Posted in Böcker, Personligt, tagged Blå koral, dagens citat, ensam promenad, fönster, ingen ljusning, kännas, litteratur, Louise Boije af Gennäs, mörk, svart, tom, tyst on 07 augusti 2014| 6 Comments »
Ett citerande inlägg.
Såsom Jalle i Blå koral av Louise Boije af Gennäs känner kan det kännas ibland:
[…] han fortsatte sin ensamma promenad. Det var mörkt och tyst överallt och alla fönster såg svarta och tomma ut. Det fanns ingen ljusning alls, inte någonstans omkring honom. […]
Livet är kort.
Posted in Personligt, tagged arbete, avlida, äldre kvinna, öga mot öga, ögon, blick, dag, ensam, färg, fönster, flytta, glo, hemma, hjärtinfarkt, hoppas, lårbensbrott, linne, månad, morgon, oformlig, plagg, röka, rosa morgonrock, sakna, sitta ner, sjuk, sommarställe, stanna, stå, stöka omkring, stroke, stryka, tidig morgon, tillbaka, tjockissvart, undra, välkommen hem, vecka on 07 augusti 2014| 2 Comments »
Ett återseende inlägg.
Hon är tillbaka! Kvinnan i rosa morgonrock är hemma igen. Jag vet inte hur många morgnar vi har mötts öga mot öga genom ett fönster! Tidiga morgnar. En äldre kvinna och jag. Jag har varit på väg att göra mig klar för arbete, hon har gjort nåt jag inte gillar särskilt mycket: rökt.
En morgon var hon inte där längre. Det gick många morgnar, många dagar, veckor och månader, faktiskt. Vid nåt tillfälle har jag sett en man stöka omkring lite. Men inte kvinnan.
Som jag har undrat! Är hon på nåt sommarställe? Har hon flyttat? Är hon sjuk? Har hon kanske till och med avlidit?
Idag är hon tillbaka. Jag såg henne plötsligt när jag stod och strök mina oformliga, tjockissvarta linnen. Hon står inte i sin rosa morgonrock och röker, hon sitter ner och röker inte. Lårbensbrott, hjärtinfarkt, stroke??? Jag vet inte. Jag vill inte glo för mycket. Men jag hoppas att hon kände min blick och ögonen som sa
Välkommen hem, jag har saknat dig!
För det har jag. Nu känner jag mig genast mindre ensam. Jag hoppas att hon stannar. Och att våra blickar snart möts igen. Att hon rentav står där i morgon bitti, i sin rosa morgonrock, och gör nåt som jag inte gillar särskilt mycket: röker.
Kvinnan i rosa morgonrock har i verkligheten ett HELT annat plagg i en TOTALT annan färg på sig om morgnarna.
Livet är kort.
Posted in Krämpor, Personligt, tagged andas bättre, annonser, avsikt, avstängd, åska, ösregn, balkongräcke, bara bry sig om sig själv, blogg, bry mig om andra, dator, ensidigt, estimera, extra trist, försöka sätta sig på mig, försörjning, framtid, gå under, ge, grundtrygghet, huvudvärk, inget få, kämpa emot, känt mig hela livet, knäppa en på näsan, läsa, ledsen, liten människa, luft, mänsklig, mörka moln, mest självcentrerad, nästipp, omtänksam, ord, ordnade förhållanden, regn, sanning, sätta nålar, sårande ord, söka jobb, slukhål, smärta, snyft, ställa Baby i ett hörn, ställas till svars, strunta i, svära sig fria, tears, tidsinställda inlägg, titta över kanten, uppdaterad, utkämpa, värre on 07 augusti 2014| 10 Comments »
Ett snyft-inlägg.
