtminstone hjälpt till lite…
De var stulna!
Nu hoppas jag bara att denna torsdag inte blir lika dramatisk som gårdagen. Fast lite besked om jobb vore ju inte fel. Vem vet, det kanske blir en räkmacka – eller en gravöl – i kväll igen..?
Sniggt skuren citron på onsdagens räkmacka. Men sur som attan var den!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Spännande att få vara lite sherlock så där på onsdagen va 🙂 mackan ser go ut, ja ölen med 🙂
Ja det satte sprätt på en redan omtumlande tillvaro. 😛
Mackan var sisådär, men ölen var god.
Shitt asså!! Det där var ju nästan som när vi hade vår AGB och sprang omkring och letade spår och tjuvar. Minns du??
På den där grillbilden, är det inte en grind ut till området där? Kan man inte öppna den och släpa ut grillen utanför, en bit bort? Kanske blir jobbigt då att gå några steg extra fram och tillbaka. Hoppas att de blir tillsagda och skärper sig nu då.
Jepp, klart jag kommer ihåg AGB! 😆
Jo en liten grind är det och utanför en rätt stor, allmän gräsmatta. Cirka 50 meter bort finns det dessutom en fin och fast grillplats med murad grill, bord och bänkar. (Tänkte ifall nån läser det här inlägget…)
Vilken spännande dag, och vilken bra insats du gjorde! Fler borde vara mer observanta, och inte dra sig för att tipsa ”farbror blå”.
Verkligen spännande dag, från början till slutet! 😛 Jag trodde inte att ett par regskyltar var nåt att störa farbror Blå med, men det var det!
Jag har tipsat farbror Blå flera gånger. En gång bevittnade jag ett inbrottsförsök i en bil från min balkong. Polisen var mycket tacksam o ville att jag skulle följa med på spaning… Visst, sa jag, i mitt förvirrade tillstånd, detta var nämligen kvällen innan min allra första behandling, var nog inte riktigt mig själv… Vi hittade dem och jag kände mig stolt, faktiskt, för min insats.
Dessutom hjälpte händelsen mig att en stund koppla bort nästa dags helvete.
Du är en RIKTIG däckdäcktiv alltså?! 😉 Men spännande! Själv hade jag inte en tanke på att kontakta polisen först, sen blev det liksom självklart.
Ja visst är det så, att vissa saker hjälper till att koppla bort helveten…….
Haha! Vårt ordförande brukar säga att hon och jag är föreningens S Holmes & dr Watson, hennes syrra däremot kallar mig för fru Pelargon (bakom gardinen…). Men va fn, lite koll måste man ju ha…
Nä, faktum är att i och med att jag röker är jag mycket på balkongen och då RÅKAR jag se ett och annat. Och ser jag nåt som är fel blir jag förbannad, och då, ja, då reagerar jag
Ja där ser man! Äntligen nåt positivt med rökningen, Rippe! 😉