Det händer att jag blir ledsen ibland. Vi kan alla säga sårande ord, men somliga vet precis hur och var de ska sätta nålarna – för att sen svära sig fria när de ställs till svars. Att få höra att man bara bryr sig om sig själv och struntar i dem runt omkring tillhör såna ord. Visst ligger det en del sanning i det. Jag måste bry mig om mig själv mycket eftersom det handlar om min försörjning och min framtid. Men samtidigt bryr jag mig också om andra människor och är det nånting den som känner mig på riktigt (eller borde känna mig…) vet så är det att jag – tro det eller ej! – är omtänksam. Sen är jag förstås mänsklig också. För jag erkänner att det handlar lite om att det blir ganska ensidigt att bara ge och ge och inte få nånting tillbaka. Inte ens… Nej, jag tänker inte sänka mig lika lågt som andra gör och gå in på några detaljer.
Så nu vet du att dina ord gjorde mig ledsen. Och det var väl din avsikt när du uttalade dem? Du är nog den mest självcentrerade av oss alla, enligt min uppfattning. (Så självcentrerad att du aldrig läser dessa mina ord…)
Mörka moln idag.
Det regnar på mitt balkongräcke idag. Underbart!
Den här dagen började med huvudvärk, åska och ösregn. De två senaste estimerade jag mycket! Luften är en helt annan nu och jag kan andas mycket bättre. Två tidsinställda inlägg höll bloggen uppdaterad medan datorn var avstängd och några jobb har jag ännu inte sökt idag. Men det ligger två spännande annonser och väntar på att jag ska författa två lysande ansökningar. Det är lite värre, det… Den som har (haft) jobb och ordnade förhållanden – och som har så mycket för övrigt – förstår nog inte vad det innebär att vara utan den grundtrygghet jobb med mera ger. Inte heller kan man förstå en sekund av den kamp som ständigt måste utkämpas för att inte gå under. Det blir så extra trist, därför, när nån bara måste knäppa en på näsan så snart nästippen tittar över kanten.
Nej, nu tar jag mig upp ur detta slukhål du slängde ner mig i med dina ord. Ingen ställer Baby i ett hörn och ingen ska få försöka sätta sig på Tofflan utan att jag kämpar emot. Som om jag behövde den kampen också…
Och ja just det, ifall du undrar om det här inlägget handlar om nån särskild så har du rätt. Det är en person som har känt mig hela livet, vilket gör smärtan än värre.
Livet är kort.
Posted in Böcker, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged alkohol, anmäla, anställningsintervju, arbete, avrapportera, ägare, ärende, öl, baksida, behöva hjälp, berörd, besök, besked, beskrivning, bevaka, bil, Blå koral, bostadsrättsföreningen, brandrök, Bricanyl, bry sig om, citron, drama, dramatisk, elektrisk golvfläkt, ett glas vin, fönster, förhindra ett brott, försvinna, Finland, flytta, fordon, foto, gastuben, glödande kol, gravöl, grädde på moset, grilhelvetet, grill, händelserik, hjälpa till, ICA Supermarket SAMköp, jaga referenter, kök, kommunicera, konstigt ställe, läsning, löfte, litteratur, locket på, lycka, lycka till, mamma, märklig, mina insatser, mobilnummer, mobiltelefoni, nöjd, onsdag, ordförande, orkade inte, partaja, passa bättre, peppa, pil, poliskvinna, polisman, rakt under balkongen, rökigt, registreraingsskyltar, ringa polisen, sakna, Sherlock Toffla, självkänsla, sms, sniggt skuren, sociala medier, ställa upp, stänga balkongdörren, storbrand, stulna, stulna skyltar, styrelsen, sur som attan, svårt att andas, tacka, tand, Toffeldeckare, torsdag, träpinne, trevlig, trevlig poliskvinna, tur, tvärtyst, Twitter, uppdrag, uppstartsfas, vara snäll, varm om hjärtat, vägledning, värme, vindarna vände on 07 augusti 2014| 10 Comments »
Ett dramatiskt inlägg.
Onsdagen var minst sagt dramatisk. Eller bara händelserik, kanske nån annan skulle säga och tycka. För mig var det aningens lite för mycket drama. Men jag är nöjd med mina insatser och det är viktigt för min självkänsla.
Hela eftermiddagen gick åt till att ringa, nästan. Jag jagade referenter, jag avrapporterade till mamma och vänner som undrade hur det hade gått etc. Däremellan försökte jag också ställa upp på vänner som behövde min hjälp på olika sätt. Och så var det ju en hel del som hörde av sig för att peppa inför och efter intervjun. Jag fick till och med sms från Finland… Sånt gör mig varm om hjärtat – när folk bryr sig om mig. Det räcker med ett
Lycka till!
Jag firade dagens goda insatser med räkmacka, öl och lite läsning.
Vem vet? Det kanske är min lycka/tur den här gången..? Framåt kvällen var jag så nöjd att jag bestämde mig för att åka och jaga rätt på en räkmacka. Jag hade tur – hittade en enda på ICA Heidan! Ett glas vin hade jag tänkt ta till, men sen blev det en öl. Det passade bättre i värmen.
Det var också väldigt rökigt. Brandröken från storbranden nådde hit på eftermiddagen eftersom vindarna vände. Jag fick ta Bricanyl, för jag hade svårt att andas. Som grädde på moset tände grannen under sin grill, som vanligt rakt nedanför balkongen där jag satt. Jag orkade faktiskt inte be honom ytterligare en gång att vara snäll (?!) och flytta sin grill lite, utan jag gick in och stängde balkongdörren och alla fönster som var öppna åt baksidan. Jag tackade inte heller den här gången. Jag kommunicerade inte med okommunicerbara.
Grill i uppstartsfas. Vid pilen en träpinne som det rörs med bland den glödande kolen.
Det gick bra att läsa i köket också. Dessutom telefonerade jag och sms:ade. Och äntligen fick jag tag i bostadsrättsföreningens ordförande. Jag la fram mitt ärende, berättade om gastuben, grillhelvetet, den elektriska golvfläkten intill den tända grillen och partajandet efter klockan 23 vardags- och söndagskvällar. I gengäld fick jag löfte om att nån från styrelsen ska ta upp detta med de berörda. Det märkliga är, att det grillades i tre timmar. Sen blev det tvärtyst och locket på grillen. Månntro nån från styrelsen redan har varit på besök?
Men tro nu inte att det var slut på det dramatiska med detta! När jag stack iväg för att köpa räkmacka noterade jag två registreringsskyltar som stod på ett konstigt ställe. Jag tog en bild och lite senare twittrade jag ut bilden tillsammans med en fråga om nån saknade skyltarna. Fick efter ett tag ett svar från nån som tyckte att jag borde ringa polisen. Så det gjorde jag efter en stunds funderande. Jag pratade med en trevlig poliskvinna som genast kunde konstatera att fordonets ägare hade anmält skyltarna stulna. Hon lovade skicka en bil så snart det var möjligt och fick en beskrivning av mig var skyltarna stod samt mitt mobilnummer. Jag fick i uppdrag att bevaka skyltarna så gott jag kunde. Jag kände mig som en riktig Toffeldeckare! Sherlock Toffla… (<== ironi!) Cirka 20 minuter senare ringde en trevlig polisman och bad om lite mer vägledning till skyltarna. Skyltarna försvann strax tillsammans med polisen – jag såg det själv från ett av mina fönster. Och kände mig rätt nöjd att jag kanske förhindrat ett brott – eller åtminstone hjälpt till lite…
De var stulna!
Nu hoppas jag bara att denna torsdag inte blir lika dramatisk som gårdagen. Fast lite besked om jobb vore ju inte fel. Vem vet, det kanske blir en räkmacka – eller en gravöl – i kväll igen..?
Sniggt skuren citron på onsdagens räkmacka. Men sur som attan var den!
Livet är kort.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 